Avtalsrörelsen 2023: Hot mot den svenska modellen

Vid årsskiftet inleds avtalsrörelsen som direkt påverkar över två miljoner anställda. För parterna är de osäkra omvärldsfaktorerna ovanligt många och kretsar kring allt från krig och inflation till elpriser och kompetensbrist.  Lotta Stern, sociologiprofessor och vd Ratio, ser flertal potentiella hot mot den svenska modellen.

– Den svenska modellen utmanas underifrån. Allt färre väljer att vara medlemmar i facket och många företag väljer att stå utanför arbetsgivarorganisationerna. Detta kan på sikt få allvarliga konsekvenser för den svenska modellens legitimitet.

Fortfarande är täckningsgraden på kollektivavtalen 90 procent, men organisationsgraden i privat sektor ligger på endast 62 procent. I dagsläget täcker den svenska modellen 1 miljon anställda som inte är med i facket. Och växer medlemstappet kan det försvaga modellen, säger Lotta Stern.

– Att färre väljer att gå med i facket är naturligtvis ett problem. Blir siffrorna så låga att det inte känns som att man längre har ett mandat – vad händer då?

Minst lika problematiskt är att det fackliga engagemanget också faller. Något man sett över lång tid, menar Lotta Stern.

– Engagerade i facket är nere på under 10 procent. Detta påverkar modellens absoluta styrka, nämligen att man har en representativitet lokalt. Utan lokal förankring fungerar modellen helt enkelt sämre. Att facken lyssnas på och har ett mandat att förhandla handlar i mångt och mycket om att man faktiskt organiserar en stor del av de som är anställda på företagen. Utan det blir det liksom lite platt.

Men Lotta Stern ser även många styrkor och fördelar med den svenska modellen. Inte minst när det gäller att komma fram till konstruktiva avtal som skapar en långsiktig trygghet.

– Det är klart att innovationskraften kanske får stå tillbaka ibland, men man vinner mycket annat. Förhandlingslösningar är i grunden rätt bra därför att man har kommit överens och man står för det man har avtalat. I dessa osäkra tider ska vi vara otroligt tacksamma över att parterna har produktiva, konstruktiva relationer och att modellens legitimitet är hög. Det gör att den här avtalsrörelsen kanske inte blir fullt så otäck som vi kanske skulle ha kunnat förvänta oss.