• 29 maj, 2023
    FOLKHÄLSA

    Tidslinje: Lever vi längre i dåliga tider?

    Forskarna är överens om att det finns ett samband mellan lågkonjunktur och ökad psykisk ohälsa. Hur det ser ut när det gäller den somatiska hälsan är däremot inte belagt.

    Krascher på Wall street har påverkat hela världens ekonomi. De har troligtvis också påverkat folkhälsan.

    Foto: Gettyimages

    Statistik från USA åren 1920 till 1940 antyder att folkhälsan förvånansvärt nog förbättras i dåliga tider:

    • Under ”den stora depressionen” 1930 till 1933 sjönk mortaliteten i de flesta ålderskategorier och den förväntade livslängden steg med drygt sex år, från 57,1 år 1929 till 63,3 år 1932.
    • Dock ökade antalet självmord under samma tidsperiod.
    • De ekonomiskt goda åren 1923, 1926 samt 1936–1937 ökade mortaliteten.

    Det går inte att fastslå orsakerna till att människor tycks må bättre i sämre tider, men ett par forskningshypoteser är:

    • Mindre arbete skapar mindre stress och därmed färre dödsfall i hjärt- och kärlsjukdom.
    • Sämre ekonomi gör att fler måste avstå alkohol och cigaretter, vilket leder till att den förväntade livslängden ökar.

    Vad händer när det vänder?

    Den sista frågeställningen i Arbetsmiljöverkets kunskapsöversikt handlar om huruvida det finns ett samband mellan konjunkturuppgång, ökad arbetsbelastning och ohälsa. Svar hittar man i Försäkringskassans statistik från slutet av 1990-talet, då den djupa lågkonjunkturen i Sverige vändes till mycket stark tillväxt. Slutsatserna är värda att fundera över:

    ·      Arbetslösheten sjönk markant 1997 och fortsatte så till 2001.

    ·      Samtidigt steg sjukskrivningstalen från 3,8% av den arbetande befolkningen 1997 till rekordhöga 6,1% 2003.

    ·      Yrken där kvinnor var (och fortfarande är) överrepresenterade hade högst sjukskrivningstal.

    ·      Psykosociala arbetsmiljöfaktorer, mätta som krav, kontroll och socialt stöd i arbetet, tycks under 1990-talet kraftigt ha ökat sin betydelse för långtidssjukskrivning.

    ·      Den så kallade ”arbetsmiljöhypotesen” (Johnson & Hall, 1988) säger att sjukfrånvaron ökar som en effekt av allt högre arbetsbelastning. Friska och närvarande medarbetare förutsätter följaktligen andra effektiviseringslösningar än att lägga fler arbetsuppgifter på var och en.

    Läs också:

    Så påverkar den ekonomiska krisen folkhälsan

    Anne Ralf Hållbus

    Senaste nytt

    Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.

    Senaste nytt

    KRÖNIKA

    Krönika: ”Nedlåtande moralism mot palestin...

    Frågan om palestiniers rättigheter är så känslig att...

    31 oktober, 2024
    AKTUELLT

    Misstänkt mordförsök på socialkontor

    En person har skadats i vad polisen rubricerar som mordförsök. Händ...

    29 oktober, 2024

    ARBETSMILJÖ

    Över hälften av personalvetarna upplever j...

    Majoriteten personalvetare vittnar om hög arbetsbela...

    29 oktober, 2024

    FÖRBUNDET

    Han blir ny biträdande förbundsdirektör

    Markus Furuberg har utsetts till ny biträdande förbu...

    25 oktober, 2024

    Läs även

    BUDGET

    Miljardtillskott till Försäkringskassan – ...

    Förra sommaren behövde Försäkringskassan spara och 4...

    17 september, 2024

    VARSEL

    Arbetsförmedlingen varslar 228 medarbetare

    Arbetslösheten är den högsta på ett decennium – ändå...

    17 september, 2024

    EKONOMI

    Akademikerförbundet SSR: ”Oansvarig politi...

    Regeringen presenterade på torsdagen ett nytt jobbsk...

    5 september, 2024

    PSYKISK HÄLSA

    Bris: ”Psykisk ohälsa bland barn måste få ...

    Bris har fått rekordmånga samtal i sommar, där psyki...

    20 augusti, 2024