Sprickor i världens mest jämlika land

Sverige. Jantens och mellanmjölkens land, utan extrema konstraster åt något håll. Lagom är bäst, lika för alla och alla ska med. Vi som ofta fått epitetet världens mest jämlika land. Men ser man till siffror och statistik borde identitetskrisen slå till med full kraft. Eller?

En rapport från Finanspolitiska rådet visar att den ekonomiska ojämlikheten har ökat i Sverige sedan 1990-talet, delvis på grund av att kapitalinkomster växer snabbare än löner, och på grund av minskade omfördelningar genom skatter och bidrag.

Enligt SCB växer inkomstklyftorna över hela landet, och organisationen Oxfams senaste rapport visar att Sverige är lägst rankat i Norden när det gäller att bekämpa ekonomisk ojämlikhet. För bara sju år sedan rankades Sverige som bäst i världen, men har därefter tappat placeringar i varje ny mätning.

Jesper Roine

– Den ekonomiska ojämlikheten har ökat ganska kraftigt från 1990-talet fram till i dag, visserligen från en låg nivå. Inkomsttillväxten har varit starkare ju högre upp i fördelningen man kommer – och som starkast i den absoluta toppen, bland de rikaste i samhället. Men det är inte löneskillnader som driver detta. Förklaringen stavas kapital.

Jesper Roine är professor i nationalekonomi på Handelshögskolan i Stockholm. Han forskar om ekonomisk ojämlikhet och har i en rapport för Finanspolitiska rådet försökt beskriva inkomstskillnadernas utveckling i Sverige under de senaste decennierna. Men det är inte helt lätt, säger han.

– Det beror på hur man ser på och mäter kapitalinkomster, alltså ränteinkomster, aktieutdelningar, uthyrning av privata tillgångar, ränteinkomster och vinst vid försäljning av tillgångar. Bortser man från de senare, alltså reavinsterna, blir ojämlikhetsökningen inte lika uttalad som om man tar med dem i beräkningarna, men ökningen försvinner inte helt. Man måste veta vad man pratar om.

Frågan är alltså hur ojämlikt Sverige egentligen är? Det är här förvirring kan uppstå, då olika tyckare och debattörer lyfter fram olika mätvärden – med olika resultat som följd. Jesper Roine menar att den offentliga diskussionen präglas av begreppsliga missförstånd och att man ofta talar förbi varandra genom att syfta på olika saker.

– Det första problemet i debatten är att folk i allmänhet tänker att inkomst kommer från arbete och att ökade inkomstskillnader därför måste bero på större arbetsinkomstskillnader, men det stämmer alltså inte. Det som driver skillnaderna är kapitalinkomster. Ser man bara till skillnader i arbetsinkomster har inte den ekonomiska ojämlikheten ökat, snarare minskat sedan slutet av 1900-talet.

Skillnaderna har också ökat mellan dem som har arbete och dem som inte arbetar, mycket på grund av förändringar i socialförsäkringssystemen, förklarar Jesper Roine.

– Inkomsterna av arbete har ökat väsentligt mycket mer än inkomsterna utanför arbetet. Det är effekterna av politiken som har förts det senaste decenniet – det ska löna sig att arbeta.

Jesper Roine menar att en viss skillnad måste finnas, mellan att jobba och inte jobba, mellan hög och låg utbildning. Men om ökade skillnader inte i huvudsak grundar sig i prestation, utan i till exempel tur på börsen, kan det orsaka problem, säger han.

– Kan skillnaderna förklaras så att de uppfattas som legitima är människor i allmänhet positivt inställda även till ganska stora skillnader i utfall. Har man pluggat länge förtjänar man ett välbetalt jobb, enligt de flesta. Men när skillnaderna blir för stora och inte anses rimliga och rättvisa kan det bli problem. Det måste finnas en balans, och här kommer diskussioner in kring hur stora skillnader vi ska ha och vilka skatter som ska sänkas och höjas. Det är en svår fråga då det aldrig kommer att finnas någon konsensus kring detta.

Jesper Roine framhåller att ett stort problem är brister i statistiken kring vem som äger vad.

– Vi har inte tillräckligt bra koll på hushållens ägande. Tillgångar, lån och skulder har vuxit och påverkar hushållen, men vi har inte den statistiken. Vem äger vad och hur har det förändrats över tid?

Vi vet alltså inte exakt hur ägandet är fördelat – men varför är det ens viktigt? Jesper Roine säger att det är viktiga uppgifter att ha när man analyserar vad man ska och inte ska göra åt utvecklingen.

– I grund och botten måste alla länder bry sig om hur de ekonomiska frukterna fördelas i samhället. Föreställer man sig ett samhälle där BNP växer, men det bara kommer en liten del av befolkningen till gagn, kommer folk tänka: ”Vad fan är BNP bra för då min situation inte blir bättre?” Risken blir att missnöjet växer och människor börjar ifrågasätta ekonomisk utveckling, alltså det som är själva basen för att kunna fördela pengar i samhället.

Vad kan ekonomisk ojämlikhet få för konsekvenser?

– Dels kan det medföra lägre tillväxt, dels kan den sociala tilliten urholkas. När människor upplever samhället som orättvist kan det leda till ökad kriminalitet. Det kan till och med utgöra ett hot mot demokratin, då vissa grupper engagerar sig politiskt medan andra grupper förlorar tilltron på den politiska processen. Det är en grogrund för populism.

Att växande ekonomiska klyftor kan få konsekvenser både på individ- och samhällsnivå är många forskare överens om. Enligt Paula Roth, forskare i nationalekonomi på Handelshögskolan, har inkomstskillnaderna ökat och ligger nu på den högsta nivån sedan 70-talet.

Paula Roth

– Jag tycker att det är just disponibel inkomst som märks mest, där man ser hur folk har det. Får man lägre relativ inkomst hamnar man efter i konsumtionsnivåer och risken för ekonomiska problem ökar.

I sin forskning fokuserar Paula Roth på överskuldsättning genom konsumtion som en effekt av ökade inkomstskillnader.

– Jag har tittat på konsumtion och skuldsättning, och den forskningen utgår från att individer jämför sig med varandra och jagar något slags genomsnitt i livsstil och välstånd. Man eftersträvar samma standard som alla andra, och hamnar man efter är många beredda att gå ganska långt i termer av att spara mindre och låna mer.