Sis-medarbetaren: ”Det är en ansträngd situation – många kollegor mår dåligt”

Sis har förekommit flitigt i media den senaste tiden. Akademikern har bland annat rapporterat om allvarliga brister på 19 av 21 ungdomshem. I en rapport från Ivo framkommer att ungdomar utsatts för hot, kränkningar, våld och otillåtna tvångsåtgärder.

Efter den senaste tidens rymningar har Sis dessutom gått upp i stabsläge, och nu ber myndigheten regeringen om ökade anslag och resurser för att kunna möta de behov av säkerhetshöjande åtgärder som krävs.

Erik Sandström är behandlingssekreterare och arbetsplatsombud på Bärby ungdomshem, och har jobbat med missbruks- och övergreppsbehandling sedan 2011. Han känner en uppgivenhet och frustration över den kompetensbrist som finns på Sis.

– Det är en väldigt ansträngd situation. Vi jobbar hårt för att ge ungdomarna det de har rätt till, trots det känns det inte som att man räcker till. Många kollegor mår dåligt för att det är så tungt.

Vad är er största utmaning?

– Vi har en alldeles för hög personalomsättning. Många nya chefer, vikarier utan rätt utbildning och erfarenhet och många ordinarie som gått in i väggen, vilket leder till att verksamheten utarmas på kompetens. Det är tungrott. Samtidigt vill vi erbjuda en behandling med god kvalitet, men resurserna finns inte alltid där och kompetens saknas. Det drabbar alla – både personalen och till slut ungdomarna som inte får den vård och behandling de behöver.

Samtidigt tycker Erik Sandström att Sis ibland får oförtjänt mycket kritik med tanke på uppdragets komplexitet.

– Det finns bland allmänheten ofta en naiv inställning till vad vi gör. Det är en väldigt svår målgrupp vi jobbar med. De här ungdomarna har en hel del beteendeproblem som vi behöver hantera i vardagen och det är klart att det blir svårare för en oerfaren personalgrupp med låg utbildning. Men med tanke på hur mycket vi behöver hantera har vi få incidenter. Däremot är det en skam att det förekommit övergrepp på våra boenden, den typen av anmälningar gör mig bestört.

Varför har ni så många rymningar?

– Så många är det inte, dock kan man få den bilden när man läser om det i media. En förklaring är att det handlar om ungdomar, det närmar sig sommar och många vill ut. Ungdomar inspireras av varandra, det är därför avvikningar ofta sker i kluster. Många ungdomshem saknar skalskydd, till exempel stängsel, så det finns alltid en risk att ungdomar hittar sätt att avvika.

Det pratas ofta om mer begräsningar och hårdare tag, men Erik Sandström menar att det står i vägen för vad de försöker uträtta på ungdomshemmen.

– Nu törstar samhället efter hårdare tag, men det är helt emot vad jag står för. Det finns ingen logik i det i vård- och behandlingssyfte. Att bygga relationer med ungdomarna är vårt absolut viktigaste uppdrag. Men när personalen är trött och utarbetad och det är hög personalomsättning är det såklart svårare att investera i relationer. Det drabbar alla.

Vad bör göras för att förändra situationen?

– Just nu har vi en kostym som inte riktigt matchar. Ambitionsnivån är hög från Sis håll med otroligt mycket bra idéer, men vi behöver en organisation som kan ta emot direktiven och implementera dem. Personal- och kompetensbristen behöver lösas, dels måste man göra det attraktivare för behandlingspedagoger att jobba här, både genom att erbjuda utbildning och högre lön. Dels behöver man ge chefer möjlighet att vara chefer. Deras vardag går just nu ut på att sitta och jaga personal och hantera tung administration. Det gör att det är svårt för dem att vara ute i verksamheten och leda arbetet.