”Vad jag än gör blir slutsatsen att jag kostar pengar”

”Vad jag än gör blir slutsatsen att jag kostar pengar.” Orden är Jakob Nadirs, som kom ensam till Sverige 2015 och i dag är färdig statsvetare. Han är trött på den politiska retoriken om migranter som en belastning för samhället.

I ett reportage vittnar han om att han, trots avklarad grundskola, gymnasium och statsvetarexamen, möter ifrågasättanden. Han berättar om hur debatten om migration har tagit ifrån honom hans värdighet. Att bli betraktad som en belastning i den allmänna debatten tär. Vem som helst skulle behöva vara utrustad med pansarhud för att inte påverkas.

Statistiken visar dessutom att det är fel: Åtta av tio ensamkommande barn som sökte skydd i Sverige 2015 har sysselsättning i dag. Många jobbar i vårdyrken och i äldreomsorgen – delar av välfärden som skriker efter fler medarbetare.

Pressträff efter pressträff radar regeringen upp exempel på hur mycket invandrare kostar – med mer eller mindre relevanta exempel.

Inför förra valet talade Ulf Kristersson om hur många invandrare som saknade sysselsättning. Att det senare visade sig att han räknade in studerande, föräldralediga och sjukskrivna i siffran stoppade honom inte från att fortsätta använda den. Frågan behöver adresseras, men med korrekta siffror och med ett språk som inte polariserar.

Och när sjukvårdsminister Anna Tenje (M) ägnar en avsevärd stund på en pressträff inför landets journalister med att berätta hur mycket pengar en fembarnsfamilj kan få i bidrag varje månad, nämner hon inte att räkneexemplet i verkligheten bara har berört en väldigt liten bråkdel av alla fembarnsfamiljer med försörjningsstöd. Och när hon talar om att regeringen vill stoppa möjligheten att stapla bidrag på varandra nämner hon inte heller att andra bidrag redan i dag dras av från försörjningsstödet. Och att det hon syftar på är staplandet av bidrag för flera barn.

Och när arbetsmarknadsminister Johan Britz (L) håller pressträff presenterar han ofta nya siffror om invandrades arbetslöshet, visserligen en stor utmaning för samhället, men talar mer sällan om arbetslösheten bland akademiker, trots att den har ökat.

Retoriken spelar roll. Den får konsekvenser. Vilket förstås också är meningen.

Och när Jakob Nadir, som har pluggat stenhårt sedan han kom till Sverige utan föräldrar 2015, berättar för Akademikern om hur hans stolthet och självkänsla har försvunnit sedan han kom till Sverige, blir det tydligt hur retoriken påverkar. Regeringen är fast besluten att bryta vår tids stora utanförskap, säger Anna Tenje. Då behöver man nog också fundera på hur retoriken landar hos dem som faktiskt lever i det utanförskapet.

Läs reportaget om Jakob Nadir här!