11 april, 2024

Debatt: När vi hyllar arbetet trampar vi på de arbetslösa

DEBATT Det borde finnas ett vaccin mot de skuldkänslor som drabbar den som inte har jobb och mot normen som gör att människor hellre blir utmattade än jobbar mindre, skriver Jacob Oredsson. ”Vi lever i en tid med hårdnande attityd mot arbetslösa.”

Jacob Oredsson, hälso- och sjukvårdskurator, efterlyser ett mer kritiskt perspektiv på arbete.

Foto: privat / Alex Kotliarskyi, Unsplash

Årets första nummer av Akademikern handlade om arbetets betydelse för bland annat före detta kriminella. I diskussionerna om betydelsen av att arbeta vill jag lyfta en annan aspekt som jag ofta saknar, ett arbetskritiskt förhållningssätt. Detta innebär att förhålla sig kritisk till att förvärvsarbete enbart är av godo. Kanske är det ibland desto mer av ondo. Vad säger du? Är det dags att fundera på arbetets betydelse i ditt liv, redan innan det är dags för pension? Ja, men då kör vi!

Den nordamerikanska författaren och forskaren Jonathan Malesic beskriver att USA lever i en sorts utbrändhetskultur; en kultur där det är fint att fullt ut hänge sig åt arbete. Om detta arbete sedan leder till personliga uppoffringar och utmattningssyndrom, så är det enbart att ses som att du blivit en martyr. En martyr för någonting som närmast fått religiös karaktär för många.

Går det inte att känna igen dessa tankegångar även i Sverige? Låt oss sätta detta i kontrast till en arbetstagare där det framkommer att hen inte har särskilt mycket att göra på jobbet. Hen kanske i stället känner att den faktiskt lider av understimulans i sitt arbete. Hujedamig, måtte den skämmas! Nja. Många tycker nog att dessa understimulerade personer bör just skämmas, men här tycker jag att vi ska fundera på hur ens dessa arbeten kan uppstå och inte skambelägga dessa individer.

Är sjuksköterskans, lärarens eller socialarbetarens lön god nog av den ära som finns i att göra gott?

Det är inte sällan så att arbete som anses vara värdefullt för sitt samhälle är sämre betalt än arbete som uppnår motsatsen, skadar sitt samhälle. Detta är inget annat än sorgligt. Är sjuksköterskans, lärarens eller socialarbetarens lön god nog av den ära som finns i att göra gott? Kanske är det därmed helt i sin ordning att dessa arbetens lön inte ska höjas i ekonomiskt avseende?  För varför skulle den som gör gott vilja ha bättre lön för det arbete den gör? Gör den då inte detta arbete av fel skäl?

Även här menar jag att svaret är nej. Ett arbete som är värdefullt för sitt samhälle ska även kunna leda till en god lön i kronor mätt. Låt oss därför ta en allvarlig funderare på hur vi ska ge de som gynnar samhället bättre förutsättningar för att de ska orka fortsätta sina arbeten. Och snälla politiker – kan ni vänligen verka för att göra slut på arbeten som skadar vårt samhälle och framför allt: skapa inte fler jobb för sakens skull!

Förutom att politiker till höger och vänster kan enas om att det är viktigt att skapa nya arbeten (vad dessa arbeten ska åstadkomma tycks inte vara särskilt relevant) lever vi en tid med från politiskt håll hårdnande attityd mot arbetslösa, med inkomstbaserad a-kassa som en av de senare förändringarna. Denna hårda syn på arbetslösa har jag gång på gång fått se konsekvenserna av. Det räcker med att du inte kan arbeta heltid för att det ska börja hända saker med din självbild.

I mitt arbete som hälso- och sjukvårdskurator möter jag ofta patienter som på grund av sjukdom behövt minska sin arbetstid, antingen genom att gå ner i tjänst genom ersättning via Försäkringskassan eller i överenskommelse med arbetsgivaren. Det gör ont i mig, och får mig att handgripligen vilja skaka om de jag möter som lider av skam- och skuldkänslor inför att de inte når upp till vissa ideal i vårt samhälle.

Jag vill att det inte ska vara svårare än att bli vaccinerad mot influensa, att få en spruta med innehållet “nej, det är inte dig det är fel på. Dessa normer om att ditt värde finns i huruvida du har förmågan att vara effektiv, oberoende och helst utan mänskliga kvaliteter som sänker din funktionsförmåga är inget du ska bekymra dig över”. Tyvärr är det inte så enkelt. Det blir dock desto svårare ju mer vi hyllar Arbetet, och trampar på de arbetslösa.

Det gör ont i mig, och får mig att handgripligen vilja skaka om de jag möter som lider av skam- och skuldkänslor inför att de inte når upp till vissa ideal i vårt samhälle.

Och givetvis är det många som mår dåligt av att vara i arbetslöshet, men är inte det en stor del av syftet med den svenska arbetslinjen? Är det ändå inte ganska konstigt att något som (enligt politikerna) ska göra oss så gott samtidigt är något arbetslösa anses inte ha förstånd att själva förstå att de bör vara en del av? De arbetslösa ska i stället tvingas delta i exempelvis olika insatser som ska öka deras anställningsbarhet, vilket det finns gott om exempel på där det blivit fel och varit förnedrande för den arbetslöse. Att något är ohälsosamt (här arbetslöshet) innebär inte att motsatsen (heltidsarbete) i sig gör oss gott.

Vad kan vi då tänka oss göra med allt detta jag beklagar mig över? Vi kan var och en fundera över, om vi skulle få fantisera fritt, vilket samhället vi vill leva i. Vill jag leva i en gemenskap där mitt människovärde kan försvinna snabbare än en mjukglass i Saharaöknen? Är detta någonting jag önskar dem som står mig nära? Kan vi möjligtvis få vara barnsliga och undersöka om det är inte är dags att bättre fördela de resurser vi har och ägna merparten åt våra liv åt att må väl tillsammans och det som får oss att var och en må väl och utvecklas. Att få göra detta under andra former än förvärvsarbetets mallar.

Våga tänk som du en gång gjorde som barn, innan du tvunget behövde svara på ”vad ska du bli när blir stor då?”! En större politisk skiftning i att minska på mängden riskundvikande, och arbeta mer med samhälleliga visioner skulle även det sitta fint!

Min resa för att få ett intresse för arbetskritik har tagit lång tid. För den som är intresserad av att upptäcka mer om hur vi kan resonera kring vilken betydelse arbetet har för oss rekommenderar jag en lättläst och ofta humoristisk introduktion till ämnet i Roland Paulsens bok Vi bara lyder: en berättelse om Arbetsförmedlingen.

Text Jacob Oredsson, socionom och legitimerad hälso- och sjukvårdskurator

Senaste nytt

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.

Senaste nytt

Förslag till kongressen: Förbundskansliet ska bli kl...

KONGRESS 2024 Ska förbundskansliet bli klimatneutralt? O...
21 maj, 2024

Bör Akademikerförbundet slopa SSR?

KONGRESS 2024 I en motion till kongressen föreslås att f...
17 maj, 2024

Vi är akademikerfacket i staten

KRÖNIKA Nu påbörjar vi en resa med målet om att bl...
16 maj, 2024

Rekordmånga motioner till kongressen – ”Histor...

KONGRESS 2024 Akademikerförbundet SSR:s kongress närmar ...
15 maj, 2024


Läs även

Debatt: Inför talangvisum och skattelättnad för före...

EU-VALET Kraftfulla åtgärder mot kompetensbristen k...
30 april, 2024

Larmet inifrån Arbetsförmedlingen: ”It-miljön skapar...

ARBETSMILJÖ Skyddsombuden har anmält brister i den dig...
26 april, 2024

Låginkomsttagares vård kostar mer – trots att de lev...

FORSKNING Redan från 20-årsåldern har personer med l...
24 april, 2024

Debatt: 3 sätt att lösa kompetensbristen i EU

EU-VALET En europeisk talangpool är ett sätt att mö...
23 april, 2024