Arbetsplatsen viktigt stöd för våldsutsatta medarbetare

Plötsligt går det upp för dig. Din kollega, som förut sällan varit borta från jobbet, ringer sig ofta sjuk med kort varsel. Och nu, när ni snart ska på den första efterlängtade konferensen sedan innan pandemin, kan hon inte följa med. Efter jobbet går hon sällan hem själv, i stället har hon ofta bråttom ut till partnerns bil som väntar på parkeringen. Hon verkar förändrad, trött – och jäktad.

– De här omständigheterna behöver inte vara tecken på våld. Men som kollega tycker jag att man ska signalera att man finns där som stöd. Man kan säga: ”Jag ser att du är trött, eller har mycket ansvar hemma, kan jag hjälpa dig? Det är till stor nytta att man vågar prata och att man visar att man bryr sig om, säger Åsa Witkowski, enhetschef vid Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset.

Mäns våld mot kvinnor har fått stor uppmärksamhet i medier det senaste året. Dels på grund av flera uppmärksammade fall, där kvinnor mördats av tidigare eller nuvarande partner. Dels eftersom corona­pandemin har gjort att många isolerats i hemmet, något som kan vara förödande om hemmet är den plats där man blir utsatt.

Det kan vara lätt att tänka att våldet är något som drabbar andra. Att det skulle vara sammankopplat med en viss klass, eller i alla fall inte just min yrkesgrupp. Men så är det inte.

– Det är på så sätt väldigt demokratiskt, det kan verkligen drabba alla, säger Åsa Witkowski.

För Nationellt centrum för kvinnofrid blev det extra tydligt när de skickade ut en enkät till drygt tusen kvinnliga anställda i den egna regionen. Nästan en fjärdedel, 23 procent, av de kvinnliga medarbetarna svarade att de var eller någon gång hade varit utsatta för våld i hemmet. Som en uppföljning frågade man chefer på Akademiska sjukhuset om de misstänkt att medarbetare drabbats av våld i hemmet. Även där var siffran hög. 20 procent svarade ja. Ett ljus i mörkret var att många chefer också svarade att de hade gått vidare med sina misstankar och ställt frågor till medarbetaren.

Åsa Witkowski tycker att det är självklart att det våld som medarbetare och kollegor kan vara utsatta för hemma, i förlängningen är ett arbetsmiljöproblem.

– Den som är utsatt för våld i hemmet har ofta mindre möjligheter att prestera väl på arbetsplatsen. Man kan ha mer ­sjukfrånvaro, man kanske förhindras i

sin kompetensutveckling eftersom man inte kan följa med när det är konferens eller utbildning för att man är så kontrollerad.

–  Dessutom är arbetsplatsen ofta så oerhört viktigt för en människa, både för försörjningen och för det sociala. Det kan också vara en frizon från våldet. Så vi vill behålla de här personerna i arbete och se till att de åtminstone får känna sig värdefulla på jobbet.

Så hur gör man då för att adressera våld i nära relationer som en arbetsmiljöfråga? Ett sätt är att föra in frågan om hur situationen ser ut hemma i alla medarbetarsamtal. En vana som på sikt kanske kan ta bort en del av stigmat.

–  Jag tycker det är jättebra att ställa frågan rutinmässigt till alla. Dels behöver ingen känna sig utpekad, dels blir det bra träning för den som frågar. Man blir helt enkelt bättre på att fråga om det är något man pratar om i alla samtal med medarbetare, säger Åsa Witskowski.

Självklart måste man också ha förmåga att ta hand om svaret. Men där finns det mycket hjälp att få.

– Man behöver signalera att man finns där som stöd, men det stödet behöver inte innebära att man blir en samtalskontakt. Men man ska veta att man kan hänvisa vidare till exempelvis socialtjänsten och företagshälsovården. Man ska ta det ansvar som är rimligt att ta.

Känner man sig vilsen kan man också alltid ta hjälp av Kvinnofridslinjen, som drivs av Nationellt centrum för kvinnofrid. Dit kan man ringa både som orolig kollega, våldsutsatt kvinna och som chef. Till och med mitt under ett medarbetarsamtal om man får ett svar från en anställd som man inte vet hur man ska hantera.

Allra bäst är förstås om både chefer och HR-personal får utbildning i hur man hanterar frågor om våldsutsatta medarbetare. Arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och regioner, SKR,  har under de senaste åren märkt en stor efterfrågan bland sina medlemmar om stöd kring våld i nära relationer. Frågan kan ha kommit upp på bordet när man börjat utbilda personal och i samband med det upptäckt att man har medarbetare som själva är utsatta.

– Många vill ha mer vägledning.  Hur ska jag ta upp frågan, vad har jag som arbetsgivare för skyldigheter och vilka möjligheter har jag att hjälpa, säger Sofie Tenser på SKR.

Sedan snart ett år tillbaka finns därför ett webbaserat verktyg för chefer på organisationens hemsida. Där kan man läsa om vilken roll arbetsgivaren kan spela, men också få konkreta tips kring hur man hanterar situationen om en förövare dyker upp på arbetsplatsen, ta del av checklistor för samtal och presentationer för att ta upp frågan med hela personalgruppen.

– En chef kan ha en väldigt stor roll för den som är utsatt. Men arbetsgivaren är också skyldig att förebygga ohälsa och sjukskrivning. Våld i nära relation kan vara en dold orsak till ohälsa som kan påverka en medarbetares arbetsförmåga. Och arbetsgivaren har samma skyldighet att utreda behov av arbetsanpassning oavsett om orsakerna finns på arbetsplatsen eller i hemmet, säger Sofie Tenser.

Precis som våld i hemmet är relativt nytt som arbetsmiljöfråga för Sveriges kommuner och regioner är det nytt även för facket. Hur man hanterar kollegor som utsatts för våld i hemmet är till exempel inget som finns med i de grundläggande utbildningarna för skyddsombud. Men Malin Fröjmark, ombudsman på Akademikerförbundet SSR, tror att frågan kommer upp på agendan nu efter pandemins isolering i hemmen.

– Den stora mängden hemarbete har belyst de här frågorna ännu mer ur ett arbetsmiljöperspektiv. Och alla arbetsmiljöfrågor är fackliga frågor. Skyddsombuden måste veta vad man ska göra i en sån här situation.

Malin Fröjmark håller med om att det kan finnas en poäng med att ställa frågor om hur hemsituationen ser ut till alla medarbetare. Samtidigt finns det risker med den sortens generella frågor, på samma sätt som om chefen frågar om missbruk eller andra integritetskänsliga ämnen.

– Men om du lär dig att den här frågan pratar vi om en gång per år luckrar det upp gränserna i ett ämne som är ganska tabubelagt. Risken ligger i om den som ställer frågorna inte är bekväm med det eller inte vet hur hen ska hantera svaret. Då kan det lätt bli integritetskränkande i stället och kännas som ett intrång i privatlivet. Men det tror jag man kan komma runt genom att vara öppen med varför man ställer frågan och se till att den som ställer dem har kompetens nog att hantera svaren.

Tecken på att en kollega kan vara utsatt för våld

• Upprepad korttidsfrånvaro.
• Långtidsfrånvaro.
• Svårt att vara flexibel med arbetstider.
• Blir ofta hämtad och lämnad på arbetsplatsen.
• Tackar nej till att följa med på konferenser eller vara med på aktiviteter efter arbetet.
• Har mycket telefonkontakt med partnern under arbetstid.
• Du får en känsla av att något inte står rätt till.

Källa: Åsa Witkowski

Viktiga beslut för att bekämpa mäns våld mot kvinnor

1993: Deklarationen om avskaffande av mäns våld mot kvinnor antas av FN:s general­församling.

1994: FN tillsätter en särskild rapportör om våld mot kvinnor.

1998: Sveriges riksdag antar kvinnofrids­propositionen – som för med sig ny lagstiftning på området.

2014: Europarådets konvention om bekämpning av mäns våld mot kvinnor, ”Istanbulkonventionen” beslutas och börjar gälla i Sverige.

2016: Sveriges regering presenterar en tioårig nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.

2021: Sveriges regering presenterar fler åtgärder för att bekämpa mäns våld mot kvinnor.