Allt fler medarbetare köps ut

Allt fler arbetsgivare väljer att köpa ut medarbetare i stället för att säga upp dem enligt gällande regelverk. Vilken roll dessa utköp – eller ”upphörandeavtal”, som det mer formellt heter – spelar på arbetsmarknaden är fortfarande en relativt outforskad fråga, men undersöks just nu i ett forskningsprojekt vid Göteborgs universitet.

– Vi kan se att det ofta rör sig om forcerade överenskommelser, där arbetstagaren och facket befinner sig i ett underläge. Det är i praktiken mycket svårt att stanna kvar i en miljö där man är oönskad, eller där arbetssituationen har blivit ohållbar, säger Anneli Matsson, lektor i socialt arbete vid Göteborgs universitet och projektledare för studien.

Tillsammans med Louise Svensson, lektor i sociologi vid Linköpings universitet, och Jörgen Lundälv, lektor i socialt arbete på Göteborgs universitet, genomför hon en pilotstudie i samarbete med Akademikerförbundet SSR.

Inom ramen för projektet har forskarna samlat förhandlingsombud i en fokusgrupp, där en strukturerad diskussion om utköp modererats utifrån specifika teman. Ett av dessa har handlat om vad som föregår själva utköpet. Tre återkommande motiv har identifierats: intressemotsättningar, förtroendebrist och organisationspolitiska strategier.

– Det kan till exempel handla om att man köper ut långtidssjukskrivna i stället för att arbeta förebyggande och med rehabilitering. Det kan också vara så att vissa individer inte matchar organisationens kultur eller värderingar. Då talar man ibland om ”förtroendebrist”, utan att närmare definiera vad det faktiskt innebär.

Anneli Matsson konstaterar att utköpen i många fall riskerar att ersätta det systematiska arbetsmiljöarbetet.

– Arbetsgivaren är skyldig att åtgärda brister i arbetsmiljön, men här kan utköp fungera som en genväg för att komma runt det. Processerna går dessutom allt snabbare – från att ett ärende initieras till att ett utköp genomförs. Ombuden beskriver en växande otålighet hos arbetsgivarna.

Upphörandeavtalen bör också förstås som en del av en bredare ”juridifiering” av arbetsmarknadspolitiken, menar Anneli Matsson, där sociala problem görs till avtalsfrågor mellan anställd och arbetsgivare. Samma tendens har hon sett inom policyområdet för kränkande särbehandling.

– Arbetsgivare hänvisar ofta till den fria avtalsrätten, att man kan komma överens om vad som helst så länge båda parter är överens. Men det gör att sådant som arbetsmiljö inte kommer upp på bordet, att det blir svårt för den enskilde att stanna kvar i ett pressat läge, och att fackets roll blir att skademinimera.

Markus Furuberg, biträdande förbundsdirektör och förhandlingschef på Akademikerförbundet SSR, menar att fackets roll i dessa situationer varierar. Finns det en rättslig grund, hanteras frågan ofta som en tvisteförhandling.

Markus Furuberg. Foto: Viktor Gårdsäter

– Då anser arbetsgivaren att den anställde brutit mot anställningsavtalet eller andra skyldigheter. Vår roll blir då att företräda medlemmen i dialog med arbetsgivaren – som en slags försvarsadvokat. Vi går in och förhandlar på medlemmens uppdrag.

Resultatet blir i de flesta fall en uppgörelse där man gemensamt landar i en lösning kring villkoren för avslutet.

– Den anställde kan tänka sig att gå vidare, och arbetsgivaren undviker en potentiellt utdragen och kostsam process, där de skulle behöva styrka sakliga skäl för uppsägning eller avsked.

Är denna utveckling problematisk ur ett fackligt perspektiv?

– Det har blivit en del av hur arbetsmarknaden fungerar – och det kan man absolut ha synpunkter på. För utgångspunkten är ju ändå att ett anställningsavtal gäller tills vidare, och att det finns spelregler för hur och varför en anställning kan avslutas.

Hur påverkas fackets roll av utköpen?

– På ett sätt blir ett fackligt medlemskap ännu viktigare. För hur ska du annars försvara dig? Rent teoretiskt kan du anlita en arbetsrättsjurist – men det kostar ofta 3 500 kronor i timmen, och ska du driva en sån här process hela vägen kan det bli ohyggligt dyrt.

Allt vanligare med avsked efter ändrade las-regler