Han förklarar Sverige för unga flyktingar

Mustafa Panshiri är aktuell med boken ”7 råd till Mustafa: så blir du lagom svensk i världens mest extrema land”. Under flyktingkrisen 2015, när rekordmånga asylsökande människor kom till Sverige, jobbade han som polis i Linköping. Många av flyktingarna var ensamkommande ungdomar från Afghanistan, och Mustafa var vid den tidpunkten en av få poliser i Sverige med afghanskt ursprung.

– Jag kom som 11-åring till Sverige tillsammans med mina föräldrar och syskon från ett talibanstyrt Afghanistan. Demokrati fanns inte i min värld. Jag förstod de här ungdomarna som nu flydde till Sverige, och bestämde mig för att i egenskap av polis resa runt till flyktingförläggningar och berätta om Sverige, demokrati, vår kultur och värderingar. Vad måste vi vara överens om för att kunna bo sida vid sida i det här landet?

Besöken till flyktingförläggningarna blev populära, och allt fler kommuner hörde av sig för att boka Mustafa Panshiri. För att kunna ägna sig helhjärtat åt föreläsningar tog han steget att sluta som polis och starta eget företag. I dag har han hunnit besöka mer än 250 kommuner och träffat tusentals ensamkommande ungdomar och nyanlända.

– Målet är hela tiden att hitta gemensamma nämnare bland de som är nya och vi som bor här nu. De som kommer hit som nyanlända måste veta vad som förväntas av dem för att lyckas med integrationsprocessen, och jag anser att vi inte har lyckats förklara det tillräckligt bra.

Han kallar det ”de låga förväntningarnas rasism”. Att vi generellt inte har samma förväntningar på vissa människor utifrån deras religion, etnicitet och kultur.

– Jag har träffat människor som ser sig som antirasister och genuint toleranta och inkluderande, men där det framkommer mellan raderna att det inte går att ha samma förväntningar på nyanlända, när det gäller till exempel satir, skämt om religioner, religionskritik. Andemeningen blir att ”de är inte som oss”. Men om vi ska lyckas med integrationen måste vi ha samma förväntningar på alla som bor i Sverige.  Alla måste kunna skriva under på det som vi bestämt är viktigt, som lagar och regler, yttrandefrihet och jämställdhet.

Mustafa Panshiri tror att mycket handlar om att ha en gemensam kultur i det mångkulturella samhället som alla förstår och känner sig hemma i.

– Nyckeln för mig var att jag under hela min uppväxt var omgiven av en majoritetskultur. I skolan och fotbollslaget var svenskarna majoritet. Även om vi inte alltid umgicks fanns de alltid där. I våra förorter finns alla världens kulturer, men det är en som saknas: den svenska majoritetskulturen. Många som bor där har inte på riktigt stött på den svenska kulturen, därför är den främmande. Det är ett misslyckande från vår sida.