Fattiga röstar för mat på tallriken

Att stå upp för värden som rättsstatens principer eller fred i Mellanöstern och Ukraina blir sekundärt för den som inte får ihop till mat, hyra och kläder till ungarna. Vi ser samtidigt att politiker över hela världen, från höger till vänster, allt oftare försöker erbjuda enkla svar på svåra problem. Det som blir tydligt när vi tittar på det amerikanska valet är att det i svåra tider blir viktigare med privatekonomi än ideologiskt laddade frågor.

De ekonomiska klyftorna växer i både Sverige och USA. Samtidigt har inflationen slagit hårt i många länder, vilket drabbar de som redan har det värst. Våra medlemmar ser det i växande arbetslöshet på arbetsförmedlingen och fler som behöver ekonomiskt bistånd i socialtjänsten.

Harris misslyckades troligtvis i USA för att hon inte hade tillräckliga svar på hur människor ska få vardagen att gå ihop. Jag ser tre utmaningar som även Sverige måste ta på allvar:

Ekonomisk oro: hög inflation och dålig löneutveckling i kombination med en osäkerhet på arbetsmarknaden sätter den egna ekonomin i centrum. Det handlar även om jobbmöjligheter. Vem har bäst chanser att skapa jobb? I USA har protektionism och handelshinder blivit ett likhetstecken med att värna amerikanska arbetstillfällen. Trovärdigheten kring vem som skapar flest jobb är avgörande.

Etablissemanget: en bild har vuxit fram av en elit utan förståelse för människors utmaningar i vardagen. Här oroas jag över att samma polarisering börjar äta sig in i den svenska debatten. Allt för många känner inte igen sig i de frågor som står högt på den politiska dagordningen.

En svag välfärdsstat: utan tillit till samhällets institutioner växer misstänksamheten och viljan att betala för det gemensamma. Det ökar misstänksamheten mot andra och minskar sammanhållningen i samhället.

Vi måste prata om ekonomi, vad saker ska få kosta och hur människors vardag kan bli bättre. Sammanfattningsvis är starka fackförbund avgörande för att stävja en utveckling där enkla svar om privatekonomi avgör valen. I andra länder är det inte ovanligt att väljare lockas av budskap om höjda minimilöner. Därför ska vi vara stolta över den svenska modellen där politiken inte ska in i löneökningarna. Avtalsrörelsen 2025 blir därför viktig för trovärdigheten i vårt system.

Vi kommer de närmaste månaderna att presentera våra krav för reallöneökningar och bättre arbetsvillkor oavsett om du jobbar i kommun, region, privat eller statlig sektor. Nästa år blir en hård kamp med arbetsgivarna för att du ska få det bättre.

Även framtida generationer måste kunna förvänta sig ett bättre liv än sin föräldrageneration. Det handlar om framtidstro.

Heike Erkers, förbundsordförande Akademikerförbundet SSR