Marianne Åkerlund jobbar som familjebehandlare på socialtjänsten i Ragunda, en jämtländsk kommun med drygt 5 000 invånare. Sedan flera år tillbaka är hon också ordförande för lokalföreningen för Akademikerförbundet SSR:s medlemmar på arbetsplatsen.
Lokalföreningen har vuxit sakta men säkert genom åren. När Marianne Åkerlund började arbeta i kommunen 2011 bestod föreningen av en tapper skara på fem personer. Nu är de uppe i 25.
Dialogen med arbetsgivaren är generellt sett bra, men de senaste åren har kommunen, enligt Marianne Åkerlund, inte följt samverkansavtalet som reglerar hur fack och arbetsgivare ska samverka på lokal nivå i frågor som rör MBL, medbestämmandelagen. Flera år i rad har de fackliga representanterna fått ta del av planerna för nästa års budget för verksamheten mycket tätt inpå att den ska börja gälla, och dessutom utan att få några kompletta underlag att ta ställning till.
"Då har vi ingen chans att prata med våra medlemmar om vad en sådan neddragning av budget, som det ju har handlat om de senaste åren, kommer att innebära. Alla har skyllt lite på varandra."
Marianne Åkerlund
– Då har vi ingen chans att prata med våra medlemmar om vad en sådan neddragning av budget, som det ju har handlat om de senaste åren, kommer att innebära. Alla har skyllt lite på varandra, tjänstemännen säger att de inte heller har fått veta något i tid och politikerna menar att de å sin sida inte har fått siffror från staten. Men så här går det ju inte till i andra kommuner. Därför har vi valt att sätta ner foten och säga att det inte är okej, säger hon.
Flera fackliga lokalföreningar har gått ihop för att driva frågan om bättre samverkan på alla områden. Och responsen från arbetsgivarens sida har varit positiv. Alla verkar överens och måna om att situationen behöver förbättras. Nu ska man gå en gemensam utbildning för att få bukt med problemet.
En av de största utmaningarna på arbetsplatsen är, som i många andra kommuner, att behålla och rekrytera personal. Personalomsättningen på just socialtjänsten där Marianne Åkerlund jobbar är dock inte särskilt stor.
– Jag måste säga att vi har en bra arbetsplats, det handlar inte om någon massflykt på något sätt. Men eftersom vi är så få är verksamheten väldigt skör. Facket och arbetsgivaren har ett gemensamt ansvar att försöka få folk att vilja stanna kvar.
Marianne Åkerlund tycker att en av fördelarna med att vara fackligt engagerad i en liten kommun är närheten till både chefer och politiker. Det är korta beslutsvägar och ofta dröjer det inte länge förrän man faktiskt kan se en positiv förändring i en fråga man drivit.
– Den gladaste nyheten i närtid är att Ragunda kommun nu valt att bjuda sina anställda på kaffe och te från och med första april i år, något som vi inom Akademikerförbundet SSR yrkat på.
Som ordförande i lokalföreningen sitter hon med i chefsrekryteringar, fördelar information och lägger ner lite extra krut vid föreningens årsmöten. I övrigt delar styrelsen på arbetet, vilket gör det hela roligt och inte särskilt betungande, trots att hon har sitt vanliga heltidsjobb att sköta också.
Föreningen driver inga stora rekryteringsprocesser för att locka nya medlemmar, men lyckas genom att prata gott om facket under fikarasterna, skicka välkomstbrev till nyanställda och bjuda in alla, oavsett om de är medlemmar eller ej, till föreningens årsmöte.
– Vi har roligt när vi ses. På årsmötena bjuder vi på något gott och har trevligt, när vi får tillfälle att fira något så gör vi det. Förhoppningsvis blir man intresserad av att vara med. Vi blir starkare ju fler vi är.
Dina bästa tips till andra lokalföreningar?
– Försök att hänga med och vara delaktiga i allt som händer. Prioritera att delta när föreningen blir inbjuden till samverkan, det är så man kan påverka.
