Debatt: 3 sätt att lösa kompetensbristen i EU

Som liberal är det självklart för mig att försvara friheten. På arbetsmarknaden innebär det att företag bör vara fria att anställa vem de vill och individer fria att söka vilka jobb de vill. Som svensk i Europaparlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor är det självklart för mig att försvara den svenska arbetsmarknadsmodellen. Löner och arbetsvillkor bestäms bäst av arbetsmarknadens parter i varje medlemsland.

Många av dagens utmaningar som vi ser på den svenska arbetsmarknaden är gemensamma för hela EU. Kompetensbristen är ett praktexempel. Tre fjärdedelar av de små- och medelstora företagen i Europa uppger att de har kompetensbrist i sin verksamhet. Enligt EU-kommissionens nyligen publicerade åtgärdsplan är det framför allt tre faktorer som driver kompetensbristen: demografiska förändringar, den gröna och digitala omställningen samt dåliga arbetsvillkor, i vissa sektorer.

Människor lever allt längre och de som jobbar måste försörja fler. Detta i kombination med att resan mot hållbarhet och nettonollutsläpp ställer krav på nya kompetenser i arbetsföra delen av befolkningen, samtidigt som alltför många människor står långt bort från arbetsmarknaden, gör att prognoserna ser allt annat än ljusa ut.

Men det finns hopp. Framför allt finns det konkreta lösningar. Centerpartiet är fast övertygade om värdet av Sveriges EU-medlemskap för svenska arbetstagare och företagare. Därför jobbar vi aktivt med att förbättra EU-samarbetet där det ger just mervärde. Här är tre förslag som kan genomföras på EU-nivå och som skulle bidra till att lösa kompetensbristen inom EU.

1. Slopa reglerade yrken så folk lättare kan flytta

I teorin har alla EU:s medborgare fri rörlighet inom unionen och ska alltså kunna arbeta i andra medlemsländer utan byråkratikrångel såsom visumansökningar eller arbetsmarknadsprövningar. Det är en av de största fördelarna med EU-samarbetet. I praktiken finns dock många begränsningar, till exempel har EU-länderna sammanlagt cirka 6000 reglerade yrken som kräver att man har en specifik nationell legitimation för att få jobba i sitt yrke i just det landet.

Medan det för vissa medicinska yrken kan vara motiverat med nationella regleringar, så är flertalet av de reglerade yrkena helt godtyckliga från land till land. Det finns till exempel ingen logisk förklaring till varför det skulle behövas specifika yrkeskrav för florister i Luxemburg eller för vinprovare i Slovenien. Tvärtom visar beräkningar att yrkesregleringar gör att EU går miste om 705 000 jobb per år.

Centerpartiet vill slopa byråkratikrånglet för den som vill jobba i ett annat EU-land och kraftigt skära ner på antalet reglerade yrken. Till exempel skulle man kunna införa ett ‘regleringstopp’ för medlemsländer så att enbart yrken som regleras i majoriteten av EU-länderna ska få omfattas av yrkesregleringar.

Det skulle drastiskt minska listan över reglerade yrken. Dessutom gynnas individen själv som får större frihet att bo och arbeta var hen vill. Det skulle också hjälpa kompetensförsörjningen i EU genom att människor kan flytta dit jobben finns och på så sätt skapa en mer dynamisk europeisk arbetsmarknad.

2. Snabba på ömsesidiga erkännandet av kvalifikationer

Tätt sammankopplat till yrkesregleringarna är frågan om erkännande av kvalifikationer. I dag är det krångligt och tidskrävande att få diplom, intyg och kompetenser erkända i ett annat EU-land, vilket givetvis sätter käppar i hjulet för den som vill nyttja EU:s fria rörlighet och jobba utomlands. Det är därför nödvändigt att reformera systemet, till exempel genom att bygga ut de existerande ENIC-NARIC-nätverken för att snabba på informationsutbytet mellan ansvariga myndigheter i medlemsländerna.

Ett annat sätt att underlätta ömsesidigt erkännande av kompetenser är genom europeiska examina. Redan i dag finns samarbeten mellan universitet som möjliggör för den studerande att få en dubbel examina som erkänns i båda länderna. Med en europeisk examina kan lärosäten bestämma gemensamma kunskapskriterier och program som bättre svarar på arbetsmarknadens behov. Sådana examina skulle med fördel kunna användas även inom yrkesutbildningar.

3. Underlätta för arbetskraftsinvandrare att komma till EU

Hur mycket vi än gör för att underlätta för EU-medborgare att flytta dit jobben finns, så kommer det inte vara tillräckligt. EU behöver utländsk arbetskraft också – 7 miljoner fler människor till år 2030 och 30 miljoner fler till 2050 – på grund av den demografiska utvecklingen. Så i kombination med satsningar på den inhemska arbetskraften så måste vi också säkerställa att EU är attraktivt för tredjelandsmedborgare. Både som destination att komma till och som plats att stanna på.

För att tredjelandsmedborgare ska hitta jobb i Europa vill vi få till en europeisk talangpool där arbetstagare utanför EU kan sprida sina CV. På plattformen kan de hitta varandra och matchas genom intervjuer och digitala tester, och därefter få stöd i processen att arbetskraftsinvandra till Europa.

Nästa steg är att få tredjelandsmedborgare att vilja stanna i Europa. Genom ett så kallat EU-uppehållstillstånd kan människor som under några år arbetat och/eller studerat inom EU få ställning som varaktigt bosatt. Därmed kan de söka jobb i hela unionen vilket gör EU som helhet mycket mer attraktivt när vi konkurrerar internationellt om kompetens med länder som USA, Kanada och Australien.