– Det var ganska tydligt att vi inte hade så mycket krisplaner när det här kom. Men jag måste säga att vår myndighet imponerar lite. De har jobbat på ett väldigt bra och transparant sätt, säger Lena Henriksson, ordförande i Saco-S på Statens institutionsstyrelse, Sis.
Sis driver ungdomshem för unga med allvarliga psykosociala problem och ungdomar som har dömts till sluten ungdomsvård. Myndigheten har också hem för vuxna missbrukare. Institutionerna finns över hela landet, men huvudkontoret, där Lena Henriksson jobbar, ligger i Stockholm.
Sedan pandemin blev ett faktum har myndigheten alltså skapat handlingsplaner, krisplaner och kontinuitetsplan som beskriver hur verksamheten ska skötas vid olika scenarier av pandemin.
För att begränsa smittspridning råder besöksrestriktioner. Och för att säkra personal i det fall många blir sjuka släpps kraven på utbildning för vikarier.
– Vi kan frångå kraven på utbildning för behandlingsassistenter och vända oss till andra som är vana vid att jobba med människor i kris. Det är vi tvungna till om situationen eskalerar, säger Lena Henriksson.
Nu finns också restriktioner för att såväl ungdomar och klienter som personal på olika avdelningar inte ska han kontakt med varandra. Personalen jobbar med skyddsutrustning när det behövs, men bristen i hela landet har märkts av även på Sis.
Smittan har kommit in på några institutioner, men inte i någon större omfattning, enligt Lena Henriksson. Liksom i Kriminalvården bor ungdomarna och klienterna på Sis institutioner på låsta avdelningar, vilket underlättar för isolering.
– Inne på institution finns rutiner för att förhindra att smittan sprider sig. Vi har till största del möjligheter för vård i enskildhet och det går bra om det är ett fåtal smittade, men om det blir fler måste vi tänka annorlunda. Myndigheten håller på att se över det nu.
Lena Henriksson tycker att fack och arbetsgivare har haft en bra dialog och att de fackliga parterna har bidragit genom att säkerställa att de åtgärder som görs till följd av smittan går rätt till rent arbetsrättsligt.
– Jag tycker att det handlar lite om att hålla i hatten och inte fara i väg. Som facklig är det min uppgift att säkerställa arbetsmiljön och det arbetsrättsliga när vi diskuterar, säger hon.
– Vi har fortfarande ett uppdrag och det måste balanseras. Det är det som inte är helt lätt. Men jag tycker ändå att med dialog så kommer vi framåt.
