Tuff arbetsmarknad för beteendevetare ”gammal sanning”

Maria Fladvad

Att beteendevetare går en svår arbetsmarknad till mötes är en gammal sanning som återupprepas gång på gång. Men att beteendevetare skulle ha svårare att få jobb än andra akademiker stämmer inte, menar Maria Fladvad på Akademikerförbundet SSR.

– Att läsa en generalistexamen kommer alltid medföra en större ovisshet jämfört med en yrkesspecifik examen. Vad ska jag bli och arbeta med efter examen? Det ställer större krav på studenten kring vilken nisch man ska välja, men det finns inget likhetstecken med att det är svårt att hitta ett relevant arbete eller att det kommande yrkeslivet kommer ske i ständig konkurrens med andra akademiska utbildningar.

I Sacorapporten Framtidsutsikter presenteras prognoser för hur arbetsmarknaden för ett 60-tal olika akademikeryrken förväntas se ut om fem år. Rapporten visar att det för bland annat beteendevetare är hård konkurrens om jobben efter examen, och att det 2028 kommer att finnas fler utbildade personer än jobb inom denna yrkesgrupp.

Tuff framtid för samhälls- och beteendevetare

– Själva prognosen i sig har en hög osäkerhetsfaktor då det inte finns någon officiell data från SCB eller Arbetsförmedlingen för specifikt beteendevetare. Bland annat finns det inte någon yrkesprognos, eftersom beteendevetare är en generalistexamen och inte har någon SSYK-kod. Beteendevetare har massa olika roller och arbetsuppgifter, och passar in brett på arbetsmarknaden.

Men varför beskrivs framtidsutsikterna för beteendevetare ofta som dystra då?

– Den osäkra prognosen på grund av bristande underlag gör att det ofta tolkas som en osäker arbetsmarknad. Att det inte finns någon egen yrkeskod, som till exempel läkare eller lärare har, gör att det inte blir lika tydligt vad en beteendevetare kan jobba med och man drar då kopplingar till att det är en svår arbetsmarknad. Det blir en tankevurpa.

Men utifrån alumnundersökningar och kontakt med programansvariga vid lärosätena ges däremot ingen bild av att beteendevetare går mot en mer dyster prognos, säger Maria Fladvad.

– Utbildningsansvariga delar inte bilden att deras alumner har svårt att få jobb. De utvärderar sitt program kontinuerligt och följer upp studenterna, och deras bild är att de allra flesta har ett arbete med relevanta arbetsuppgifter i direkt anslutning till examen eller kort därefter. Sedan är det förstås så att det även bland beteendevetare finns de som kämpar med att få ett jobb. Det finns hela spektrat, precis som hos andra grupper.

Ligger det något i kritiken att utbildningen är lite luddig?

– Jag kan förstå det, och jag tror att det kommer från att det är en generalistutbildning. Vissa tycker att det är väldigt bra, särskilt om man jobbat eller studerat annat innan och vet vad man vill rikta in sig på. Vissa läser till beteendevetare direkt efter gymnasiet, och har man inte landat i vad man vill nischa in sig på kan det bli lite luddigare när man går ut.

Hon menar att många utbildar sig till beteendevetare inte bara för att få en examen och ett kvalificerat arbete, utan också för att få en bra och utvecklande karriär.

– Fördelen med en generalistexamen är att man kan passa i många roller och på många olika arbetsplatser. Man kan byta sektor, samla erfarenhet på olika jobb eller avancera internt inom organisationen. Som beteendevetare har man den erfarenhet som behövs för att hålla ihop projekt och jobba som ledare och chef.

Tips till beteendevetare som är på väg ut i arbetslivet?

– Ta hjälp av ditt nätverk! Ta reda på var kurskamrater jobbar och var andra haft sina praktikplatser för att få inspiration till vilka arbetsplatser man kan söka sig till. Gör mycket nyfiket fotarbete! Sök brett och var öppen för olika jobb där din kompetens kan passa. Det kanske inte bara är i offentlig sektor, tänk också företag i privat sektor och företag som man kanske inte i första anblicken tänker behöver en beteendevetare. Jag vet beteendevetare som jobbar på allt från fastighets- och säkerhetsbolag till IT och kommunikation. Vidga vyerna!