”Vikten av det öppna samtalet”

Det är en tragisk förlust, allra mest för hennes nära och kära. Men det riskerar också att påverka det öppna samtalet.

Bara timmar innan knivdådet, då en 32-årig man attackerade Ing-Marie Wieselgren mitt i centrala Visby, hade hon stått i en panel anordnad av organisationen Maskrosbarn och talat om vilka förändringar som krävs för att samhället ska kunna erbjuda det stöd som behövs till barn som lever i utsatthet.

I panelen stod också politiker och fackliga företrädare. Akademikerförbundet SSR:s ordförande Heike Erkers skulle ha varit med i panelen, men hade blivit sjuk och kunde inte åka till Almedalsveckan.

Många som kände henne vittnar om Ing-Marie Wieselgrens outtröttliga engagemang för ungas psykiska hälsa. Det var också hennes uppdrag i Almedalen, att samtala om hur samhället kan förbättra hjälpen för ungas mående.

De här samtalen är kärnan i Almedalsveckan. Det förekommer visserligen också mingel med rosévin och snittar, bartömningar och DJ-battle och det finns nog de som ifrågasätter nyttan med Almedalsveckan. Men det finns också många som värdesätter den unika mötesplats som den utgör. Där politiker, företag, intresseorganisationer och privatpersoner kan mötas, samtala, lära sig och utbyta idéer.

Jag avslutar den här ledartexten med samma ord som avslutade en tyst minut som hölls vid en middag i Visby samma kväll som det stod klart att Ing-Marie Wieselgren hade avlidit av skadorna: Låt oss inte blir rädda.