Tidslinje: Lever vi längre i dåliga tider?

Statistik från USA åren 1920 till 1940 antyder att folkhälsan förvånansvärt nog förbättras i dåliga tider:

• Under ”den stora depressionen” 1930 till 1933 sjönk mortaliteten i de flesta ålderskategorier och den förväntade livslängden steg med drygt sex år, från 57,1 år 1929 till 63,3 år 1932.
• Dock ökade antalet självmord under samma tidsperiod.
• De ekonomiskt goda åren 1923, 1926 samt 1936–1937 ökade mortaliteten.

Det går inte att fastslå orsakerna till att människor tycks må bättre i sämre tider, men ett par forskningshypoteser är:

• Mindre arbete skapar mindre stress och därmed färre dödsfall i hjärt- och kärlsjukdom.
• Sämre ekonomi gör att fler måste avstå alkohol och cigaretter, vilket leder till att den förväntade livslängden ökar.

Vad händer när det vänder?

Den sista frågeställningen i Arbetsmiljöverkets kunskapsöversikt handlar om huruvida det finns ett samband mellan konjunkturuppgång, ökad arbetsbelastning och ohälsa. Svar hittar man i Försäkringskassans statistik från slutet av 1990-talet, då den djupa lågkonjunkturen i Sverige vändes till mycket stark tillväxt. Slutsatserna är värda att fundera över:

·      Arbetslösheten sjönk markant 1997 och fortsatte så till 2001.

·      Samtidigt steg sjukskrivningstalen från 3,8% av den arbetande befolkningen 1997 till rekordhöga 6,1% 2003.

·      Yrken där kvinnor var (och fortfarande är) överrepresenterade hade högst sjukskrivningstal.

·      Psykosociala arbetsmiljöfaktorer, mätta som krav, kontroll och socialt stöd i arbetet, tycks under 1990-talet kraftigt ha ökat sin betydelse för långtidssjukskrivning.

·      Den så kallade ”arbetsmiljöhypotesen” (Johnson & Hall, 1988) säger att sjukfrånvaron ökar som en effekt av allt högre arbetsbelastning. Friska och närvarande medarbetare förutsätter följaktligen andra effektiviseringslösningar än att lägga fler arbetsuppgifter på var och en.

Läs också:

Så påverkar den ekonomiska krisen folkhälsan