19 oktober, 2015

Okritiska forskningsråd missgynnar kvinnor

Kvinnor både söker och får mindre forskningsanslag än män, och systemet som fördelar pengarna riskerar att både bidra till och dölja ojämställda villkor för forskning. Det visar en ny forskningsöversikt från Nationella sekretariatet för genusforskning i Göteborg.

3650211-protected-female-scientist-dropping-blue-liquid-in-a-test-tube

Foto: mostphotos

Kvinnor förfördelas i de forskningsfinansiella organisationernas beredningsprocesser, skriver Fredrik Bondestam och Louise Grip i sin studie. Bedömningssystemet som används baseras på så kallad ”peer review”, eller kollegial bedömning – en metod som har stort förtroende i Sverige såväl som internationellt. Vetenskapsrådet skriver på sin hemsida att för- och nackdelar med metoden är så välkända att de går att hantera. Men Fredrik Bondestam håller inte med.

– De bibliometriska fakta som används vid kollegial bedömning, som citerings- och publiceringsfrekvens, är inte neutrala mått på prestation utan bär spår av akademins ojämställda villkor för forskning. Jag är överlag förvånad över att det finns så lite kritiska perspektiv på forskningsfinansiering överhuvudtaget, säger Fredrik Bondestam.

Forskningsrådens fokus ligger ofta på att få ett jämnt utfall, det vill säga att samma andel kvinnor som söker pengar får pengar. Kvinnor söker i lägre utsträckning anslag. Det förklaras ofta med att fler män är professorer – och professorer får oftare och mer forskningsmedel baserat på erfarenheter och meriter. Men det är ett ickeargument som bara bidrar till att återskapa de ojämställda villkor som redan existerar inom akademin, menar Fredrik Bondestam. Det faktum att fler män är professorer är i sig en produkt av en könad akademi som gynnar män.

– Det kallas för Matteuseffekten. Ju mer man har och får desto mer har och får man. Vi vet att kvinnor inte forskar på samma villkor i akademin, säger Fredrik Bondestam.

"Det krävs en översyn"

En rad undersökningar visar på ojämlika villkor för män och kvinnor inom akademin:

  • Forskande män ingår oftare i forskargrupper med manliga professorer, som generellt sett får mer forskningsmedel. Det ger männen större chans att meritera sig forsknings- och publiceringsmässigt.
  • För kvinnor som doktorerat tar det längre tid att få en anställning som lektor. Och när de väl fått en lektorstjänst har de i större utsträckning fokus på undervisning medan män istället får större andel tid för forskning i tjänsten.
  • Kvinnliga och manliga forskare beskrivs på olika sätt.
  • Kvinnor har lägre tillgång till olika former av stöd och nätverk. Och de forskar oftare inom ämnen och områden som inte är lika högt prioriterade.
  • Det tar också längre tid för kvinnor att bedömas och publiceras i vetenskapliga tidskrifter.

De ojämlika villkoren begränsas inte till akademin, utan påverkar också villkoren för kvinnor att söka forskningsfinansiering.

– Det här är ett argument som inte går ihop. Det går inte att säga att en del i en process är ojämställd och fortfarande hävda att utfallet är jämställt.  Tyvärr handlar det om hela processen, från forskningspolitisk styrning till anställningsvillkor och villkor för forskning i akademin. Det krävs en översyn av hela kedjan, säger Fredrik Bondestam.

Inte ett prioriterat område

Problemen till trots finns det mycket lite konkret forskning om hur dessa faktorer påverkar beredningsprocessen som sådan. Dels är det svårt att undersöka eftersom ett beslut från Riksarkivet gör att material om beredningsprocesser inte sparas. Men Fredrik Bondestam menar också att området helt enkelt inte är prioriterat, vilket får olyckliga konsekvenser inte bara för kvinnor, utan också för forskningspolitiken som styr vilken typ av forskning som ska prioriteras. 

– Vi producerar inte så pass högkvalitativ forskning som vi skulle kunna göra och vi missar talanger och perspektiv. Att satsa på en föreställning om säkra kort driver inte forskningen framåt.

Göteborgs universitet och Nationella sekretariatet för genusforskning har nu fått i uppdrag att leda arbetet med jämställdhetsintegrering inom högskolan. Men för att kunna skapa en mer jämställd forskningskultur krävs att alla länkar i kedjan tar sitt ansvar, säger Fredrik Bondestam. Bland annat måste regeringen satsa på mer forskning om just beredningsprocesserna.

– Regeringen måste kritiskt granska hur forskningspolitiken styrs. Forskningsrådet måste ta större ansvar för konsekvenserna av sina bidragsbeslut och beredningsprocesser. Och de akademiska organisationerna måste ta ansvar för de villkor för forskning som man själva är med och skapar.

Ylva Mossing

Akademikern

Senaste nytt

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.

Senaste nytt

Efter it-attacken i februari: Fortsatt mycket manuel...

HR När Kalmar kommun utsattes för en it-attac...
3 maj, 2024

Osäkra anställningar förkortar livet

ARBETSMARKNAD Forskning visar att den som har en osäker ...
2 maj, 2024

Debatt: Inför talangvisum och skattelättnad för före...

EU-VALET Kraftfulla åtgärder mot kompetensbristen k...
30 april, 2024

Larmet inifrån Arbetsförmedlingen: ”It-miljön skapar...

ARBETSMILJÖ Skyddsombuden har anmält brister i den dig...
26 april, 2024


Läs även

Krönika: Det kan vara skadligt att vänja sig

KRÖNIKA Det är lätt att vänja sig, även vid sådant...
25 april, 2024

Låginkomsttagares vård kostar mer – trots att de lev...

FORSKNING Redan från 20-årsåldern har personer med l...
24 april, 2024

Debatt: 3 sätt att lösa kompetensbristen i EU

EU-VALET En europeisk talangpool är ett sätt att mö...
23 april, 2024

Alltid redo för uppdrag ute i världen

PORTRÄTT Efter många års arbete i världens konflikt...
19 april, 2024