Kerstin Malmport är chef för biståndshandläggarna inom äldreomsorgen i Stockholms stad, men går i pension efter sommaren. Hon har varit medlem i Akademikerförbundet SSR i 45 år och ser tillbaka på ett stort fackligt engagemang i samhället.
– Finns det ens ett brett fackligt engagemang nu? Jag tror det är jätteannorlunda jämfört med på till exempel 70- och 80-talet. Då var alla med i facket, man visste inte ens om någon som inte var det. Det handlade om solidaritet, att tillsammans arbeta för schyssta löner och arbetsvillkor. Det var en annan tid då. Idag är det många som inte är med i facket, som inte förstår vad det är.
Men värdet av facket är minst lika viktig idag, trots att kunskapen är lägre, tror hon.
– Går allt bra på jobbet är det förstås svårt att se vad ett medlemskap i facket ska vara bra för. Men börjar det skava med arbetsgivaren, kanske blir det tal om nedläggningar och varsel, eller man upplever sig diskriminerad på arbetsplatsen, är det ganska bra att ha facket vid sin sida.
Kerstin Malmport var med när Akademikerförbundet SSR strejkade 1986, något hon fortfarande minns som en stark upplevelse. Hon jobbade som socialsekreterare då med en lön under 10 000 kronor i månaden, trots lång utbildning med stora studieskulder.
”Ska en socialarbetare själv behöva leva på socialbidragsnivå?” Den frågan ställdes under strejken, och parollen var att akademisk utbildning måste löna sig. Flera Sacoförbund strejkade för höjda löner för alla akademiker i offentlig sektor, och det gav resultat.
"Alla ställde upp, det fanns ingen tvekan. Även fast jag var föräldraledig var det självklart att ändå delta i strejken och demonstrera."
Kerstin Malmport
– Det kändes stort att strejka, det var för en viktig sak. Alla ställde upp, det fanns ingen tvekan. Även fast jag var föräldraledig var det självklart att ändå delta i strejken och demonstrera. Efter strejken infördes ett nytt individuellt lönesystem som baserades på ens kompetens och prestationer, snarare än hur länge man jobbat. Det ledde till en bättre löneutveckling, och det tror jag inte hade skett utan strejken och det fackliga engagemang som genomsyrade samhället då.
Hur ser du på konflikten som sker just nu mellan facket och Tesla?
– Tesla befinner sig trots allt i Sverige och det betyder att de måste anpassa sig till den svenska arbetsmarknaden. Vi kan inte ha olika upplägg för olika företag, det vore ju jättemärkligt. Så svårt kan det väl inte vara för Elon Musk? Om han tycker att han har en bra verksamhet måste han ju kunna acklimatisera sig och anpassa sig till reglerna i det här landet.
Kerstin Malmport framhåller vikten av den svenska modellen och en stark fackföreningsrörelse.
– Backar man tillbaka till Ådalen ser man att det hänt fantastiskt mycket vad gäller arbetstagares rättigheter, allt från semesterlagstiftningen till föräldraledighetslagen. Fackföreningsrörelsen har varit en stark faktor i detta, men i många andra länder är det inte så. Jag tycker verkligen att den svenska modellen varit bra för oss alla, och att vi ska vara rädda om den.
