Välkomnar före detta kriminella

– Pressa! Pressa!

Målvakten hejar på lagkamraterna som spelar fotboll i den lilla idrottssalen i Östbergaskolan sent en fredagseftermiddag. Bänkarna intill väggen är fullsatta när Stena fastigheter arrangerar fotbollsmatcher med polisen, räddningstjänsten och ungdomar från Stockholmsförorten. Lokalen fylls av busvisslingar och applåder och ljudnivån är uppe på rött när något av lagen gör mål.

En av spelarna, vi kan kalla honom Ervin, har varit anställd på fastighetsbolaget Stena i drygt två månader. Till en början kom han dit för att göra samhällstjänst efter en skadegörelsedom. Men han blev kvar längre. Han trivdes med arbetet, som innefattade fastighetsskötande, informationsutdelning och skräpplockning.

Nu är han på väg att flytta tillbaka till hemstaden Linköping och efter matchen står han och pratar med kollegorna som skojar om att han måste köpa sig en kaffebryggare för att kunna bjuda dem på kaffe när de kommer och hälsar på i nya lägenheten.

– Jag kände mig trygg att jobba hos dem, säger han om personalen på Stena.

– De var ganska tydliga direkt med vad som gällde.

Sarah Pettersson som jobbar som chef för social hållbarhet på Stena fastigheter i Stockholm är också på plats i hallen. Hon är en av dem som tagit emot både Ervin och flera av de före detta kriminella som företaget anställt de senaste åren.

Några dagar senare träffar vi henne igen, på Stenas kontor i Fisksätra. Hon har precis landat vid skrivbordet efter förmiddagens jobbmässa, som Stena anordnat på det lokala kulturhuset tillsammans med Hammarby fotboll, Nacka kommun och Arbetsförmedlingen.

– Det gick bra, intresset var stort, berättar hon.

Stena lägger stora resurser på arbetet för social hållbarhet i Fisksätra, som är företagets absolut största område i Stockholm med drygt 2 500 lägenheter. Just nu är omgivningarna här ovanligt röriga eftersom SL håller på att lägga dubbelspår för Saltsjöbanan. Stena fastigheter bygger samtidigt nya bostäder, en förskola och ett äldreboende, och rustar dessutom upp centrumbyggnaden.

– Mycket positivt händer, men allt sker samtidigt och jag förstår att det är jobbigt att bo här, för det är mycket utav en byggarbetsplats. Det bullrar, det är mörkt på vissa platser, det gör kanske att man känner mer otrygghet.

Det sociala arbetet är brett, berättar Sarah Pettersson. Man utgår ifrån de lokala behov, önskemål och utmaningar som finns i de olika områdena när man formar verksamheten. Gemensamt för alla insatser är att de syftar till att generera tryggare bostadsområden. Det handlar bland annat om att skapa fritidsaktiviteter för barn och unga, sådant som kan hålla dem borta från att hänga i centrum eller hamna i destruktiva miljöer.

Många av dem som Sarah Pettersson och hennes kollegor möter efterfrågar jobb. Ungdomarna försöker man få ut i extrajobb och feriearbete. Man samarbetar även med Nacka kommun och har erbjudit flera personer att, likt Ervin som vi mötte efter fotbollsmatchen, göra sin ungdomstjänst hos Stena.

Sedan en tid tillbaka samarbetar Stena också med Passus, Fryshusets avhopparverksamhet som hjälper människor att lämna ett kriminellt gäng eller en kriminell livsstil. Dels erbjuder man ett antal lägenheter till personer som deltar i programmet, så att de ska kunna börja om någon annanstans än där de bott tidigare. Dels uppmuntras deltagare att söka jobb på Stena.

– Det blir allt vanligare att arbetsgivare kollar belastningsregistret, även vi på Stena gör det. Kommer de som har någon typ av kriminellt förflutet då att stängas ute från arbetsmarknaden? Där behöver vi som näringsliv ta vårt ansvar och möjliggöra för personer som vill förändra sitt liv att faktiskt också kunna göra det, säger Sarah Pettersson.

Hittills har fem personer från Passus fått heltidsanställning på Stena fastigheter. Det har handlat om individer som varit kriminella under många år och, som Sarah Pettersson uttrycker det, varit ”väldigt långt ifrån ett vanligt Svensson-liv”. Jobben de fått har däremot varit helt vanliga tjänster. Anställningarna har gått via Arbetsförmedlingen, där Sarah Pettersson har en bra kontakt som hon jobbar tajt tillsammans med. Även Passus har funnits med som stöd och har bland annat kommit och pratat om målgruppen med de anställda.

– Det är fördelen med att jobba med organisationer som är experter på just den här målgruppen. Man får ett bollplank, om det skulle behövas.

I övrigt har anställningarna alltså fungerat som vanligt. Precis som alla andra nyanställda på företaget har de före detta kriminella fått en fadder, någon som följt dem och hjälpt dem lite extra i början. Just nu jobbar bara en person från avhopparverksamheten kvar, en man som för tillfället är sjukskriven (av anledningar som inte är relaterade till hans bakgrund). Sarah Pettersson säger jobbet har fungerat fint för flera av de fem.

– Går det bra så går det riktigt bra. Man får väldigt engagerade och lojala medarbetare. Men man får komma ihåg att det här är personer som ofta bär på många trauman, flera har PTSD. De gånger det inte gått så bra har det aldrig varit ett hot mot oss som företag, utan det har handlat om att personerna mått dåligt i sig själva, börjat självmedicinera och känt att de inte klarar av att jobba kvar.

För Passusklienterna har det ändå varit värdefullt att komma in i ett socialt sammanhang, enligt Sarah Pettersson. Hon förstår företagare som upplever att det är en risk att ta in någon som har ett belastningsregister, men själv har hon aldrig känt någon oro vare sig för medarbetarnas säkerhet eller för affärsverksamheten. Hon har inte heller hört någon av de andra anställda opponera sig mot att få en kollega med kriminellt förflutet.

– Däremot har folk blivit ledsna när det inte gått hela vägen. Man har kanske känt sig lite sviken, att varför ringde han inte? säger hon.

Vi tar en promenad ner mot centrum tillsammans med kollegan Sami Zaoujan. Sedan i somras är hans titel relationsförvaltare, innan dess var han fastighetsvärd i Fisksätra. På gångvägarna susar flera Stenamedarbetare förbi i sina små arbetsfordon. Alla hälsar glatt på Sami Zaojan medan Sarah Pettersson fotograferas. Framme vid centrum byter han några snabba ord med ett par civilpoliser och strax därefter en person från Nacka kommun som han brukar samarbeta med.

– Många, speciellt här i Fisksätra, vet vem jag är. Jag har den relationen med folk att när jag ser dem går jag fram, morsar, frågar hur läget är. Om det är ungdomar och det är skoltid frågar jag varför de inte är där. Vissa brukar öppna upp sig, vissa vill inte göra det framför sina vänner. Men de flesta har ju mitt nummer, så jag brukar prata i telefon med väldigt många av dem, säger han.

Sarah Pettersson har flera gånger under våra samtal lovordat sin kollegas sociala förmåga. Han har inga som helst problem med att få kontakt med ungdomarna som hänger i centrumgaraget, menar hon. Och han säger inte emot.

– Det gäller att vara avslappnad och tydlig, vara mjuk när du pratar med människor. Man måste också kunna läsa av människor. Tydligen sitter det naturligt i mig, säger han och skrattar.

Ofta kan han hjälpa både unga och äldre att få enkla jobb. Han har ett stort kontaktnät och när han drar i sina trådar brukar det ge resultat. Det händer också att ungdomar ringer honom och behöver snabb hjälp – ett jobb någon annanstans över helgen som de kan skylla på, för att slippa vara kvar i området och göra något ”bus”, som han uttrycker det.

– Mitt jobb är väldigt brett. Mycket av det jag gör borde vara kommunens uppgift, konstaterar han.