På rätt väg

Sedd av 239

Akademikern. Större lönespridning, tydliga karriärvägar och färre ärenden. På socialtjänsten i Kalmar har lokalfackliga Hanna Serpan tillsammans med HR och ledningen stoppat karusellen bland personalen.

Senast ändrad 09:30, 7 Feb 2018
1 av 5 Foto: Anna Simonsson.
Hanna Serpan, lokalfacklig på socialtjänsten i Kalmar.
2 av 5 Foto: Anna Simonsson.
Hög personalomsättning och få sökande till vakanta tjänster. Så var vardagen på socialförvaltningen i Kalmar för bara ett par år sedan.
3 av 5 Foto: Anna Simonsson.
Socialchefen Cecilia Frid (i mitten) har stora ambitioner för sin förvaltning. ”Målet är att alla i sydöstra regionen ska vilja jobba i Kalmar.”
4 av 5 Foto: Anna Simonsson.
Jenny Lindén och Emma Frost har valt att stanna kvar trots turbulensen som varit på barn- och familjeenheten. Nu hoppas de på arbetsro.
5 av 5 Foto: Anna Simonsson.
HR-specialisten Therese Gullander och Hanna Serpan planerar hur fler karriärvägar ska skapas på socialtjänsten.

När lediga tjänster på socialtjänsten i Kalmar annonseras ut finns numera behöriga sökanden. Fler i personalen väljer att stanna längre och antalet nyrekryteringar går ner. 

Annat var det för ett par år sedan. Då var det kaos. Och till slut kollaps. Så beskriver socialsekreteraren Hanna Serpan, som också är fackligt förtroendevald, de senaste årens personalkarusell på socialförvaltningen i Kalmar. 

På de värst drabbade enheterna snurrade karusellen så fort att de mest erfarna hade varit anställda ett halvår.  

– Förra sommaren var det några sommarjobbare som höll uppe verksamheten. Det faller på sin egen orimlighet, säger Hanna Serpan och skakar på huvudet. 

Hanna Serpan rör sig snabbt i socialtjänstens långa korridorer. Känner de flesta. Hon har arbetat på försörjningsstödsenheten i knappt åtta år. Nästan lika länge har hon varit engagerad i den lokala fackklubben. Under hela den tiden har frågan om hur man bryter den negativa spiralen av personalomsättning legat högt upp på agendan.

– Vi lyfter de här frågorna hela tiden. Arbetsmiljö och löner, arbetsmiljö och löner, arbetsmiljö och löner. Det är ett stort tjatprojekt att vara facklig. 

Problemen med att folk inte stannar kvar har funnits under i alla fall hela 2000-talet i Kalmar. Men det var tvunget att bli riktigt dåligt innan någon verklig förändring kom till stånd. 

Under 2016 hade socialtjänsten i Kalmar kommun en personalomsättning på 18 procent. På vissa enheter var den långt högre. Det hårda trycket på landets socialtjänster under flyktingvågen 2015 i kombination med dåligt organiserade enheter hade lett till en negativ spiral som bara fortsatte att snurra. 

Ryktet om turbulensen på socialtjänsten i Kalmar spred sig. Till slut gick det inte ens att tillsätta de vakanta tjänsterna.

– De få som sökte var väldigt sällan behöriga. Det fanns inga urval, det var många rekryteringar som gick i stöpet för att det helt enkelt inte fanns kvalificerade sökande, säger Hanna Serpan. 

Till slut satte sig facket, ledningen och personalavdelningen ner tillsammans. Tillsammans kom de fram till en handlingsplan i flera steg:

Det första var att omorganisera de enheter som varit allra värst drabbade av personalomsättningen. Det andra att öka på lönespridningen. Det tredje att utarbeta en plan för kompetensförsörjning som skulle garantera alla anställda kompetensutveckling och fler karriärvägar. 

HR-specialisten Therese Gullander är en av dem som fick uppdraget att utarbeta planen. 

– Det var verkligen krisartat i det läget. Under hela 2016 arbetade vi med att ta fram vad vi skulle kunna göra, inte bara för att sänka personalomsättningen utan också för att attrahera socialsekreterare att ens komma hit.

En vanlig kritik mot socialtjänsten är att det inte finns några karriärvägar, annat än att bli chef. För den som vill jobba kvar i verksamheten, men få mer ansvar och större specialisering med åren finns få möjligheter. Alltså blir enda utvägen, både för att få bättre lön och nya utmaningar i yrkeslivet, att byta arbetsplats. 

Att komma till rätta med det, var en viktig del av arbetet med kompetensplanen. Till slut landade det i en helt egen benämning: socialsekreterare med utökat ansvar. Tanken är att den socialsekreterare som vill specialisera sig ska kunna göra det. Ett särskilt ansvar kan vara att bli mentor för mindre erfarna kollegor, ett annat att ta sig an uppdrag som socialförvaltningens företrädare i domstol. Men det kan också handla om att ta sig an särskilda utrednings- eller utbildningsuppdrag. Och den som gör det ska såklart befrias från en del av sina andra arbetsuppgifter. 

– Det ska vara uttalat vilka delar som ingår i uppdraget, men också vilka delar som man inte gör. Det ska inte vara så att det bara läggs på mer arbete, säger Therese Gullander. 

En annan del i planen, som redan har införts, är en tydlig introduktionsutbildning till nyanställda. Den hålls nästan varje månad och innehåller både kunskapsmoment och tillgång till en egen ”introduktör” i personalstyrkan.   

Sammantaget ska det leda till att det finns tydliga karriärvägar och en tydlig struktur för både den som är ny på jobbet och den som har jobbat ett tag. 

Hanna Serpan tar trapporna upp till tredje våningen. Här sitter socialchefen Cecilia Frid, i ett stort rum med fönster ut mot korridoren. När hon började sin tjänst 2012 hände något, tycker Hanna Serpan. Tjatet från fackklubben var inte bara tjat, det gick att få gehör för de förändringar som de såg som nödvändiga. Men det var först efter det katastrofartade året 2016, när flera enheter helt bytte personal och chefstjänster var vakanta i flera månader som samförståndet mellan fack och arbetsgivare verkligen gav resultat.

– Det var en negativ spiral. Det krävdes ett omtag för att bryta den, säger Cecilia Frid. 

Förutom möjligheterna till kompetensutveckling är det en sak till som på ett mycket konkret sätt har gjort Kalmar till en mer attraktiv arbetsgivare. Genom att satsa extra på erfarna socialsekreterare i årets lönerevision, har kommunen ökat lönespridningen. Och på så sätt sett till att de nyanställdas löner inte kryper alltför nära dem som redan varit anställda i flera år.  

– Vi har försökt pressa upp löneläget i fler år men vi känner att vi måste satsa på dem som har jobbat här i några år. Vi måste ha erfarna socialsekreterare som kan lära upp de nya som kommer och stå för den kunskap vi behöver. Det måste vi satsa på rejält, för att behålla dem.  

Allt detta har gjort att karusellen nu faktiskt har saktat in. Under året som gått har allt fler av de tomma stolarna fyllts. Antalet nyrekryteringar har gått ner drastiskt. Och till de tjänster som ändå behövt tillsättas har de sökande varit både behöriga och erfarna. 

Nu krävs det att kommunen fortsätter på samma väg, att kompetensplanen verkligen implementeras fullt ut och att de som jobbar på de mest utsatta enheterna får arbetsro. 

En våning ner från socialchefen sitter Barn- och familjeenheten. Kanske både det viktigaste och de svåraste som socialtjänsten sysslar med. Och en av de enheter där det har snurrat mest. 

För att jobba med barn och deras familjer rekommenderas egentligen att man har arbetat i flera år som socialsekreterare. Men i nästan hela Sverige är det här som personalomsättningen är som högst. Det är inom barn och familj man ofta får sitt första jobb, många gånger utan en ordentlig introduktion. 

I rummen bredvid varandra i korridoren sitter Emma Frost och Jenny Lindén. Emma Frost har varit här i ett år, Jenny Lindén i två år, båda började direkt efter sin socionomexamen. Nu är Jenny Lindén den näst mest erfarna på enheten.

– Det är klart att lönen är viktig. Men inte alls det viktigaste. Jag tror att man behöver vara jättenoga med att hålla nere ärendebelastningen och att prata arbetsmiljö och friskfaktorer för att få personalen att stanna kvar, säger Jenny Lindén. 

Både Emma Frost och Jenny Lindén har valt att kämpa i stället för att lämna trots att situationen på deras enhet under de senaste åren har varit allt annat än bra. 

– Du och jag är nog ganska optimistiska i grunden, säger Jenny Lindén och tittar på Emma Frost. 

En stor anledning till att de klarat av att vara kvar är att de har varandra. De var vänner innan de blev kollegor. Nu behöver de bara öppna dörren för att få någon att gråta ut hos eller ge en kram när arbetet är extra tungt. 

Hanna Serpans arbetsrum ligger på bottenplanet. För en utomstående ser varje korridor och varje tjänsterum likadana ut. Lågt i tak, lite slitet, snöslask och grå betong utanför fönstret. Men som fackligt engagerad är Hanna Serpan nöjd över att de flyttat hit från de tidigare lokalerna, som var vackrare men undermåliga ur säkerhetssynpunkt. Här fungerar skalskyddet till punkt och pricka och ingen behöver ta klientmöten på sitt arbetsrum.

Även om just hennes enhet inte varit den mest drabbade av personalomsättningskarusellen märker hon stor skillnad i arbetsbelastning mot för något år sedan. 

– Vi på försörjningsstöd var i en period på en nivå där vi bara överlevde. Vi har gått från 60 ärenden per handläggare till 30. Det är förstås lättare för oss att utföra det sociala arbetet om vi har hälften så många ärenden. Nu har jag tid att engagera mig mer så att mina klienter kommer ut i egen försörjning. Och då får människor ett bättre liv. Och kommunen får bättre ekonomi. Win, win. I stället för att introducera nya hela tiden kan vi göra vårt jobb, säger hon. 

Precis som Emma Frost och Jenny Lindén vill Hanna Serpan inte ropa hej än. Allt är inte i hamn, inte ens på pappret. Och mycket av det som ser bra ut på pappret har ännu inte implementerats fullt ut. Men bollen har i alla fall börjat rulla i rätt riktning.  

– Jag vill fortfarande ha mer. Vi har kommit en bit på väg men är inte där än. Men det är rätt väg som vi har slagits in på. 

Text: Johanna Kvarnsell, Akademikern. 

Reportaget ovan är en del av magasinet Akademikern 1/2018. Läs hela tidningen i vår blädder-pdf!

up 110