Du anstränger dig till ditt yttersta för att göra ett bra jobb. Men du har på tok för mycket på ditt bord och ingen kontroll över situationen. En omorganisation gör allt ännu värre. När du inte orkar mer vet du att någon annan – en klient eller dina kollegor – blir lidande. Därför anstränger du dig lite till, så pass mycket att du börjar må dåligt.
Du är långt ifrån ensam. Vid slutet av 2014 var fler än 71 000 personer i Sverige sjukskrivna på grund av psykiatriska diagnoser. I dag är psykisk ohälsa den vanligaste orsaken till sjukskrivning och andelen ökar stadigt. Den vanligaste diagnosen är akut stressreaktion och då är jobbet ofta den huvudsakliga orsaken.
Samtidigt är de höga sjukskrivningstalen bara toppen av isberget. Ännu fler fortsätter att jobba trots att de mår psykiskt dåligt.
Svensk forskning har visat att jobbet under rätt förutsättningar kan vara en stor hälsofaktor. Men när arbetet karaktäriseras av höga krav som vi inte har resurser att hantera kan det göra oss sjuka. Faktorer som ökar risken för psykisk ohälsa på arbetsplatsen är höga krav, låg kontroll, rollkonflikter, psykiskt ansträngande arbete och obalans mellan ansträngning och belöning.
– I en livssituation där det krävs mer av oss än vi orkar med blir vår organism stressad. På kort sikt är det helt normalt, men om det pågår i veckor eller månader är det problematiskt. Det är tydligt att de personer i Sverige som främst upplever det just nu finns inom offentlig sektor och det handlar ofta om kvinnor mitt i livet, säger Aleksander Perski som är stressforskare och arbetar på Stressmottagningen vid Stockholms universitet.
I många av de mest drabbade yrkena, som socialsekreterare, finns det dessutom en tredje part som blir lidande om man inte presterar på topp.
– Man blir gisslan i situationen och kan inte göra ett dåligt jobb eftersom man vet att någon kommer att drabbas av det, säger Aleksander Perski.
Att strunta i medarbetarnas psykiska hälsa är inte bara osjyst, det är också dyrt. Närmare bestämt kostar det 65 miljarder kronor per år, när man lägger ihop utgifter för sjukvård, socialförsäkring och förlorad produktivitet, enligt en rapport från OECD.
För att förebygga och motverka psykisk ohälsa avsätter regeringen 845 miljoner kronor under 2016 – en ökning med 150 miljoner jämfört med 2015. Genom åren har regeringen försökt att vända den negativa trenden med ökande psykisk ohälsa, men hittills utan framgång. Enligt regeringens egen analys beror det på bristande långsiktighet i statens satsningar, överdriven användning av projekt och brist på tillgång till kunskapsbaserade metoder. Det förebyggande arbetet måste förbättras, likaså tillgången till tidiga vård- och stödinsatser.
Nu sätter många sitt hopp till Arbets-miljöverkets nya föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö som började gälla den sista mars. Utgångspunkten är att även om ohälsan drabbar individer finns orsakerna i hur arbetsgivaren organiserar arbetet och i det sociala samspelet på arbetsplatsen och att nyckeln till att skapa hälsosamma förhållanden ligger i ett systematiskt förebyggande arbete. Föreskrifterna reglerar bland annat arbetsbelastning, arbetstid, kränkande särbehandling och främjande av hälsa utifrån arbetsmiljölagen.
Det är arbetsgivaren som har ansvar för att de nya föreskrifterna och arbetsmiljölagen på arbetsplatsen följs. Men även arbetstagarna ska följa föreskrifterna och är skyldiga att meddela om det finns akuta brister på arbetsplatsen. Det är viktigt att kommunicera – och inte kompensera för – brister i arbetsmiljön, anser Arbetsmiljöverket.
– Egentligen är de flesta av kraven inte nya, men nu riktas betydligt större uppmärksamhet på att reglerna ska genomdrivas och att organisatorisk och social arbetsmiljö ska tas på allvar. Föreskrifterna blir ett bra stöd och något att vifta med för alla som på något sätt försöker arbeta för hälsa på arbetsplatsen, säger Kaj Frick som är professor emeritus i arbetsvetenskap.
Utmaningen med den nya förskriften handlar om att lyckas omsätta den i praktiken. För att lyckas skapa en god psykosocial arbetsmiljö krävs engagemang. Man vet att det inte är någon slump vilka arbetsplatser som lyckas – det är de där någon arbetar aktivt för det. Samtidigt visar forskning att arbetsgivares styrning ofta är för svag. Kaj Frick, professor emeritus i arbetsvetenskap, har sett att chefer som ansvarar för arbetsmiljön ofta delegerar vidare utan att bistå med tillräckligt mycket kunskap eller resurser. I praktiken innebär det att frågan delegeras bort.
– Inom offentlig sektor finns till exempel en utbredd missuppfattning om att socialtjänstlagen går före arbetsmiljölagen, vilket är osant. Man följer antagligen upp hur väl kraven på att reagera snabbt på en larmrapport följs, men man vet inte hur man ska följa upp den senaste enkäten som visar att personalen inte kan sova på natten, säger han.
En annan utmaning handlar om hur man mäter om föreskrifterna får effekt eftersom det handlar om många mjuka värden. Att ta reda på om bullernivåer har minskat är betydligt enklare än att mäta hur de sociala relationerna förändrats, vilket Arbetsmiljöverket är medvetet om:
– Det är annorlunda att inspektera mjuka värden. I första hand ska man se föreskriften som en hjälp för arbetsgivare och skyddsombud att lyfta dessa frågor. Det är viktigt att det finns ett levande arbete utifrån de specifika förutsättningar som finns på varje arbetsplats. För att underlätta det arbetet håller vi på att ta fram en vägledning. Men vi planerar också inspektioner. Under 2016 kommer vi att ta med detta i de inspektioner som redan pågår inom socialtjänsten och bland första linjens chefer i offentlig förvaltning, säger Håkan Olsson, inspektions- och tillsynschef på Arbetsmiljöverket.
Om man nu börjar lära sig hur arbetet kan göra oss sjuka är kunskapen om rehabilitering fortfarande begränsad. Det man vet är att de insatser som har haft effekt har involverat arbetsplatsen i ett tidigt stadium, enligt en rapport från forskningsrådet Forte.
– I dag vet vi att jobbet är en del av läkeprocessen, även om det är arbetsplatsen som är huvudorsaken till att man blivit sjuk. Det fungerar inte att sjukskriva en medarbetare, som när den mår bättre hemma får gå tillbaka till jobbet. Det krävs åtgärder på arbetet för att man ska tillfriskna och inte ska bli sjuk igen. Hanteringen av psykisk ohälsa är som på 80-talet när vi hanterade ryggbesvär. Man sa ”först ska smärtan försvinna, sedan tar vi jobbet”. Här kan företagshälsovården som har specialistkompetens inom just arbete och hälsa och närhet till arbetsplatsen och cheferna spela en viktig roll, säger Irene Jensen, professor i företagshälsa, vid Karolinska institutet.
Hon har lett arbetet med de nya riktlinjer för utredning och åtgärder vid psykisk ohälsa på arbetsplatsen som tagits fram av branschföreningen Sveriges företagshälsor och Karolinska institutet för att företagshälsan och arbetsgivarna bättre ska kunna förebygga och åtgärda psykisk ohälsa och som började gälla i höstas.
I arbetet med riktlinjerna blev det tydligt att just förebyggande och tidiga insatser är det som är mest effektivt för att stoppa den ökande sjukskrivningen. Om man snabbt får hjälp med att se över arbetssituationen behöver en sjukskrivning kanske inte alls bli aktuell.
– Den närmaste chefen har en avgörande roll både i det förebyggande och det efterhjälpande arbetet. Arbetsgivaren måste se till att verksamheten inte bara har en tjusig policy där det står att man månar om medarbetarna och så vidare. Den ska vara konkret och guida i hur man ska bete sig om man ser signaler på psykisk ohälsa, säger Irene Jensen.
Text: Karin Persson
Läs mer!
Så hjälper hon chefer att få friska medarbetare
Ur magasinet Akademikern nr 2/2016. Läs hela temat i vår blädder-pdf på Akademikern.se
Senaste nytt
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.
