Replik: Rutiner, policy och dokumentation mer rättssäkert

Rickard Forsberg, skolkurator i Åre, är i sin krönika kritisk till att skolans psykosociala uppdrag styrs upp. Han oroas över att allt främjande och förebyggande arbete som ska dokumenteras står i vägen för att finnas där för enskilda elever i behov av tröst. Och visst, Skolinspektionen har framfört att det finns skolor som prioriterat ett sådant arbete i så hög utsträckning att det inte har funnits tid för åtgärdande insatser som elever har behov av. Kanske arbetar Rickard på en sådan skola. Samtidigt rapporteras i högre utsträckning att elevhälsopersonal drunknar i åtgärdande arbete och att det saknas rutiner för främjande och förebyggande arbete på organisations- och gruppnivå. Själv har jag nu arbetat på fem skolor och sett hur tio olika rektorer har försökt styra en verksamhet som möter elevers psykosociala behov. Jag noterar att det blir särdeles svårt där det saknas alla de verktyg som Rickard lyfter som NPM-influerade dokumentationsberg. Likabehandlingsplan, årshjul, plan mot kränkande behandling eller krisplan verkar kunna fylla en funktion, även om Rickard är kritisk.

Det raljeras över verktygen när krönikören uppmanar läsaren att skriva en kränkningsanmälan om det skulle uppfattas som att personalen förminskas i texten. Jag läser det och tänker på när en elev utsattes verbalt så illa att personal inte låtit eleven lämna deras uppsikt utifrån oro att eleven ska utsättas igen. Eftersom rutinerna kring kränkningshantering inte satt sig ännu så tog det ett tag för dem att komma på att vårdnadshavarna behövde kontaktas. Att det kanske behövdes ett möte där elevhälsan fanns med. Att en plan kanske behövdes för att hjälpa eleverna som utsätter att sluta. Allt det som mallen för kränkningsanmälan hade väglett dem i. Rutiner, policy, och dokumentation är nämligen mer rättssäkert än att ”gå på feeling”. Det vägleder personal och fyller igen potentiella fallgropar. Om de används rätt. Naturligtvis behöver det finnas en balans mellan främjande, förebyggande, åtgärdande, organisations- grupp- och individnivå. Det är inget konstigt, det finns ju bestämmelser om att vi ska arbeta så. Ibland hjälper det faktiskt inte i längden att klappa en unge på ryggen och säga att allt kommer bli bra. Vi behöver också systematisera vårt psykosociala kvalitetsarbete så att färre elever behöver komma till det skede där de behöver tröst.

Rickard ber om svar på vem som har sagt att skolkuratorn inte ska ha behandlande samtal. Det är beslutsfattare som har sagt det, genom att kuratorn inte lyder under hälso- och sjukvårdslagen och därmed inte arbetar med vård. Det går såklart att driva frågan om endast socionomer ska få lov att arbeta som skolkurator och därmed möjliggöra att även vår profession lyder under hälso- och sjukvårdslagen, men vi är inte där i dag. Och frågan är vad konsekvenserna skulle bli om vi gjorde det.