12 januari, 2024

Amineh Kakabaveh efter stormen: ”Jag borde ha varit ännu tuffare”

PORTRÄTT Kritiserad från både höger och vänster stod Amineh Kakabaveh en kort men intensiv period i det politiska rampljuset. Om hon ångrar något? I så fall att hon inte var ännu tuffare.

Hon har varit både gerillasoldat och riksdagsledamot. Men Amineh Kakabaveh slår sig inte till ro. Foto: Christian Gustavsson

Med jäktade steg och ryggsäcken buren på magen stiger hon in på anrika Villa Lyran i Bredäng. En institution i Stockholm, konditoriet alltså, där självaste Bellman sägs ha blivit på lyran och myntat uttrycket. Men kanske också Amineh Kakabaveh, politiker, socionom och kvinnorättskämpe. En institution i den bemärkelsen att hon i flera decennier ägt frågan om hedersförtryck, både på gräsrotsnivå och i riksdagen.

När Amineh Kakabaveh fick den kontroversiella vågmästarrollen i riksdagen uppstod en debatt om begreppet politisk vilde. Kränkande, tyckte en del. Själv föredrog hon att kalla sig oberoende. Foto: Christian Gustavsson

Samtidigt kan institutionens gråa stelhet inte appliceras på Amineh Kakabaveh. Hon beskrivs ofta som en upprorsmakare, frispråkig och orädd. Anti-jante med rapp käft, korpsvart hår och uttrycksfulla kläder. I stället för kavaj, färgstarka klänningar.

– Jag har svårt för jante. Man värderas efter om man är bra eller dålig, för mycket, för skrytig. Man ska inte tro att man är något. Det går inte så bra ihop med mig som är ganska ofiltrerad. Det blir en krock.

Amineh Kakabaveh föddes i en kurdisk bergsby i Iran och växte upp under fattiga förhållanden. Exakt hur gammal hon är vet hon inte. I passet står det födelseår 1970 men hon är förmodligen minst tre år yngre.

Redan som liten blev hon medveten om orättvisorna och förtrycket runt omkring sig. Som kurdisk flicka i ett samhälle med stark hederskultur fick hon tidigt lära sig att allt var skuld och skam – håret, kroppen, sexualiteten.

– Tidigt ifrågasatte jag varför jag behövde skyla håret med slöja och hjälpa till i hushållet, men inte mina bröder? Varför fick de gå ut och träffa kompisar men inte jag? Den här orättvisan tände en eld i mig som fortfarande brinner.

"Den här orättvisan tände en eld i mig som fortfarande brinner."

Amineh Kakabaveh

I tidiga tonåren lämnade Amineh Kakabaveh sin familj för att ansluta sig till peshmerga Komala, en väpnad rörelse som förde en kamp för kurdernas rättigheter och demokrati. I fem år var hon en del av peshmergagerillan innan hon återigen gav sig av flyende undan dödshot. Efter ungefär ett år på flykt i Turkiet kom hon till Sverige som politisk flykting 1992.

Ett liv i motstånd som gjort henne härdad.

– Kampviljan jag hade då finns fortfarande inom mig, för det finns samma orättvisor och samma kvinnoförtryck då som nu, både här hemma och i andra länder. På så sätt är jag samma Amineh idag – jag är inte rädd för att ta fajten.

Går det förresten att kombinera kamp och karriär? Ja, men inte utan att den senare blir lidande, säger hon. Brinner man för mycket blir man snart stämplad som Problematisk Kvinna. För högljudd, för obekväm. Nästan farlig? Amineh Kakabaveh har upplevt det i såväl socialtjänsten som i fackliga roller och i de politiska korridorerna.

"Förr eller senare har jag alltid blivit för mycket i andras ögon."

Amineh Kakabaveh

– Förr eller senare har jag alltid blivit för mycket i andras ögon. Jag är en rak person, jag säger till när något är fel och är inte rädd för att uttrycka mina åsikter i möten eller direkt till en kollega eller chef. Men det har inte alltid uppskattats.

Amineh Kakabaveh är inte främmande för dålig stämning. Under sina år som riksdagsledamot för Vänsterpartiet var hon ofta i konflikt med partiledningen, bland annat om hur man ska driva frågan om hedersvåld och kvinnoförtryck. Hon berättar att hon blev utfryst för att hon vägrade rätta sig i ledet.

– Min kamp mot radikalisering och hedersförtryck uppmärksammades, både hos medlemmarna och i medierna. När jag blev utsedd till Årets svensk av tidningen Fokus vågade jag inte berätta det, det var ju en borgerlig tidning. Man fick knappt hälsa på folk från högerpartierna. Jag kände mig väldigt kvävd.

Hon tar sig runt halsen för att förstärka känslan.

Under lång tid sjukskrev hon sig från riksdagsmötena på tisdagar. Hon kände sig öppet mobbad, partikamraterna hälsade inte, ”de vände bort blicken när de såg mig” och hon har kallats såväl rasist och islamofob som en belastning för partiet. Det måste väl ha gjort ont?

– Såklart blev jag ledsen i stunden, det var därför jag sjukskrev mig. Men det eldade också på min vrede. Det finns en sådan jävla avundsjuka. Jag syntes och hördes därför att jag hade något att säga. Varför är man annars politiker? Jag är ingens lilla flicka som måste vänta på order från vare sig pappa eller partiet. Kampen är viktigast.

"Jag kommer att komma tillbaka till politiken igen. Sverige behöver politiker som inte sviker sina ideal", säger Amineh Kakabaveh. Foto: Christian Gustavsson

2019 lämnade Amineh Kakabevh Vänsterpartiet, samma dag som hon via medier fått veta att hon uteslutits ur partiet. Enligt V:s partisekreterare var anledningen att hon inte deltagit i riksdagsgruppens arbete på över ett års tid samt spridit falska nyheter och en bild av Vänsterpartiet som inte stämmer.

Hon fortsatte sin politiska kamp som oberoende socialistisk riksdagsledamot fram till 2022. Sista året präglades av kaos. På kort tid var hon vågmästare i inte mindre än två statsministeromröstningar, satt på den avgörande rösten i misstroendeförklaringen mot Morgan Johansson (S) och hade utslagsrösten i vårbudgeten 2022.

En unik position som gjorde att hon kunde ställa krav, bland annat slöt hon ett avtal med S om att fortsatt stödja kurdiska YPG och YPJ i kampen mot IS. Något som senare skulle röra om rejält i Natogrytan.

– I världens ögon är de hjältar, men eftersom Turkiet kräver att vi tar avstånd från kurdiska organisationer för att släppa in oss i Nato började även svenska makthavare ta avstånd från dem.

Turkiets president Erdogan lär ha syftat på henne när han sa att ”terrorister” infiltrerat den svenska riksdagen.

– Säg för fan ifrån, tänkte jag. Men ingen vågade stå upp för mig med risk att äventyra Nato-processen. Det är skamligt att regeringen inte försvarar Sverige och våra rättsstatsprinciper. Man har givit efter alldeles för mycket för Erdogan – och varsågod, se var vi är nu.

Hur var det att stå i allas blickfång?

– Det hade jag inte tid att tänka på. Jag var glad om jag hade tid att äta och dricka. Jag satt i intervjuer konstant, och om jag inte gjorde det satt jag i förhandlingar med S. Jag koordinerade allt själv. Men jag ångrar ingenting, jag borde snarare ha varit ännu tuffare.

Amineh Kakabaveh har alltid varit dålig på karriär. Hon gillar inte ens ordet. För henne har det alltid varit övertygelserna som drivit henne. När hon tänder till om kampen och orättvisorna är det lätt att tänka på idealister och knutna nävar, almstriden och ockupationer. Är hon en utdöende politikerart?

– Jag hoppas inte det, men värderingarna är borta från politiken. Idag är det företagen och lobbyisterna som driver politiken i den riktning de vill. Allt är till salu. Det är maximalt med vinst, egen pool och pigavdrag.

Tror du fortfarande att ett annat samhälle är möjligt?

– Ja, det gör jag. Jag håller på att undersöka möjligheterna att starta upp en rörelse som verkligen genuint står upp för jämlikhet, en stark välfärd och ett starkt folkhem. Jag kommer att komma tillbaka till politiken igen. Sverige behöver politiker som inte sviker sina ideal.

Amineh Kakabaveh

Utbildning: Socionomprogrammet, master i filosofi och socialt arbete.

Arbetar: Ordförande i den feministiska och antirasistiska föreningen Varken hora eller kuvad som hon startade 2005. Föreläser och poddar inom jämställdhet och hedersförtryck.

Min väg

1987
Peshmerga

”Att gå med i peshmerga är det bästa jag gjort i mitt liv sett ur ett frihetsperspektiv. Att ens vara i samma rum som en kille betydde risk att bli av med oskulden. I peshmerga levde kvinnor och män sida vid sida och stred för kurdernas rättigheter, demokrati och allas lika värde. Det fick mig att börja ifrågasätta alla strukturer. Det var en enorm befrielse.”

1991
Flykting i Turkiet

”Jag och min bror flydde undan dödshot och hamnade i Turkiet. Förtrycket mot kurderna var fruktansvärt och vi förnekades vår identitet. Livet som flykting var jättejobbigt med stor fattigdom och ständig oro.”

1992
Nya livet i Sverige

”När jag först landade i Sverige som politisk flykting var jag skräckslagen. Men när jag på flygplatsen möttes av representanter från dåtidens Invandrarverket kände jag mig välkommen. Jag kunde starta ett nytt liv, och för det är jag evigt tacksam.”

1999
Från analfabet till universitet

”Där jag växte upp fanns det inte skolgång för flickor. Jag lärde mig lite farsi på egen hand för att kunna skriva meddelanden till peshmerga. Mitt modersmål kurdiska var förbjudet. Jag var analfabet när jag kom till Sverige, men efter sju år i landet hade jag en socionomexamen. Jag började jobba som socialarbetare i Botkyrka.”

2008
Politiska karriären

”När jag valdes in som riksdagsledamot för Vänsterpartiet fortsatte min kamp för kvinnors rättigheter och ett samhälle utan förtryck. Det var ett enormt erkännande för mig.”

2022
Vågmästarrollen

”Förväntningarna på mig var höga och jag kände mycket ansvar. Det var en tuff tid då många vände sig emot mig och jag fick utstå mycket hat och hot. Samtidigt tvivlade jag aldrig på mina val och jag ångrar ingenting.”

Mina 3 bästa val

Ärlighet
”Att ljuga och hitta på för egen vinnings skull skulle vara att gå emot mina principer. Den här hållningen har inte alltid hjälpt mig i karriären, jag tror att många tycker att jag varit för ärlig ibland.”

Hälsa
”Under den mest kaotiska tiden i politiken tog kroppen mycket stryk. Stressen gjorde att jag fick magproblem, dessutom fick jag diskbråck som jag fortfarande dras med. Nu tar jag mig tid att träna. Finns inte hälsan fungerar inget annat heller.”

Ansvar
”När jag var 8–9 år började jag arbeta på fältet i vår by. Jag började spinna och sticka mina egna sockor för att mamma och pappa inte skulle bråka om pengar. Den ansvarskänslan finns kvar i mig, och har drivit mig i arbetet mot hedersförtryck.”

Therese Johansson

Senaste nytt

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.

Senaste nytt

Medlem sedan 1979: ”Kändes stort att strejka”

FACKLIGT Med 45 år i facket och en karriär inom soc...
16 juli, 2024

Integrationsprojekt fördubblas med nya medel – ”Ovär...

ARBETSMARKNAD Nema Problema stöttar utrikesfödda i arbet...
9 juli, 2024

Heike Erkers om nya lagen: ”En kioskvältare...

LAGSTIFTNING Hör förbundsordförande Heike Erkers kommen...
2 juli, 2024

Nya socialtjänstlagen presenterad – ”Äntligen!...

POLITIK Med krav på kunskap och förebyggande arbet...
2 juli, 2024


Läs även

Lista: Detta innebär hårdare tag i praktiken

POLITIK "Hårdare tag" har hörts i debatt...
27 juni, 2024

Historisk expansion av Kriminalvården – ”Jätte...

ALMEDALEN 2024 Kriminalvården står inför en historisk utb...
25 juni, 2024

Socialtjänstministern: ”Välfärdsbrottsligheten en pr...

ALMEDALEN 2024 Välfärdsbrottslighet finns i alla kommuner...
25 juni, 2024

Chef anmälde otrevliga politiker som arbetsmiljöprob...

ARBETSMILJÖ Samverkan mellan politiker och tjänstemän ...
25 juni, 2024