Saknar reflektion om hur AI påverkar människovärdet

För kyrkan kan den komma att ställa en del saker på sin spets. Det finns redan präster som har öppnat för framtida äktenskap mellan människa och AI, i den mån tekniken kan nå samma intelligens som den mänskliga – eller högre. Förslagen är väl kanske bara halvt på allvar, men de blixtbelyser onekligen en del grundläggande frågor för såväl kyrkan som samhället i stort. Vad är en person? Vad är frihet? Medvetande?

Johan Garde berättar att han nyligen har läst en bok av Max Tegmark, där den berömde fysikern definierar livet i termer av en kontinuerlig process som kan upprätthålla sig själv. Med en sådan syn blir gränserna mellan människa och maskin luddig, konstaterar han.

– I kristen teologi däremot krävs det mer för att definiera en människa. Vi har ju en bild av att hon är kropp, själ och ande, och att hon är guds avbild. Vi tror på något sätt att Gud har andats in sitt liv i oss, och det är någonting som inte kan tillskrivas en artificiell intelligens.

Han känner viss oro över den snabba AI-utvecklingen, säger han. Alla tävlar just nu om att komma snabbast fram, men få ställer de djupare frågorna – vad är det egentligen som vi vill uppnå?

– Om man tittar på skapelseberättelserna där människan har till uppgift att utveckla och ansvarsfullt förvalta världen (vilket vi väl lyckas så där med…), blir frågan: Om vi skapar egna medvetanden utanför oss, är det en del av vårt uppdrag, eller är det att gå för långt?

AI som människans avbild?

– Ja, och det är en potentiellt skrämmande tanke!

Är Babels torn-metaforen relevant här? Kan vi vara inne på ett förbjudet område, utifrån ett kristet perspektiv?

– Ja, det tror jag. Frågan blir vad vi gör med den här tekniken. Om vi använder den för att ge mer värdighet till människor, lösa klimatfrågorna, se till att de som lever i utsatthet och orättvisa får ett drägligt liv och att de som är underkastade olika slags sjukdomar kan få hjälp – då kanske det är gott. Men om vi i stället nyttjar den för att skapa desinformation, förtrycka minoriteter och sprida hat, då är vi inne på något annat. Syndaträsket.

Pågår det någon teologisk eller filosofisk debatt i kyrkan kring AI?

– Nej, jag tycker inte det. Jag var på en kurs nyligen med kanske tjugo andra präster, och då blev det tydligt att det inte fanns så mycket diskussion.

De kritiska och varnande röster som hörts i debatten har framför allt kommit från forskare. Borde inte kyrkan ha en funktion här, när det handlar om sådana existentiella frågor?

– Jo, men jag tror inte att kyrkan har hunnit ikapp med reflektionen. Jag tror inte heller att så många har insett hur omvälvande det här kommer att bli. Vad gör automatiseringen med en kultur där väldigt mycket av människors värde ligger i vad de producerar på arbetsmarknaden? Vad är människan om hon inte är kapitalistiskt nyttig?

Finns det också en rädsla hos kyrkan för att framstå som bakåtsträvande och moraliserande?

– Ja, absolut. Och det finns en utmaning i att inte kapitulera för det och bara säga att allt är gött och trevligt, utan att våga prata om att det här skulle kunna få helt förödande konsekvenser för väldigt många, om vi inte reglerar det.

Det finns också en annan sorts rädsla, tror han, nämligen att framstå som alltför politisk. Kyrkan har på senare år ofta anklagats för att luta till vänster i frågor om klimat, flyktingar, och hbtq+, och man vill inte förstärka den bilden.

– Nu har AI ännu inte blivit en så politiserad fråga, och det vore skrämmande om den blev det. Men den här rädslan finns nog med i bakgrunden. Jag hoppas att kyrkan trots det kan lyfta samtalet framöver, utan att nödvändigtvis säga vad någon ska tycka. Behovet av diskussion är onekligen stort.