Så påverkar den ekonomiska krisen folkhälsan

Vad gäller den psykiska hälsan är svaret från forskarna rakt: Vi mår sämre i sämre tider.

Arbetslöshet – eller hot om arbetslöshet – är direkt länkad till ökad alkoholkonsumtion, fler självmord och ökad dödlighet till följd av våld på nationell nivå.

Det gäller även barn och unga, som inte själva blir arbetslösa men oroar sig för att deras föräldrar är eller kan bli det.

Forskningen visar också att i länder med starka sociala skyddsnät, som Sverige, är sambandet mellan lågkonjunktur och psykisk ohälsa svagare än i länder där arbetslöshet snabbt kan leda till utslagning.

Vad gäller den somatiska hälsan och hur den påverkas i dåliga tider, finns däremot inga entydiga svar att uppbringa.

Daniel Falkstedt

– Vi trodde att det skulle vara enklare att få fram svar på hur folkhälsan påverkas i lågkonjunktur, säger Daniel Falkstedt, som är docent i folkhälsovetenskap och senior forskare på Karolinska Institutet i Stockholm.

På uppdrag av Arbetsmiljöverket har han tillsammans med Thomas Hemmingsson sammanställt en kunskapsöversikt av hälsokonsekvenser av arbetslöshet, personalneddragningar och arbetsbelastning relaterade till ekonomisk nedgång.

Översikten visar att forskningen kring sambandet mellan folkhälsa och konjunkturcykler är full av motsägelsefulla resultat. Stora mängder data hämtade ur olika nationella och internationella register, ibland kompletterade med enkäter, ger slutsatser som kan tyckas peka åt alla håll.

– Man kan se vår rapport och forskningen i stort som ett pussel. Små bitar som man får lägga ihop för att försöka få svar på sina frågor, säger Daniel Falkstedt.

Vissa saker är lättare att utläsa än andra. Det går som sagt att fastslå att den psykiska hälsan försämras när människor blir arbetslösa. Vad det sedan beror på kan inte mängder av registerdata säga något om.

– Beror det på att människor som inte arbetar får ont om pengar, eller på att de skäms för att de är arbetslösa, eller på något annat? I internationella jämförelser kan man se att den psykiska ohälsan till följd av arbetslöshet är mindre i länder med aktiva arbetsmarknadsprogram än i länder där den som förlorar jobbet totalt faller igenom, säger Daniel Falkstedt och berättar att under krisen på 1990-talet stack Finland och Sverige ut som länder där sambandet mellan arbetslöshet och ökad dödlighet inte gick att påvisa. Det kan antagligen förklaras av mer omfattande sociala skyddsnät än i många andra EU-länder.

Större delen av studierna i Daniel Falkstedts och Thomas Hemmingssons kunskapsöversikt handlar om den djupa lågkonjunkturen på 1990-talet i Sverige. Vad kan vi lära oss av den krisen? Det har gått trettio år och samhället och arbetsmarknaden har förändrats en hel del sedan dess.

– Potentiellt skulle lägre ersättningsnivåer i sjuk- och a-kassa i kombination med att fler människor har höga bostadslån kunna skapa större psykisk ohälsa i dagens lågkonjunktur än på 1990-talet, säger Daniel Falkstedt och fortsätter:

­– Samtidigt kanske fler människor har blivit vana vid en slags otrygghet i form av tillfälliga anställningar i projekt och annat. Många kan ha blivit luttrade, de är inställda på att pengar kommer och försvinner och blir inte lika stressade. Vi vet inte.

Även tidigare lågkonjunkturer nämns i rapporten, exempelvis depressionen på 1930-talet.

Daniel Falkstedt konstaterar att det är svårt att dra några generella slutsatser om hur den krisen påverkade folkhälsan eftersom inga registerdata finns tillgängliga och man måste förlita sig på gamla fallstudier, men att det även då var den psykiska hälsan som intresserade forskare.

– Den alkoholrelaterade dödligheten minskade, liksom dödlighet till följd av cigarettrökning. Det finns teorier om att i ekonomiskt dåliga tider drar människor ner på konsumtion, även skadlig sådan, vilket påverkar den somatiska hälsan positivt. Men det är givetvis ett kortsiktigt svar. I ett längre perspektiv är det bättre för folkhälsan att bo i ett rikt land än i ett fattigt.

Läs också:

Tidslinje: Lever vi längre i dåliga tider?

Folkhälsomyndighetens uppdrag är att följa utvecklingen av befolkningens hälsa. Här arbetar Hillevi Busch, utredare med ansvar för analys och uppföljning inom områdena psykisk hälsa och suicidprevention.

Hillevi Busch

– Myndighetens uppdrag är att följa utvecklingen av befolkningens hälsa över lag. I det ingår att särskilt beakta grupper i samhället som löper störst risk att drabbas av ohälsa, till exempel personer med kortare utbildning och lägre inkomster.

– Vårt huvudfokus ligger inte på ekonomi, men givetvis blir det en viktig fråga i ekonomiskt bistrare tider.

Folkhälsomyndigheten har i uppgift att genomföra en nationell folkhälsoenkät vartannat år.

Frågorna är stående och en av dem handlar om huruvida respondenterna någon gång under året haft svårt att betala löpande utgifter, som mat och hyra.

– Den frågan är en vattendelare där vi ser störst skillnad i psykisk hälsa mellan olika grupper. De som har svårt med de basala utgifterna mår generellt psykiskt sämre, säger Hillevi Busch.

Hittills har inte Folkhälsomyndigheten några data som tyder på att den gruppen ökat eller att de som tillhör den mår sämre än tidigare. Hillevi Busch tror att det kan handla om en eftersläpningseffekt – den senaste enkäten genomfördes under våren 2022 då den ekonomiska nedgången precis börjat.

– Många höll nog fortfarande problemet lite ifrån sig. När nästa enkät görs om ett år, under våren 2024, är det mycket möjligt att vi kommer att få se att en större grupp mår sämre.

– Jämfört med många andra länder i världen har vi bra sociala skyddsnät i Sverige, vilket är avgörande ur folkhälsosynpunkt. Det är något politikerna måste tänka på. Just nu är det enormt viktigt att inte spara på förebyggande insatser när det gäller psykisk och fysisk hälsa.

Psykisk ohälsa hos barn och unga har ökat sedan början av 2000-talet, i tider då ekonomin i huvudsak varit stark och många barnfamiljer har fått det materiellt bättre. Hur påverkas de yngre när konjunkturen tvärvänder?

Klara Johansson är forskare vid institutionen för epidemiologi och global hälsa på Umeå universitet. Även om hon inte har funnit några tydliga svar på hur ungdomar påverkas av arbetslöshet och lågkonjunktur står det klart att det finns ett negativt samband mellan psykisk ohälsa och arbetslöshet hos ungdomar som ännu inte är ute på arbetsmarknaden.

Klara Johansson

– Både min egen och andras forskning visar en koppling mellan lägre välbefinnande och att ha en eller två arbetslösa föräldrar, berättar Klara Johansson som också tittar på om det finns en skillnad mellan olika åldersgrupper.

– Viss tidigare forskning och egna preliminära resultat visar att sambandet är starkare för äldre ungdomar. Man kan tänka sig att de yngre uppfattar det som positivt att ha sina föräldrar hemma, så länge föräldrarna lyckas att inte överföra sin ekonomiska stress på barnen.

Barn och unga ungdomar påverkas främst av föräldrar och andra viktiga vuxna. Stress och oro kring ekonomi och arbete kan göra att det blir mer bråk hemma. Under tonåren kommer en övergångsfas då ungdomarna får en egen världsuppfattning och påverkas av upplevelser och information även utanför familjen.

– Det tycks finnas en koppling mellan psykisk ohälsa och nationell arbetslöshet även för ungdomar som inte har någon arbetslös förälder. Det är lätt att tänka sig att en femtonåring som går i nian och känner stress kring skola och betyg blir ännu mer orolig i ekonomiskt dåliga tider med en osäker arbetsmarknad.

Klara Johansson konstaterar att det kommer bli svårt för forskare att i efterhand analysera den tid vi nu lever i.

– Vi har flera pågående kriser globalt, inga länder är opåverkade och därför finns inget bra jämförelsematerial. Om vi ser negativa trender för psykisk hälsa under de första åren på 2020-talet så kommer det att vara svårt att analysera i vilken utsträckning det beror på pandemin, eller krig i närområdet, eller klimatkrisen, eller den ekonomiska krisen.