Ett år av krig i Ukraina
Det har gått ett år sedan Ryssland inledde sin storskaliga invasion av Ukraina. Artem Tidva, en av de fackligt aktiva som kämpade mot den ryska invasionen och som Akademikern hade kontakt med, har i dag lämnat landet och arbetar med flyktinghjälp på distans.
När ukrainarna inledde kampen mot den ryska armén var fackföreningarnas nätverk ett sätt organisera stöd och hjälp till flyktingar. En av dem var Artem Tidva som organiserade om ett fackföreningscenter till evakueringsboende för människor på flykt i Chmelnytskyj. Centret tar fortfarande emot flyktingar, men Artem Tidva är inte kvar.
I somras återvände han till Kiev och sedan dess har han hunnit se mängder av sönderbombade hus och levt periodvis utan elektricitet och gas. Han har gått flera dagar i sträck utan ett varmt mål mat eller något varmt att dricka.
Artem Tidva med sina kollegor när de samlade ihop förnödenheter förra året.
I slutet av förra året blev situationen ohållbar och han hade svårt att hålla kontakten med Espu, den europeiska federationen för offentliganställdas förbund, som stöttade arbetet med evakueringscentret. Han bad om hjälp att lämna landet.
Sedan några veckor tillbaka befinner han sig i Tbilisi i Georgien. Därifrån håller han kontakt med volontärer och organiserar hjälp med förnödenheter via fackföreningar.
I krigets inledning berättade Artem, Ivanna, Alla, Lesia och Aleksandr för Akademikerns läsare om hur vardagen såg ut under krigets första månader. Du hittar artiklarna här.
Fackligt center förvandlades till evakueringsboende
Han försöker hjälpa andra på flykt
Hon stannar och vill vara med och återuppbygga Ukraina
Arbetare kvar på kärnkraftverk under rysk kontroll
”Jag kan inte lämna Ukraina nu”
Anställda fast vid kärnkraftverken – får stöd från fackliga kollegor
”Jag hör bombningar just nu.”
