Könets vikt

"Tiden är rätt för att göra något radikalt i denna fråga. Vi måste se till att män och kvinnor har lika möjligheter på arbetsplatsen."

Det sa Islands jämställdhets- och socialminister Thorsteinn Viglundsson på internationella kvinnodagen förra året. Samtidigt lanserade hon en ny lag för lika lön mellan män och kvinnor, som var resultatet av ett samarbete mellan fackförbund, arbetsgivarorganisationer och regeringen. Om en arbetsplats har fler än 25 anställda blir de från 2020 tvungna att skaffa en certifiering som visar att de betalar samma lön för samma utförda arbete, oavsett könet på medarbetaren.

Tiden är inne, menade alltså Thorsteinn Viglundsson. Är den det också här i Sverige?

Enligt den senaste rapporten från Världsekonomiskt forum är Sverige det femte bästa landet i världen när det kommer till jämställda löner. Men löneskillnaderna är fortfarande mindre i Island, Norge, Finland och Rwanda. 

Statistik från Medlingsinstitutet visar att män tjänar i snitt 12 procent mer än kvinnor. Om kvinnor jobbar klockan åtta till fem betyder det att de slutar få lön klockan 16.02, enligt nätverket Lön hela dagen. Livsinkomsten för manliga akademiker är 2,6 miljoner kronor högre efter skatt än kvinnliga akademikers, har Saco räknat ut. 

Skillnaderna minskar, men långsamt. Fortsätter utvecklingen i samma takt som den gjort de senaste sex åren beräknas kvinnor och män ha jämlika löner år 2050.

Liksom sina isländska kollegor säger sig den svenska regeringen vilja skynda på utvecklingen. Förra året skärptes diskrimineringslagstiftningen och det blev återigen krav på årliga lönekartläggningar för att få syn på om lön sätts efter kön. 

Regeringen har också lagt fram ett förslag om tredelad föräldraförsäkring, där en tredjedel, fem månader, ska vara vikt åt varje förälder, och den sista tredjedelen fri att nyttjas som föräldrarna vill.  

Nyligen presenterade regeringen också en handlingsplan för jämställda livsinkomster.

– Med den här handlingsplanen tar vi ett samlat grepp, för det är många saker som påverkar livsinkomsterna. I dag är det en liten knuff här och en liten knuff där, och så slutar det med att kvinnor har flera miljoner mindre i inkomst än män, säger arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S).

Handlingsplanen presenterar två nyheter: Medlingsinstitutet får i uppdrag att redovisa vilka relativlöneförändringar som har skett för olika yrken på den svenska arbetsmarknaden mellan 2014 och 2017. 

Dessutom ska en utredning tillsättas för att se över om det finns behov av effektivare sanktionsmöjligheter kopplat till efterlevnaden av bestämmelserna om aktiva åtgärder, inklusive lönekartläggningar. 

Men räcker de här initiativen? Diskrimineringsombudmannen rapporterade i höstas att sex av tio arbetsgivare inte kunde nämna något om skärpningarna i diskrimineringslagen och att de lett till ett förändrat arbetssätt hos enbart en av fyra. En undersökning från Unionen visade i samma veva att bara drygt hälften av arbetsgivarna hade gjort eller planerade att göra en lönekartläggning. 

Det verkar inte heller som om regeringens förslag om tredelad föräldraförsäkring kommer att röstas igenom i riksdagen eftersom allianspartierna och SD sagt sig vara emot det.

Ett annat problem är de strukturella löneskillnaderna, det vill säga att kvinnodominerade yrken och branscher, ofta i offentlig sektor, värderas lägre än mansdominerade. Något som lönekartläggningar inte kommer åt.

– Vi behöver få till en dialog på samhällsnivå, över avtalsgränser, för att tillsammans försöka komma fram till hur vi ska nå jämställda löner. Där tror jag att Medlingsinstitutet skulle kunna ha en mer aktiv roll än att bara redovisa statistik och säga att det är en fråga för parterna, och sedan släppa det. Det är ju ett samhällsansvar, säger Markus Furuberg, förhandlingschef på Akademikerförbundet SSR.

Regeringen i Sverige agerar alltså, även om den inte gått lika långt som sina isländska kollegor. 

Ylva Johansson betonar att Sverige har en annan arbetsmarknadsmodell än Island med ansvarstagande parter, men att regeringen faktiskt gjorde ett avsteg från principen om att inte lägga sig i lönerna när man investerade i höjda lärarlöner 2016.

– Om regeringen klampar in riskerar det att kasta grus i maskineriet.  Jag vill betona att man bör vara väldigt försiktig med sådant, säger hon.

Men finns det en gräns för när regeringen skulle driva på mer?

– Jag vill inte spekulera i det. Man ska vara väldigt försiktig, även om jag inte utesluter det.

Markus Furuberg på Akademikerförbundet SSR tror inte att Islands modell är direkt överförbar på Sverige. Men han menar att parterna ska känna en viss press i den här frågan.

– Det bästa vore ju om parterna valde att i stället för lagstiftning teckna kollektivavtal om hur man ska jobba med aktiva åtgärder, och på så sätt förstärka den lagstiftning som vi har. Men det är klart, går det inte åt rätt håll är det upp till regeringen att bevaka frågan, att det rör på sig, vilket brukar kunna vara en ganska avskräckande stupstock.  

Text: Tim Andersson, Akademikern. 

Artikeln ovan är publicerad i senaste numret av Akademikern (Akademikern nr 2, 2018). Spana in hela tidningen här!