När ukrainarna inledde kampen mot den ryska armén var fackföreningarnas nätverk ett sätt organisera stöd och hjälp till flyktingar. En av dem var Artem Tidva som organiserade om ett fackföreningscenter till evakueringsboende för människor på flykt i Chmelnytskyj. Centret tar fortfarande emot flyktingar, men Artem Tidva är inte kvar.
I somras återvände han till Kiev och sedan dess har han hunnit se mängder av sönderbombade hus och levt periodvis utan elektricitet och gas. Han har gått flera dagar i sträck utan ett varmt mål mat eller något varmt att dricka.
Artem Tidva med sina kollegor när de samlade ihop förnödenheter förra året.
I slutet av förra året blev situationen ohållbar och han hade svårt att hålla kontakten med Espu, den europeiska federationen för offentliganställdas förbund, som stöttade arbetet med evakueringscentret. Han bad om hjälp att lämna landet.
Sedan några veckor tillbaka befinner han sig i Tbilisi i Georgien. Därifrån håller han kontakt med volontärer och organiserar hjälp med förnödenheter via fackföreningar.
I krigets inledning berättade Artem, Ivanna, Alla, Lesia och Aleksandr för Akademikerns läsare om hur vardagen såg ut under krigets första månader. Du hittar artiklarna här.
Anställda fast vid kärnkraftverken – får stöd från fackliga kollegor
Senaste nytt
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.
Senaste nytt
Forskaren: ”Hjärnan behöver ständigt starta om”
ARBETSMILJÖ
Vi blir avbrutna i snitt var fjärde minut ...
10 september, 2024
