För femtio år sedan präglades Sverige och stora delar av världen av en stark framtidstro. Tron på ekonomisk tillväxt, teknisk utveckling och social välfärd – inte minst en övertygelse om demokratins spridning – var stark och formade en tid av idealistisk optimism. Nu skulle världen bli bättre. Det goda skulle segra, all makt åt folket!
Klipp till Trumps attacker mot medier och yttrandefrihet, Rysslands fullskaliga invasion i Ukraina, folkmordet i Gaza och löpande larmrapporter om smältande glaciärer och naturkatastrofer som avlöser varandra.
Känslan av att världen är på väg åt fel håll går som en kollektiv ilning längs ryggraden. Staffan I Lindberg, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, kommer dessvärre inte med några tröstande ord om läget.
– Det har aldrig varit så illa som det är nu.
Han syftar på demokratiutvecklingen i världen. Som chef för det internationella demokratiforskningsinstitutet V-Dem har han ägnat de senaste femton åren åt att mäta och analysera demokrati ur många olika dimensioner världen över.
– Aldrig tidigare i historien har så många länder avdemokratiserats samtidigt som nu – 45 länder i slutet av 2024 enligt vår senaste mätning. Och det var innan Trump kom till makten och började avveckla demokratin.
Menar du att USA inte längre kan räknas som en demokrati?
– Ja, det är jag och många andra forskare överens om. Min Harvard-kollega Steven Levitsky uttryckte det bra: I en demokrati är det inte kostsamt att vara i opposition eller uttrycka sig kritiskt. Det är inte förenat med förföljelse, ekonomiska sanktioner, åtal eller hot om våld mot människor som till exempel vill använda sin yttrandefrihet och demonstrationsrätt. En enorm koncentration av makt har flyttats över till presidenten, både lagstiftande och juridisk makt. Det som pågår är en övergång till en autokrati, det vill säga envälde.
Staffan I Lindberg, Martin Börjesson och Maria Östberg Svanelind. Foto: Johan Wingborg/Press
V-Dems index för liberal demokrati har över fyrtio indikatorer där man tittar på allt från rättsstat till mediefrihet. Enligt Staffan I Lindberg är vi tillbaka på en nivå vi senast såg 1985, då större delen av Östeuropa var auktoritärt styrt under kommunistiska enpartisystem.
– Den enorma expansion av mänskliga- och demokratiska rättigheter som skedde efter kalla kriget är totalt bortsopad på global nivå. Utifrån vår data är jag djupt oroad, både för demokratin i världen och på sikt i Europa.
Högernationalistiska partier och grupper vinner mark, och forskning visar på ett tydligt samband med ökningen av socioekonomiska klyftor världen över, säger Staffan I Lindberg.
– Högerextrema nationalistiska, reaktionära partier och ledare målar upp ett samhälle i kris och utnyttjar rädslan: vi kan rädda dig och rädda nationen. Denna retorik tilltalar människor som upplever sig vara förlorarna i ett samhälle. Oavsett om det handlar om Putins Ryssland, Erdogans Turkiet eller Trump i USA är det samma retorik. Den hörs även i Sverigedemokraterna.
Liberal demokrati
Innebär att det finns oberoende domstolar, starka institutioner och lagar som skyddar medborgarnas fri- och rättigheter. Ett självständigt civilsamhälle, fackföreningar och fria medier är också viktiga delar. Makten ska vara delad – staten får inte styra rättsväsendet eller kontrollera vad som sägs i medierna. Alla ska vara lika inför lagen, och även minoriteter har skyddade rättigheter. Sverige, övriga Norden och Tyskland är exempel på liberala demokratier.
Autokrati
Autokrati betyder envälde, där makten ligger hos en person eller grupp. Man kan skilja på två typer: elektoral och sluten autokrati. I den första hålls val, men de är ofta orättvisa. Press- och yttrandefrihet begränsas, och människor kan inte fritt organisera sig. Exempel: Ryssland, Egypten, Turkiet och Ungern.
I en sluten autokrati har en ledare absolut makt, och medborgarnas rättigheter är starkt begränsade. Exempel: Nordkorea, Saudiarabien, Belarus och Afghanistan.
Källa: V-Dem
Hur ser det ut i Sverige – mörka tider även här?
– Det finns normförflyttningar i Sverige som påminner om det man tidigt kunde se i länder som gått mot ett mer auktoritärt styre. Ett exempel är när Nato-kritiker hängde upp en Erdogandocka under en grundlagsskyddad yttrandefrihetsaktion. Inom någon timme fördömde Ulf Kristersson aktionen och sa att det var ett hot mot rikets säkerhet. Gränser flyttas och normer förskjuts, det är alltid så en avdemokratisering börjar. Med det sagt behöver det inte nödvändigtvis hända i Sverige, men det är oroväckande att dessa tecken finns.
Vad kan man göra för att vända utvecklingen?
– Vi måste prata om vad demokrati är, vad det är bra för och vilka hot som finns. Vi får aldrig låta inskränkningar normaliseras. Det krävs att samhället mobiliserar och organiserar sig för att skydda demokratin och mänskliga rättigheter.
Demokratin svajar på många håll – påverkar det även fackföreningsrörelsen? Maria Östberg Svanelind är tidigare internationell sekreterare på Akademikerförbundet SSR och i dag ansvarig för Solidaritetsfonden på förbundet. Hon menar att det blir allt farligare att jobba fackligt på många håll i världen.
– I takt med att länder avdemokratiseras krymper utrymmet för det fackliga arbetet – i vissa länder riskerar man fängelse eller till och med sitt liv om man är fackligt aktiv, säger hon och fortsätter:
– Det finns inga fria fackföreningar i Kina, det är mycket svårt i Ryssland och i USA vill Trump förbjuda offentligt anställda att vara med i facket. Detta sker inte i ett vakuum. Vi ser autokratiska tendenser där nationalistiska partier långt ut på högerkanten vill begränsa människors fri- och rättigheter. Det är en allvarlig utveckling.
Sämre rättigheter för fackförbunden
- I 113 länder saknar anställda arbetare rätten att bilda eller bli medlem i en fackförening (2016 var siffran 82).
- 131 länder bryter mot strejkrätten (2016 var siffran 96).
- 80 procent av världens länder bryter mot rätten till kollektiva förhandlingar.
- Personer som varit aktiva i fackföreningar dödades i Kamerun, Colombia, Guatemala, Peru och Sydafrika under senaste året.
Källa: International Trade Union Confederation (Ituc), rapport 2025
I turbulenta tider med skenande klimatkris, cyberattacker, tullar och fullskaliga krig sätts fackets kapacitet på prov extra mycket, menar Maria Östberg Svanelind.
– Fackföreningsrörelsen både i Sverige och stora delar av Europa har en stark position, och globalt en stor roll att fylla. Men det är viktigt att vi kan förklara styrkan i fackligt engagemang, inte minst för de unga. Visa att vi faktiskt kan påverka och förändra, både på hemmaplan och internationellt, om vi organiserar oss. Att vi kan vara en motkraft till mörka krafter, jobba för demokrati och klimaträttvisa, vara en röst för de som inte har någon och stå upp för våra fackliga vänner som kämpar. Internationell solidaritet är av yttersta vikt i dessa mörkertider.
Hur ska man då förhålla sig i en till synes kaosartad värld? Martin Börjesson är forskare som arbetar inom området omvärlds- och framtidsanalys. Han har ett fokus på hur vi som samhälle, individer och organisationer ska kunna navigera genom den djupare samhällstransformation som han menar att vi är mitt uppe i.
– Vi befinner oss i ett historiskt skifte. Vår nutid är präglad av en särskilt snabb och komplex förändringsperiod. Digital utveckling med AI i spetsen, en accelererande klimatkris, global osäkerhet, avdemokratisering, politisk polarisering och demografiska skiften är bara några exempel som sätter välfärdssystemen, våra institutioner, normer och våra sätt att organisera och styra samhället i gungning.
Upplevelsen att leva i en brytningstid är inte unik för oss på 2020-talet. Övergången från bondesamhälle till industrialisering är ett historiskt exempel på en transformation. Det finns ett tydligt före och efter, säger Martin Börjesson.
Vad finns det för tecken att vi är i ett skifte nu?
– Digitaliseringen är ett tydligt tecken, där generativ AI är den största chocken för systemet. Det går att jämföra med tryckpressen, som gjorde att man plötsligt kunde sprida kunskap på ett helt annat sätt och som förändrade vårt sätt att se på människan och samhället. Klimatkrisen är ett annat. Vi har passerat flera ekologiska gränser, vilket har omkullkastat vår syn på oändlig tillväxt. Vi kan inte längre kasta oss ut utan att tänka efter.
Samhället håller på att förändras i grunden med ett nytt framväxande system som ingen riktigt vet vilken form det kommer ta. Kvar är ett krackelerande system som en dag kommer att gå sönder – och det gäller att navigera i båda dessa skeenden samtidigt, säger Martin Börjesson.
– För det första måste man inse att vi befinner oss i ett skifte. Det vi i dag tar för sanningar kanske inte kommer att gälla imorgon. Organisationer måste hitta nya sätt att arbeta som kan möta framtidens förutsättningar och utmaningar. Vi måste vara öppna, ställa frågorna, prata med varandra och tillsammans börja tänka, känna, agera och relatera på nya sätt – inte reflexmässigt motarbeta det.
Senaste nytt
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.
Senaste nytt
UTBILDNING
Förslaget om kortare utbildning – ”Ofiltre...
Måste socionomutbildningen göras om för att matcha v...
