När skolkuratorn Emöke Bokors ansikte dyker upp i stort format på datorskärmen är hon mitt i en snytning. Bakom henne syns ett kylskåp där diverse post it-lappar har klistrats upp. I dag är det egna köksbordet hennes arbetsplats.
Vi genomför intervjun först genom mejl och sedan via chatt och videosamtal. Precis så ser också den absoluta merparten av kontakten med hennes elever ut.
– I början hade jag regelbundna möten med en it-mentor som hjälpte mig att komma in i arbetet. Det är tur för mig att man inte behöver vara it-expert för att ha det här jobbet, säger hon.
Emöke Bokor jobbar på Korrespondensgymnasiet i Torsås kommun, Sveriges enda distansgymnasium. Här går 600 elever som läser högskoleförberedande program. Skolan har riksintag vilket innebär att eleverna kan bo i hela landet eller utomlands, så länge de är folkbokförda i Sverige. De enda gångerna de behöver vistas fysiskt på skolan är i samband med upprop eller laborationer. Eleverna väljer skolan för att de till exempel önskar snabbare studietakt, har svårt att följa traditionell klassrumsundervisning eller gör en elitsatsning på sin idrott.
Som kurator här träffar Emöke Bokor ytterst sällan några elever fysiskt. Hon uppskattar att cirka en tredjedel av hennes arbetstid går till elevsamtal och dessa sker nästan uteslutande via mejl, chatt, telefonsamtal och videosamtal. Majoriteten av ungdomarna får kontakt med henne via sin mentor. Därefter bokar de in ett första möte via google-kalendern eller via mejl. Samtalen kan exempelvis handla om att eleven behöver hjälp med att prioritera sin tid, har prestationsångest eller har ett uppskjutarbeteende.
Det finns ingen typ av samtal som hade fungerat öga mot öga som inte också går att föra digitalt, tycker hon. Snarare tvärtom, tekniken möjliggör fler samtal.
Emöke Bokor har även erfarenhet av att jobba med elever på plats och har då ofta upplevt att det krävs ganska mycket av eleverna för att de ska mötas ansikte mot ansikte med en professionell. Hon berättar om dem som fått ta flera varv runt huset för att klara av att ens gå in till henne.
– Här kan man börja med att skicka ett mejl. Den tröskeln är mycket lägre än att gå till någons kontor. Av den anledningen tror jag att vi har större möjligheter att fånga upp elever än vad en platsskola har.
Kan det finnas en ökad risk att missa elever som mår dåligt när du inte ser dem i korridorerna?
– Nej, det tror jag inte. Eleverna har tät kontakt med sin mentor. Denna märker på bara några dagar om arbetet som ska göras inte blir gjort och kan då ta en personlig kontakt för att eventuellt slussa in eleven till mig.
Hon menar att det digitala arbetssättet fungerar som en garant för att kontakterna med elevhälsan sker på frivillig basis. Det krävs ett initiativ och ett visst mått av egen motivation av den som kontaktar henne.
Själv kan hon sakna att möta eleverna IRL (in real life). Det finns ett värde i de personliga mötena som tekniken inte kan återskapa än.
– Ja, visst skulle jag vilja träffa dem i verkliga livet ibland. Men jag tillhör ju den gamla generationen så det handlar nog mer om mig än om dem jag jobbar med.
Emöke Bokor började sin bana som skolkurator för Torsås kommuns alla grundskolor samt två av gymnasieskolorna för elva år sedan. Det faktum att den nuvarande skolan är ett distansgymnasium gjorde varken från eller till när hon för två år sedan valde att tacka ja till jobberbjudandet.
– Det var inget jag fokuserade på utan jag ville jobba här för att det är en skola som är på frammarsch och ligger i täten när det gäller systematiskt kvalitetsarbete, säger hon.
Själv försöker hon att anamma samma synsätt på it-teknik och internet som hon upplever att hennes elever har. För dem är internet ingen egen grej – det är en självklar del av deras vardag.
– Jag minns en föreläsare som sa att det bara är vi som är it-immigranter – alltså vi som inte är infödda i systemet – som tänker på det. Han jämförde med när vi ska tända lyset. Då tänker vi inte ”nu ska jag trycka på knappen och jag kommer att använda mig av elektricitet”. Vi vill ha det ljust och då trycker vi på knappen. När unga ska ha kontakt med någon på distans säger de inte att de ska ”använda sig av internet”, utan att de ska ”prata med någon”. Jag försöker se det som att internet är en möjliggörare som låter oss nå människor som vi behöver nå.
I framtiden kommer vi att behöva erbjuda allt mer stöd genom digitala verktyg, tror Emöke Bokor. Förmodligen utnyttjar vi i dagsläget bara en bråkdel av den teknik vi kommer att använda oss av framöver.
– För unga är det en självklar sak att umgås via nätet. De verksamheter som inte ansluter sig till den yngre generationens livsstil kommer inte att vara relevanta.
Text: Karin Persson, Akademikern
Ur magasinet Akademikern nummer 6/2016. Läs hela tidningen i vår blädder-pdf på Akademikern.se
Fler träffar klienten på distans
Frivården skypar
I Umeå och Luleå har Frivården testat klientmöten via Skype. Syftet var att enklare hålla kontakt med klienterna, särskilt med dem som bor långt ifrån ett frivårdskontor. Nu har projektet utvärderats och beslut ska fattas om det ska implementeras nationellt inom Frivården.
Digital socialsekreterare
För att ta reda på hur man kan ge socialtjänstens klienter mer digital kontakt har socialförvaltningen i Helsingborgs stad inlett ett samarbete med Fou Helsingborg och forskare från Socialhögskolan och internetinstitutet vid Lunds universitet. Socialdirektör Dinah Åbinger, hoppas att man inom två till tre år ska erbjuda flera digitala mötesmöjligheter, till exempel samtal via Skype, rådgivning och chattar på webben.
Läs mer!
Tema distans
Senaste nytt
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.