4 april, 2024

Bättre arbetsmiljö avgörande för att fler ska orka jobba efter 65

PENSION Jobb kan skapa mening och arbetskamrater ge social gemenskap, även efter pensionsåldern. Men för att fler ska orka arbeta vidare måste stressen minska.

Fler måste jobba efter 65 om välfärden ska fungera, men för en del kommer det att vara omöjligt om inte stressen minskar.

Foto: Steve Buissinne / Pixabay

Pensionen framstår alltmer som en gradvis process, och mindre som en tydlig gräns. Var tredje 60-plussare är numera ”jobbonär”, som det kallas, eller planerar att bli det. Det innebär att de kombinerar pensionärstillvaron med någon grad av arbete.

– Varannan person som tar ut allmän pension före 65 års ålder har en arbetsinkomst. Andelen jobbonärer faller sedan med åldern, men är fortsatt hög, runt 30 procent bland 67–68-åringar. Oftast rör det sig om deltidsarbete.

Det berättar Johannes Hagen, nationalekonom på Jönköping University och delaktig i forskningsprojektet ”Digitalization of Pension Claiming in Sweden”, som studerar svenska pensionärers pensionsbeslut med data från Min pension och SCB.

Johannes Hagen är nationalekonom på Jönköping University.

– En förklaring till att fler äldre jobbar vidare är att det har skett en normförändring hos arbetsgivare, som har blivit mer positiva till äldre arbetskraft. Men det finns också ekonomiska incitament, som förstärkt jobbskatteavdrag för äldre. Även den lägre arbetsgivaravgiften spelar nog en viss roll.

Och från arbetstagarnas perspektiv då – varför väljer man att fortsätta jobba, i stället för att njuta av pensionens ledighet? Enligt Johannes Hagen är svaret ofta helt enkelt att man tycker att det är kul.

– Jobbet skapar mening och arbetskamraterna en social gemenskap, och så vill man vara med och bidra till samhället.

På Akademikerför­bundet SSR märker man av jobbonärstrenden. Daniel Hjalmarsson, utvecklingsstrateg, berättar att de får många frågor i rådgivningen om möjligheterna att vara kvar på deltid. Han är positiv till utvecklingen – vill man arbeta efter pensionen och känner att man orkar det är det utmärkt, och förbundet gör vad det kan för att skapa förutsättningar för det.

– Att trappa ned successivt är också utifrån en hälsoaspekt bättre än att köra in i kaklet och sedan gå hem för gott en fredag.

Tyvärr finns det dock fortfarande en hel del hinder i vägen, berättar han. I de branscher som förbundet omfattar ser man den där attitydförändringen som Johannes Hagen berättar mest på marginalen.

– Om vi backar något år har vi haft ganska stora pensionsavgångar i staten, där vi vet att medlemmar vill fortsätta jobba, men där flera myndigheter har sagt nej: ”Det är dags att gå”. Man har inte säkerställt kompetensen, inte tittat på möjligheten för medarbetaren att gå ner i tid eller att använda erfarenheten till att fungera som mentor, till exempel.

Kvarhängande fördomar om att äldre människor inte klarar av tempot eller den nya tekniken är en orsak till arbetsgivares inställning, tror han.

Att trappa ned successivt är också utifrån en hälsoaspekt bättre än att köra in i kaklet och sedan gå hem för gott en fredag.

Daniel Hjalmarsson, Akademikerförbundet SSR

En annan är den rent normativa hanteringen av pensionsprocessen. När arbetsgivare gör sin planering utgår de ofta helt enkelt från att de anställda ska gå vid 66, berättar Malin Fröjmark, ombudsman på förbundet.

– I stället för att ha en öppen diskussion: ”Hur tänker du, hur länge vill du stanna kvar?”, så är inställningen mer av typen: ”När kommer du att gå i pension?” Det blir stängt, och inbjuder inte till någon reflektion.

Både Daniel Hjalmarsson och Malin Fröjmark tycker att det är bra att möjligheterna till fortsatt arbete på ålderns höst diskuteras. Samtidigt finns det en risk med att fokusera alltför mycket på jobbonärerna, menar de, och det är att man missar den grupp som knappt orkar fram till pensionen.

För vilka det kan kännas som ett hån att prata om att jobba längre, säger Malin Fröjmark, ombudsman på Akademikerförbundet SSR. Foto: Therese Johansson

– Många pratar om att flytta fram pensionsåldern och att det skulle vara så bra. Vi får inte glömma att det är många som släpar sig över tröskeln, och för vilka det kan kännas som ett hån att prata om att jobba längre, säger Malin Fröjmark.

Att det existerar en diskrepans mellan olika grupper vad gäller förutsättningar framgår också i forskningen. Johannes Hagen berättar att viljan och ambitionen att fortsätta arbeta efter pensionen är ungefär densamma, oberoende inkomst, yrke och utbildningsnivå. Däremot finns det tydliga skillnader i vilka som till sist fullföljer sina planer.

– Vi vet att personer med lägre inkomster i fysiskt och psykosocialt krävande arbeten tar ut pensionen tidigare och slutar arbeta tidigare, medan personer med högre utbildning och bättre lön förmodligen har större flexibilitet och bättre anpassningsmöjligheter, vilket gör att de kan kombinera jobb och pension.

Vi får inte glömma att det är många som släpar sig över tröskeln, och för vilka det kan kännas som ett hån att prata om att jobba längre.

Malin Fröjmark, Akademikerförbundet SSR

Bland pensionärer med de lägsta inkomsterna är det bara några enstaka procent som har arbetsinkomster, enligt en underlagsrapport som Johannes Hagen med flera har gjort för Finanspolitiska rådet.

– Det kan jämföras med den rikaste tiondelen, där upp emot 60 procent har arbetsinkomster. För median- och medelinkomsttagarna är det någonstans mitt emellan, 10–40 procent.

När det gäller Akademikerför­bundet SSR:s medlemmar finns det yrkeskategorier med goda förutsättningar för en jobbonärstillvaro. Daniel Hjalmarsson tar som exempel HR-personal, beteendevetare, ekonomer och samhällsvetare.

– För de som jobbar människonära kan det dock finnas en svår etisk stress. Man kanske hanterar tunga person­ärenden och, hela tiden osäker på om de insatser man gör räcker, tar på sig mer och mer ansvar. Att hålla på med det i 30–40 år kostar på, också fysiskt till slut. Det får konsekvenser för sömnen och hela kroppens mående.

Allt kokar i slutändan ned till arbetsmiljön, inskärper han, och inte minst: vikten att jobba förebyggande med den.

– Ska vi få de som kliver in i yrket i dag att hålla ett helt liv, och dessutom fortsätta efter pensionsåldern, måste vi minska arbetsbelastningen och stressen, och inte minst den etiska stressen, när det gäller våra yrkesgrupper. Det kommer att vara bra för alla, från 17 år och uppåt.

Det handlar om att skapa ett hållbart arbetsliv, konstaterar Malin Fröjmark.

– Det är väl en ganska ordentlig rubrik för hela den här artikeln.

Reporter Tim Andersson

Senaste nytt

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.

Senaste nytt

Mer pengar till Kriminalvården och Sis i vårbudgeten

VÅRBUDGET Kriminalvården får ett tillskott på 1,4 mi...
15 april, 2024

Fackliga kollegorna i fängelse – ”Det är nog värst f...

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER Maryia Taradzetskaya befann sig i Berlin f...
15 april, 2024

Lönefrågor lockar nya medlemmar i Arvika

FACKLIGT Frågor om lön och friskvård lockar nya med...
12 april, 2024

Debatt: När vi hyllar arbetet trampar vi på de arbet...

DEBATT Jacob Oredsson, hälso- och sjukvårdskurato...
11 april, 2024


Läs även

Hög personalomsättning bland HR – ”Bekymmersam...

HR Personalomsättningen skenar bland HR-speci...
19 mars, 2024

Akademikerna lämnar kommunerna – här är personalomsä...

BEMANNING Hög personalomsättning utmanar välfärden o...
14 mars, 2024

”Ett vanligt knegarjobb kan sällan ersätta den...

ARBETSFÖRMEDLING Det finns jobb att hitta efter fängelsetid...
8 mars, 2024

Stort tryck på lön i årets avtalsrörelse

KOLLEKTIVAVTAL Reallöneökningar och karriärvägar viktigas...
26 februari, 2024