Emeli Fahlén är frivårdsinspektör i Västerås med särskilt uppdrag som koordinator för ungdomsövervakning. Det är en ny påföljd för ungdomar på väg in i kriminalitet, som infördes första januari 2021.
– Jag skulle säga att ungdomsövervakning ligger ganska precis mitt emellan öppen och sluten ungdomsvård. Den stora skillnaden mot de lindrigare påföljderna ungdomsvård eller ungdomstjänst är att våra ungdomar har så kallad hemarrest med fotboja. Fotbojan är aktiverad vissa tider, i normalfallet klockan 18 till 07 fredag, lördag och söndag.
I Västerås finns tre av de hittills 80 ungdomar i hela Sverige som dömts till ungdomsövervakning. Av dessa 80 är majoriteten mellan 15 och 17 år, sex är tjejer och det brott som de oftast dömts för är rån, men det kan också handla om våldtäkt, grov misshandel, försök till grovt vapenbrott eller narkotikabrott.
– Två av de ungdomar vi arbetat med här i Västerås är utskrivna och just nu har vi bara en ungdom som verkställer straff till ungdomsövervakning. Jag tror att man väntat sig fler domar, men det här är en ny påföljd och det tar kanske ett tag innan tingsrätter och åklagare ser den som en naturlig väg, säger Emeli Fahlen.
Hon tycker att ungdomsövervakning fyller ett behov och har många fördelar för klienterna – unga personer som kanske tidigt hamnat i fel sällskap och kommit in i kriminalitet.
– Vi inom kriminalvården är rustade för att arbeta återfallsförebyggande mot kriminalitet, och socialtjänsten är vana vid att jobba med målgruppen och deras familjer. Tillsammans med andra aktörer, som skola, polis och BUP, kan vi verkligen åstadkomma något.
En viktig del i ungdomsövervakningen är att den ska påbörjas dag ett efter fallande dom. Då inleder kriminalvården en utredning, där klienten ska medverka och där hens familj helst också är delaktiga.
Utredningen ska ta fyra veckor och resultera i ett antal föreskrifter, varav tre är obligatoriska: regelbundna möten med ungdomskoordinator på frivården, förbud mot alkohol och narkotika samt hemarrest eller annan rörelseinskränkning.
"Inställningen hos de klienter jag haft har varit att 'jag gör vad jag kan, för jag vill inte bli dömd igen'."
Emeli Fahlén
Dessutom ska det ingå individuellt anpassade så kallade fakultativa föreskrifter, som syftar till att förebygga återfall i brott.
– Om ungdomen är skolpliktig kan en sådan fakultativ föreskrift vara att hen ska fortsätta i skolan. Vi tar del av närvaron och har kontakt med mentor, berättar Emeli Fahlén och fortsätter:
– Är ungdomen dömd för sexualbrott, till exempel våldtäkt, så har vi ett behandlingsprogram inom frivården som kan vara en fakultativ föreskrift, liksom öppenvårdsinsats inom kommunen om det finns ett missbruk. Kriminalvården har även behandlingsprogram riktade mot dömda för våldsbrott.
När utredningen är klar börjar det riktiga jobbet. Emeli Fahlén beskriver hur tillvaron kan se ut för den som dömts till ungdomsövervakning:
– Ofta handlar det om att gå i skolan måndag till fredag, med full närvaro. Efter skolan kommer ungdomen till mig för samtal ett par gånger i veckan, och därtill kommer ett behandlingsprogrammöte varje vecka. Kanske har man hittat en bra fritidsaktivitet, till exempel fotbollsträning där klienten förväntas delta ett par gånger i veckan. Och sedan är det helgarrest fredag, lördag och söndag mellan 18 på kvällen och 07 följande morgon.
– Det är meningen att de ska ha fullt upp. Om en klient börjar missköta sig så får hen komma till mig tre gånger i veckan istället för två.
Mötena på frivården sker i form av strukturerade samtal enligt en kanadensisk KBT-baserad metod som heter Krimstics.
– Under samtalen tittar vi på saker som vilka mål ungdomen har, på impulskontroll, riskdrivande tankar och vilken betydelse det sociala nätverket har …
Emeli Fahlen konstaterar att hon som frivårdsinspektör har dubbla roller; att verkställa påföljd och rapportera avvikelser men också att stödja och hjälpa klienterna att inte återfalla i brott.
– Att vi är tydliga med det skapar en bra relation till ungdomarna.
Emeli Fahlén är koordinator för ungdomsövervakning. Foto: Margareta Bloom Sandebäck.
En annan framgångsfaktor, menar hon, är att man arbetar enhetligt med ungdomsövervakning över hela landet.
– Det spelar ingen roll om man döms i Malmö eller Umeå – påföljden kommer att se likadan ut, vi jobbar alla på samma sätt. Varje vecka har vi handledningsmöte, där deltagare från olika kontor inom frivården runt om i landet träffas digitalt. Det är ett väldigt bra sätt att lära sig av varandra.
Nya påföljder som ungdomsövervakning och nya regler för skyddstillsyn och villkorlig frigivning gör att behovet av personal inom frivården har ökat de senaste åren.
– Många har dålig koll på frivården, men jag vill verkligen trycka på att det är ett otroligt spännande jobb. Utmanande, men samtidigt så enormt roligt och utvecklande. Känslan när det går bra för en klient som man arbetat med går inte att beskriva.
Och vad tycker ungdomarna själva? Är de motiverade att delta i behandlingen?
– Jag tycker att det har fungerat förvånansvärt bra, med tanke på ungdomarnas ålder och på att det är en så ingripande påföljd att ha fotboja. Jag vet att det har förekommit misskötsamhet på andra ställen i landet, men här i Västerås har det hittills gått väldigt bra. Inställningen hos de klienter jag haft har varit att ”jag gör vad jag kan, för jag vill inte bli dömd igen”.
