Välj ditt Europa

Sverige är välkänt för den svenska modellen – en snart hundraårig tradition av att lämna politiken utanför och i stället göra upp mellan arbetsgivare och fackförbund på arbetsmarknaden. Modellen skiljer ut Sverige från de flesta andra länder i EU, som istället förlitar sig på lagstiftning. 

Generellt är det medlemsländerna själva som bestämmer över arbetsmarknadsfrågor. Men kraven på gemensam minimilagstiftning ökar. För Sverige är det viktigt att kollektivavtalens status inte försämras. En fråga som blev aktuell nyligen när ett nytt arbetsvillkorsdirektiv för hela EU förhandlades. 

– Det var mycket diskussioner om möjligheten att ställa avtal inför EU-domstolen om de inte möter EU:s krav. Parterna och regeringen är eniga om att vi inte vill se det. Vi vill inte riskera att våra kollektivavtal ska kunna ställas inför domstol, säger Laila Abdallah, internationell sekreterare på Saco.

Maria Östberg Svanelind är internationell sekreterare på Akademikerförbundet SSR och adjungerad i styrelsen för den fackliga federationen för offentliga tjänster, Epsu. Hon ser migrationen som en av de viktigaste frågorna under mandatperioden. Förbundet har sedan 2015 arbetat med fokusområdet Öppet Sverige, för att värna asylrätten och tillvarata nyanländas kompetens.

– EU-ländernas hantering av flyktingströmmarna har påverkat många av våra medlemmar i sin yrkesutövning, och vi ser att man inte lyckats komma överens. Frågan är hur Europa ska hantera frågan på ett mänskligt och hållbart sätt framöver.

Även om svenska EU-parlamentariker är överens om vikten av att värna den svenska modellen i EU, skiljer sig partierna åt när det gäller vilka frågor de vill driva i Europaparlamentet. Under den senaste mandatperioden har de svenska EU-parlamentarikerna varit rörande överens om vissa frågor, och oense om andra: 

Social pelare röstades igenom:
I början av 2017 sa Europaparlamentet ja till en europeisk pelare för sociala rättigheter. De svenska parlamentarikernas röster var splittrade; men S och V var för och C och KD emot. Pelaren antogs senare samma år. Den består av 20 principer och rättigheter på områdena lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor, social trygghet och inkludering. EU saknar befogenheter att besluta om de flesta principerna, men kan följa ländernas utveckling genom en årlig sammanställning. 

Sverige sa nej till arbetsvillkorsdirektiv
Ett reformerat arbetsvillkorsdirektiv är tänkt att ge stärkta och mer förutsägbara villkor för arbetstagare. Europaparlamentet röstade med stor majoritet ja, men de svenska europaparlamentarikerna röstade nej eller lade ner sina röster av rädsla för att direktivet skulle hota den svenska kollektivavtalsmodellen. Bland annat ville kommissionen ha en gemensam definition av vem som är arbetstagare. I det förslag som nyss slutförhandlats fortsätter dock definitionen att stanna på nationell nivå. Nu ska förslaget antas i rådet och parlamentet.

Akademikerförbundet SSR stämde EU-kommissionen
Fack och arbetsgivare på EU-nivå kom 2015 överens om ett avtal som säger att statligt anställda i EU-länder ska ha rätt till information och konsultation vid stora omstruktureringar. Men kommissionen ville inte göra ett direktiv av avtalet, vilket är norm. I maj 2018 drog Akademikerförbundet SSR och andra europeiska offentliga fack i federationen Epsu därför EU-kommissionen inför domstol. Än så länge är utgången oviss.  

Text: Emmeli Nilsson