Socialsekreterare letar nya kollegor

För ett år sedan såg socialnämnden i Norrtälje kommun ingen annan utväg än att anmäla Utredningsenheten för barn och unga till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Situationen på enheten var ohållbar. Kön med orosanmälningar som väntade på att bli utredda växte och växte. Nu var man uppe i runt hundra ärenden – och hade alldeles för få handläggare att dela ut dem till. Det fanns, skrev avdelningschef Lena Ander i anmälan, risk för att barn skulle fara illa både fysiskt och psykiskt på grund av bristerna i verksamheten.

– Vi drog över på utredningstiden eftersom vi inte kunde dela ut ärendena, och kunde se att det hängde mycket ihop med att vi inte fick tag på personal i kombination med en ökad ärendetillströmning, berättar hon.

Norrtälje kommun ligger vid kusten omkring sju mil från Stockholm och ungefär lika långt ifrån Uppsala. Här, liksom i väldigt många andra kommuner, har socialförvaltningen svårt att få napp på sina jobbannonser. Behovet av nya socialsekreterare är skriande och har så varit under en lång tid. När läget konstaterades akut, vid tiden för IVO-anmälan, beslutade man sig för att försöka göra en rejäl omställning. Genom att satsa på arbetsmiljön och börja arbeta teambaserat på utredningsenheten hoppades man minska personalomsättningen och kunna attrahera fler sökanden till de lediga tjänsterna.

– För att klara av att gå över till ett nytt arbetssätt behövde vi hantera merparten av den ackumulerade kön. Vi fick medel från kommunstyrelsen till det, och i planen ingick att använda externa konsulter som kunde hantera de anmälningar som blivit liggande länge, säger Lena Ander.

Hur mycket hjälp man behövt ta av externa konsulter har annars varierat genom åren, men sedan ett år tillbaka har i genomsnitt fem till sex stycken anlitats under merparten av tiden. Det har kostat kommunen omkring sex miljoner kronor extra.

– Det är ingenting som någon önskar, att behöva betala dyrare än vad man gör för egen personal. Men framför allt vill man ha egen, anställd personal för att skapa kontinuitet i gruppen och kontinuitet runt klienterna. I min värld skulle man önska att konsulter bara användes vid speciella skäl, och inte för att vi behöver det för att klara vårt vardagliga uppdrag.

Läs också ›› Kommunerna som betalar mest för konsulter i socialtjänsten

Norrtälje är som sagt inte ensamma om svårigheterna att rekrytera socionomer, men Lena Ander menar att det geografiska läget är en extra utmaning. Socialförvaltningens låga tegelbyggnad ligger en kort promenad från Norrtälje centrum och busstationen. Bekväma dubbeldäckare går nästintill i skytteltrafik till och från Stockholm under rusningstid, men för många huvudstadsbor är den där timmen på bussen, enkel väg, ändå en försvårande omständighet som gör att man inte ser Norrtälje kommun som potentiell arbetsgivare.

Även inom skärgårdskommunen är de geografiska avstånden stora. Familjehemssekreteraren Sanna Lejon visar runt genom de pistagegröna korridorerna och berättar att hon trivs, trots att arbetet kräver åtta mils pendling om dagen. För ett par år sedan sa hon faktiskt upp sig, efter fem år här, för att bli skolkurator i Hallstavik som ligger i norra delen av Norrtälje där hon bor. Men sedan några månader är hon tillbaka.

– Jag kunde i princip promenera till jobbet under två år men jag valde ändå det här, eftersom jag saknade själva arbetet och att ha kollegor med samma utbildning, säger hon.

Vi träffar Sanna Lejon och hennes kollega Helena Wallin Håkansson, som är utredare på barn och ungdom, när de är i färd med att förbereda sig inför deltagandet på en mässa för socionomstudenter. Där hoppas de kunna göra bra reklam för Norrtälje kommun som arbetsgivare. Kanske kan det konkret ge fler sökanden på jobbannonserna som ligger ute nu, eller åtminstone så frön inför framtiden.

Än så länge är planerna för mässdeltagandet emellertid vaga. Kommer det att finnas en monter? Har någon bokat en bil? Ska de bara svara på frågor eller också hålla något slags framförande? Båda har anmält sitt intresse för att de tycker att det är roligt att göra nya saker, men också för att de genuint trivs här och är säkra på att fler skulle göra det om de tog chansen. För Helena Wallin Håkansson känns det också bra att visa att man är varmt välkommen att arbeta i Norrtälje kommun som nyexaminerad och något äldre.

– Alla som ska söka nytt jobb är inte unga. Jag är 55 år och har upplevt åldersdiskriminering tidigare, men inte i Norrtälje, säger hon.

Läs också ›› Socialsekreteraren: ”Konsulterna kommer när det är kris”

Hon är ny på jobbet. För ett par år sedan skolade hon om sig, från arbetet som IT-pedagog och elevassistent på en skola till socionom. När möjligheten uppstod bosatte hon och hennes man sig på sitt landställe, som är beläget i kommunen, och sedan sex veckor tillbaka är hon alltså utredare på barn- och ungdomsenheten.

Helena Wallin Håkansson är en av dem som får skörda frukterna av arbetsgivarens satsning på bättre arbetsmiljö och skiftet till ett teambaserat arbetssätt på utredningsenheten. Man har precis börjat jobba efter den så kallade Mölndalsmodellen, som innebär att tre grupper arbetar på ett rullande sexveckorsschema. Utredarna tar bara på sig nya ärenden under de första två veckorna, för att sedan kunna jobba vidare med dessa ostört och i ett lugnare tempo än tidigare under de resterande fyra.

– Då slipper man att det hela tiden kommer in nya saker och det blir färre ärenden som man är aktiv i samtidigt. Det blir lite fredad tid, säger hon.

Både hon och Sanna Lejon påverkas av svårigheterna att rekrytera. På Sanna Lejons enhet har man gått en person kort ett bra tag nu. Hennes överordnade får hoppa in och avlasta när medarbetarna inte kan pressa in mer i sina scheman.

– Vi har två gruppledare och en enhetschef, och jag tycker att de ändå ser oss, säger Sanna Lejon.

På insatsenheten använder man sig inte av konsulter och hon tror att det beror på att arbetet där innebär att ha långvariga kontakter med barn och vårdnadshavare. Det blir inte bra med kortsiktiga lösningar.

Helena Wallin Håkansson tycker inte att det är optimalt att använda konsulter på hennes enhet heller. En konsult kan visserligen avlasta genom att ta hand om en utredning, men om utredningen visar att det behövs en insats får någon av de anställda socialsekreterarna ta över.

– Då har familjen blivit van vid den konsult som gjort utredningen, som de har vänt ut och in på sig för, och så kliver jag in. Det är skönare när man gjort utredningen själv och byggt en relation. Man vet vilka tår som är ömma och kan vara lite försiktig.

Konsulterna är inte heller delaktiga i själva arbetsgruppen och blir inte kollegor på samma sätt som de anställda, tycker hon.

– De kommer in, gör jobbet och sedan försvinner de.

Avdelningschefen Lena Ander håller med om det.

– De ingår inte i verksamhetsutvecklingen, inte i ett arbete för att stärka personalgruppen eller trivseln på kontoret. Det blir en brist till slut, säger hon.

Målet är att användandet av konsulter ska minska. I stället vill man försöka överrekrytera.