Det är som bekant inte ovanligt att socialtjänsten uppmärksammas i massmedia, men det är sällan goda nyheter.
En av de senaste tråkiga nyheterna handlar om hur en desinformationskampanj mot socialtjänsten gällande tvångsomhändertagna barn i Sverige skapat rubriker och berättigad oro bland socialsekreterare. En påverkanskampanj av det här slaget är därtill ett hot mot demokratin. Det är däremot inget nytt att kampanjer sker mot just den svenska LVU-lagstiftningen. Kritiken mot LVU bottnar ofta i en konservativ syn på familjen och en påtaglig brist på barnperspektiv.
Ett sätt att motarbeta den här sortens påverkanskampanjer är enligt MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) med fakta och källkritik. Problemet är att påverkanskampanjer i sig involverar mycket mer och andra saker än fakta och förmågan att kunna resonera och tänka kritiskt. Påverkanskampanjen i det här fallet bygger på en konspirationsteori om socialtjänstens roll i omhändertagandet av muslimska barn. Konspirationsteorier är meningsskapande berättelser. De fyller ett syfte, ett tomrum, utnyttjar de tolkningsutrymmen som finns och vrider det till en alternativ sanning. Konspirationsteorin passar väl in när det kommer till LVU då komplexiteten i många ärenden som kommer till socialtjänsten är mycket hög och det kan ibland onekligen finnas utrymme för olika tolkningar.
Ibland handlar agerandet om att inte ta ett LVU. Man har inte tillräckligt med fakta. En placering i sig kan vara destruktiv. Det brukar inte uppmärksammas. Om det så klart då inte händer något. Då har det hänt mer än en gång att socialtjänsten fått bära hundhuvudet. Socialtjänsten borde ha kunnat förutse vad som skulle hända, anser en del. En intuitiv reaktion från fackförbund som Akademikerförbundet SSR brukar vara att det handlar om en brist på balans och resurser, och det ska så klart inte underskattas, men det finns en annan aspekt som ofta glöms bort: Komplexiteten i arbetet.
Ibland är det bara ett otroligt komplicerat arbete där saker och ting händer som inte går att förutspå
I många ärenden sitter man inne med mycket information som man sedan ska tolka och förstå, men informationen är ofta ofullständig. Vi måste handla trots att vi inte vet allt, som filosofen Jonna Bornemark skriver i Horisonten Finns Alltid Kvar. I konkreta och kritiska situationer behöver vi använda alla våra förmågor. Vara öppen för alla sinnesintryck, ha känslomässigt värderande av vad som är viktigt, ha tillgång till tidigare erfarenheter och teoretisk kunskap. Och kunna och våga agera utan att veta allt. När man inte vet allt finns också utrymme för att det inte går som planerat eller önskat.
Samtidigt ska socialarbetarna ta hänsyn till individers integritet och självbestämmande. Det som missas i jakten på ansvarsutkrävande är en förmåga att inse det komplicerade arbete som ska utföras. För någon måste tydligen bära ansvaret för misslyckandet.
Till detta kommer en ofta påkommen resursbrist, en obalans mellan krav och resurser. Och ibland begås mänskliga misstag. Ibland är det en samhällelig oförmåga att samverka.
Men det behöver inte handla om resursbrist. Ibland är det inte ett mänskligt misstag bakom. Ibland är det inte samhället som sviker. Ibland är det bara ett otroligt komplicerat arbete där saker och ting händer som inte går att förutspå. Vilket också passar för konspirationsteorier som kan utnyttjas i en påverkanskampanj.
Läs även >> Oro bland medlemmar efter påverkanskampanj
Halima jobbar förebyggande mot ryktespridningen
Missa inget!
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och håll dig uppdaterad om aktuellt från Akademikern.
Senaste nytt
Stöd när AI ska införas på jobbet – ny skrift tipsar...
ARTIFICIELL INTELLIGENS
Vad bör du som fackligt engagerad tänka på...
3 oktober, 2023
