Bättre arbetsmiljö avgörande för att fler ska orka jobba efter 65

Pensionen framstår alltmer som en gradvis process, och mindre som en tydlig gräns. Var tredje 60-plussare är numera ”jobbonär”, som det kallas, eller planerar att bli det. Det innebär att de kombinerar pensionärstillvaron med någon grad av arbete.

– Varannan person som tar ut allmän pension före 65 års ålder har en arbetsinkomst. Andelen jobbonärer faller sedan med åldern, men är fortsatt hög, runt 30 procent bland 67–68-åringar. Oftast rör det sig om deltidsarbete.

Det berättar Johannes Hagen, nationalekonom på Jönköping University och delaktig i forskningsprojektet ”Digitalization of Pension Claiming in Sweden”, som studerar svenska pensionärers pensionsbeslut med data från Min pension och SCB.

Johannes Hagen är nationalekonom på Jönköping University.

– En förklaring till att fler äldre jobbar vidare är att det har skett en normförändring hos arbetsgivare, som har blivit mer positiva till äldre arbetskraft. Men det finns också ekonomiska incitament, som förstärkt jobbskatteavdrag för äldre. Även den lägre arbetsgivaravgiften spelar nog en viss roll.

Och från arbetstagarnas perspektiv då – varför väljer man att fortsätta jobba, i stället för att njuta av pensionens ledighet? Enligt Johannes Hagen är svaret ofta helt enkelt att man tycker att det är kul.

– Jobbet skapar mening och arbetskamraterna en social gemenskap, och så vill man vara med och bidra till samhället.

På Akademikerför­bundet SSR märker man av jobbonärstrenden. Daniel Hjalmarsson, utvecklingsstrateg, berättar att de får många frågor i rådgivningen om möjligheterna att vara kvar på deltid. Han är positiv till utvecklingen – vill man arbeta efter pensionen och känner att man orkar det är det utmärkt, och förbundet gör vad det kan för att skapa förutsättningar för det.

– Att trappa ned successivt är också utifrån en hälsoaspekt bättre än att köra in i kaklet och sedan gå hem för gott en fredag.

Tyvärr finns det dock fortfarande en hel del hinder i vägen, berättar han. I de branscher som förbundet omfattar ser man den där attitydförändringen som Johannes Hagen berättar mest på marginalen.

– Om vi backar något år har vi haft ganska stora pensionsavgångar i staten, där vi vet att medlemmar vill fortsätta jobba, men där flera myndigheter har sagt nej: ”Det är dags att gå”. Man har inte säkerställt kompetensen, inte tittat på möjligheten för medarbetaren att gå ner i tid eller att använda erfarenheten till att fungera som mentor, till exempel.

Kvarhängande fördomar om att äldre människor inte klarar av tempot eller den nya tekniken är en orsak till arbetsgivares inställning, tror han.

En annan är den rent normativa hanteringen av pensionsprocessen. När arbetsgivare gör sin planering utgår de ofta helt enkelt från att de anställda ska gå vid 66, berättar Malin Fröjmark, ombudsman på förbundet.

– I stället för att ha en öppen diskussion: ”Hur tänker du, hur länge vill du stanna kvar?”, så är inställningen mer av typen: ”När kommer du att gå i pension?” Det blir stängt, och inbjuder inte till någon reflektion.

Både Daniel Hjalmarsson och Malin Fröjmark tycker att det är bra att möjligheterna till fortsatt arbete på ålderns höst diskuteras. Samtidigt finns det en risk med att fokusera alltför mycket på jobbonärerna, menar de, och det är att man missar den grupp som knappt orkar fram till pensionen.

För vilka det kan kännas som ett hån att prata om att jobba längre, säger Malin Fröjmark, ombudsman på Akademikerförbundet SSR. Foto: Therese Johansson

– Många pratar om att flytta fram pensionsåldern och att det skulle vara så bra. Vi får inte glömma att det är många som släpar sig över tröskeln, och för vilka det kan kännas som ett hån att prata om att jobba längre, säger Malin Fröjmark.

Att det existerar en diskrepans mellan olika grupper vad gäller förutsättningar framgår också i forskningen. Johannes Hagen berättar att viljan och ambitionen att fortsätta arbeta efter pensionen är ungefär densamma, oberoende inkomst, yrke och utbildningsnivå. Däremot finns det tydliga skillnader i vilka som till sist fullföljer sina planer.

– Vi vet att personer med lägre inkomster i fysiskt och psykosocialt krävande arbeten tar ut pensionen tidigare och slutar arbeta tidigare, medan personer med högre utbildning och bättre lön förmodligen har större flexibilitet och bättre anpassningsmöjligheter, vilket gör att de kan kombinera jobb och pension.