Så funkar det: Lönekartläggning

1. Alla måste kartlägga
Ett verktyg för att upptäcka och analysera oskäliga skillnader i lön mellan kvinnor och män är lönekartläggning. En metod som skrevs in i lagen 1994, men sedan dess har genomgått flera förändringar. Sedan 2017 är det obligatoriskt för alla arbetsgivare att göra en lönekartläggning varje år. Arbetsgivare med minst tio anställda måste också dokumentera processen.

2. Se över rutiner
Lönekartläggningen består av flera olika delar och ska alltid göras i samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Den första delen handlar om att se över de rutiner, policys och kriterier som finns för lönesättning. Finns det en risk för att vissa villkor gynnar det ena könet? Eller finns det kriterier som är svåra att tillämpa könsneutralt?

3. Lika lön för lika arbete
Nästa del handlar om att jämföra medarbetarnas faktiska löner. Finns det löneskillnader mellan män och kvinnor som har samma arbetsuppgifter? Finns det en kvinnodominerad grupp som tjänar mindre än en mansdominerad grupp trots att kvinnorna har ett arbete med högre krav? De löneskillnader som arbetsgivaren inte kan förklara räknas som oskäliga och ska rättas till inom tre år.

4. Förbjudet att slarva
Bestämmelserna om lönekartläggning finns i diskrimineringslagens kapitel om aktiva åtgärder mot diskriminering. Det innebär att det är diskrimineringsombudsmannen som har till uppgift att kontrollera att lagstiftningen följs. Misstänker du själv att reglerna inte följs på din arbetsplats är första steget att ta kontakt med facket.

5. Kritik mot effekten
Det finns viss kritik mot lönekartläggningarnas effektivitet. 2019 analyserade Riksrevisionen effekterna av lagen. Myndigheten kom fram till att den bara har en begränsad möjlighet att påverka könslönegapet på arbetsmarknaden. En anledning är att en stor del av skillnaden finns mellan branscher och yrken.