Tema Väx: Trappar upp kompetensen

De tre kollegorna som samlats runt bordet på Migrationsverket i Sundbyberg spiller ingen tid utan drar igång mötet direkt. Myndighetens medarbetare ska få bättre förutsättningar att utvecklas och växa i sina yrkesroller. Satsningen kallas Migrationsakademin och för att ro detta i hamn ska nu tio lärare rekryteras. 

Hans Fagerlin, chef för Migrations-verkets kompetenscenter och den som leder arbetet med Migrationsakademin, har nyss anlänt med tåg från Göteborg för att delta i rekryteringen. 

– Idén att skapa en Migrationsakademi kläcktes för ett par år sedan. Tanken är att medarbetarnas kompetens ska kvalitetssäkras och att de ska få rätt förutsättningar att klara uppdraget. Med tydligare karrär-vägar och utvecklingsmöjligheter vill myndigheten också bli mer attraktiv som arbetsgivare, säger han. 

Hans Fagerlin är noga med att påpeka att det är ett långsiktigt arbete. Troligen tar det många år innan verksamheten är på plats fullt ut. 

Tillsammans med kollegan Karin Fält och rekryteringsspecialisten Annika Domeij går han igenom ansökningarna som kommit in. Kandidaterna ska vara strukturerade, ha pedagogisk insikt och kvalitetsmedvetenhet. 

– De måste kunna lägga en plan och driva arbetet framåt, poängterar Annika Domeij. 

– Ja, vi är ju ute efter engagemanget och drivet, säger Karin Fält.

Annika Domeij har hittills intervjuat sexton sökande. 

– Jag har inte hunnit sammanställa allt underlag som jag hade önskat, konstaterar hon.  

– Va, har du inte!? skojar Hans Fagerlin, väl medveten om att arbetsbelastningen på HR-avdelningens rekryteringsspecialister för tillfället är extrem. 

Samma dag har de fått i uppdrag att så fort som möjligt rekrytera drygt hundra personer för att klara av att registrera det stora antalet asylsökande som kommer just nu. 

Efter en dryg timme har Hans Fagerlin, Karin Fält och Annika Domeij valt ut åtta personer som ska kallas till en andra intervju. De lägger upp en tidsplan samtidigt som de konstaterar att det finns risk att allt blir lite förskjutet, med tanke på hur arbetsbelastningen ser ut. 

Under mötets sista minuter rafsar Annika Domeij snabbt ihop sina papper, slår igen datorn och sitter sedan på stolskanten.

– Får jag gå nu? frågar hon till slut. 

– Ja, ja, visst, säger både Hans Fagerlin och Karin Fält och viftar skrattande iväg henne. 

Situationen på Migrationsverket är extraordinär. Sedan i våras har antalet nyanlända stigit från ungefär 4 000 till
5 000 i månaden till cirka 1 000 personer om dagen. Inte ens under balkankriget på 1990-talet kom lika många flyktingar som det gör i dag. Hans Fagerlin har jobbat på Migrationsverket i 17 år men aldrig varit med om något liknande. 

– Det är historiska tider och en otrolig press på myndigheten. Men det är roligt att jobba i en organisation där man känner av världshändelserna direkt, säger han. 

Även Hans Fagerlin har bråttom och hivar ner datorn i en överdimensionerad rullväska. Tåget till Göteborg, där han bor, går om trekvart och han stegar raskt iväg mot tunnelbanestationen. Ungefär tre dagar i veckan befinner han sig på resa till antingen Stockholm, Malmö eller Norrköping. 

På vägen berättar han att över hälften av Migrationsverkets 6 500 medarbetare bara har jobbat på myndigheten i ett par år. 2014 anställdes 1 400 personer och även 2015 kommer över tusen nya medarbetare att rekryteras till fasta tjänster. Dessutom kommer flera hundra att tas in tillfälligt för att under en period arbeta enbart med mottagandet av de asylsökande som kommer till Sverige. 

Med tanke på de många nyanställda är introduktionen en viktig del av Migrationsakademins arbete. Den sker under varje medarbetares första anställningsår och centrala insatser varvas med aktiviteter närmare själva arbetsplatsen. Tanken är att medarbetaren ska få växa in i rollen för att så småningom kunna hantera ärenden helt på egen hand. Syftet är dubbelt. Dels ska medarbetaren känna sig trygg, dels är det ett sätt att kvalitetssäkra verksamheten för att de sökande verkligen ska få rätt beslut. Innan medarbetarna får hantera egna utredningar ska de ha övat på arbetsuppgifterna med stöd av en erfaren kollega. Chefen ska också bedöma om personen är redo att börja arbeta självständigt. 

– Det här introduktionsprogrammet är i gång sedan april i år, men alla delar är inte implementerade fullt ut, berättar Hans Fagerlin.

Även den del av Migrationsakademins arbete som handlar om chefer är på plats.  Det finns särskilda program för framtida potentiella ledare, så kallade ”high-potentials” och andra program för seniora chefer. Det finns även nätverk för chefer inom myndigheten. 

Det som återstår, och som kanske är den största utmaningen, är att skapa möjligheter för dem som jobbat ett tag men vill fördjupa sin kunskap och växa i sin nuvarande roll. Förutom att anställa lärare håller nya kompetensprofiler på att arbetas fram för de olika rollerna på myndigheten. Lärarnas arbete kommer att utgå från dessa profiler.

– För medarbetare i vissa roller kan det handla om att gå ett specifikt program. För andra kan det även ingå tester av deras funktionella kompetens, alltså ifall de faktiskt kan använda den teoretiska kunskapen i praktiken, berättar Hans Fagerlin. 

Eftersom Migrationsverket finns i hela landet finns också en ambition att förlägga mycket av kompetensutvecklingen nära arbetsplatsen. Hans Fagerlin konstaterar att den i dag i allt för hög grad präglas av ren klassrumsundervisning. Det vill han gärna ändra på och i stället få in ett mer verksamhetsnära lärande. Men variationen kommer att bli stor. En del medarbetare kanske läser en universitetskurs i migrationsrätt, andra går en webbkurs som löper över några veckor och som varvas med övningar. Andra är klara efter en eller två dagars klassrumsundervisning. 

– En annan viktig sak är att knyta an till universitet och högskolor. Det har både vi och universiteten mycket att vinna på då vi kan föra samman teori och praktik, säger Hans Fagerlin.

Sådana samarbeten har redan påbörjats med de juridiska institutionerna vid universiteten i både Uppsala och Örebro men Hans Fagerlin vill gärna bredda kontakterna och få in fler vetenskapliga grenar, till exempel statsvetenskapen.  

Tunnelbanans blå linje dundrar in på T-centralens station i Stockholm. Folk myllrar ut och det blir kö i rulltrappan. Någon har tryckt på knappen för nödstopp så Hans Fagerlin lyfter resväskan med det luftiga innehållet. 

– Jag kör alltid med samma väska. Det går fortare när jag ska packa och ibland vill jag få plats med ett ombyte eller träningskläder. Det är därför den är så stor, förklarar han. 

På väg mot spår 10 och tåget mot Göteborg syns fler poliser inne på Centralstationen än vanligt. Vid utgången står Röda Korset och frivilliga i rosa västar för att möta de flyktingar som kommer med tågen söderifrån. Två män söker igenom en kartong med skor och en kvinna i vit rock och ett bord med mediciner framför sig håller upp en vit plastburk medan hon diskuterar med en annan man. 

Hans Fagerlins tåg står redan på perrongen. Han har glömt boka plats i den tysta vagnen men enligt konduktören är det bara att slå sig ner där ändå, om det är ledigt. Klockan är 17.35 men än är arbetsdagen inte slut. I den tysta vagnen hoppas han kunna jobba ostört ett par timmar till. 

Några dagar senare är Hans Fagerlin på kontoret i Göteborg och känner sig stressad. I telefon berättar han att det har hänt en del sedan sist. 

– Som det är nu får vi prioritera om och det gäller alla. Satsningen på kompetensutveckling för befintlig personal kommer att få stå tillbaka under hösten. Det kommer nya uppdrag med kort varsel och vi jobbar hårt för att hitta en hållbarhet i det här, konstaterar han. 

Det hörs ett pling i bakgrunden. Ett mejl med röd flagga från Hans Fagerlins chef ramlar in och vi pausar en stund medan han läser. Samma morgon fick han i uppdrag att på tre dagar ta fram en introduktionsutbildning för de visstidsanställda som enbart kommer att arbeta med att registrera asylansökningar och ordna tak över huvudet för de nyanlända. 

– Samtidigt som vi vill att de ska kunna börja jobba snabbt så får det inte bli några fel. De nyanställda måste få en bra introduktion och det kommer vi att fokusera på nu. Men parallellt kommer vi att fortsätta att bygga upp Migrationsakademin och rekryteringen av lärarna ska fortgå, berättar han.

Hur väl de kommer att lyckas med Migrationsakademin tror Hans Fagerlin hänger på om de lyckas hitta metoder som både är enkla att genomföra och som medarbetarna känner igen sig i. Utbildningarna får inte bli för komplicerade att genomföra. Ledorden är resurseffektivitet och lättillgänglighet. 

– Det tänker vi mycket på. Samtidigt måste vi vara lite ödmjuka. Det är en jätteutmaning att skapa det här, inte bara utifrån dagens situation. Att implementera en samlad akademi i en så stor och spridd organisation kommer att ta tid. Men vi satsar på det och vi jobbar långsiktigt. 

Text: Annika Larsson Sjöberg

Ur magasinet Akademikern nr 5/2015. Läs hela temat i pdf:en på Akademikern.se