Nära klientkontakt försvårade förändring på Arbetsförmedlingen

Under 2010-talet stod både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan inför stora förändringar. Många anställda skulle med på resan. På det ena stället gick det smidigt att driva igenom förändringarna, på det andra var det betydligt svårare.

En forskningsstudie visar att skillnaderna beror på olikheter i myndighetsutövningen, skriver Chefstidningen.

På Försäkringskassan var medarbetarna lojala med ledningen och handläggarna anpassade sig snabbt efter de nya mål som sattes upp. På Arbetsförmedlingen fanns det däremot ett motstånd i atmosfären och förändringsprocessen präglades av ironi, skämt och misstro, även om handläggarna gjorde det som förväntades av dem. Dessutom fanns en oro bland handläggarna för hur de arbetssökande skulle drabbas.

– Med tanke på den kritik som har funnits mot Arbetsförmedlingen var vi överraskade att se den stora lojalitet som fanns gentemot klienterna. Det var tydligt att det personliga mötet med arbetssökande och att kunna hjälpa klienterna gav mening och engagemang i arbetet, säger Ida Seing, forskare vid Linköpings universitet som tillsammans med kollegor vid Göteborgs respektive Lunds universitet gjort studien.

En stor skillnad mellan de två myndigheterna som forskarna noterade handlade just om närheten till klienterna. På Försäkringskassan fanns ett avstånd till klienten och fysiska möten var relativt ovanliga.

På Arbetsförmedlingen var handläggarna närmare sina klienter och hade regelbundna fysiska träffar. Och när begreppet självledarskap lanserades gällde det också de arbetssökande. Principen var en förskjutning av ansvar från chef till enskild arbetsförmedlare, men också från arbetsförmedlare till arbetssökande.

– Handläggarna upplevde i det sammanhanget att värdeladdade och positiva begrepp som exempelvis ”självledarskap” användes för att rättfärdiga också sådant som påverkade medarbetarna negativt, som förlusten av klientkontakten, säger Ida Seing till Chefstidningen.