För bara några år sedan hade Kriminalvården en mer dystopisk bild av kompetensförsörjningen. Konkurrensen på arbetsmarknaden verkade helt enkelt vara för stor. Sedan dess har något hänt och läget ser bättre ut – trots gigantiska rekryteringsbehov.
Kriminalvården befinner sig mitt i en historiskt kraftig tillväxtfas. Den förändrade kriminalpolitiken har redan påverkat myndighetens kapacitetsbehov rejält, trots att många av förslagen inte ens är beslutade ännu. Om riksdagen till exempel säger ja till att sänka straffbarhetsåldern till 13 år, och barn och ungdomar ska kunna dömas till fängelse, kommer det att leda till ytterligare ökat behov av personal.
Samtidigt står Sverige inför en kompetenskris, bland annat på grund av den förändrade demografin med åldrande befolkning, minskat barnafödande och ökad urbanisering. Hur ska det gå ihop?
Hanna Frummerin som är ställföreträdande HR-direktör på Kriminalvården berättar att att läget ändå ser relativt bra ut de närmaste åren framåt.
– Det gäller överlag. Vi har utmaningar, speciellt på små orter där vi har stora anläggningar och behöver mycket personal. Då blir oftast urvalet lite mer urvattnat, säger hon.
Konjunkturen har bidragit till den positiva utvecklingen. När många storföretag varslar hamnar personaltörstande verksamheter i ett gynnsamt läge. Kriminalvården har också jobbat mycket aktivt med kampanjer för att öka synligheten kring myndighetens uppdrag. Det gäller att göra det tydligt att ett jobb inom Kriminalvården är både meningsfullt och säkert.
– Vi har visat vad det innebär att jobba inom staten och i ett sådant här yrke. Många undrar: Ska man våga jobba hos er? Men vi har en väldigt hög säkerhet i vår verksamhet.
Nyanställda får betald utbildning vilket naturligtvis också är attraktivt. Myndigheten har dessutom jobbat systematiskt med lönesatsningar och höjt lägstanivån, särskilt för den klientnära personalen.
– Det har gett stort gehör. Under förra året hade vi ungefär 200 000 ansökningar.
Hanna Frummerin menar att man inte har behövt sänka kraven vid rekryteringar. Däremot har man börjat titta bredare på vilken samlad kompetens som behövs för att någon ska vara aktuell för en tjänst.
– Personlig lämplighet är avgörande för att kunna jobba hos oss. Förmågor som är gynnsamma är till exempel att man har en samvetsgrannhet, en regelefterlevnad. Man kan ha jobbat i olika serviceyrken, i vårdande roller eller inom byggsektorn. Vi behöver attrahera överallt.
Ökat personalbehov i Kriminalvården
- År 2034 planerar Kriminalvården för att ha 29 000 platser i anstalt och häkte. Det innebär nästintill en tredubbling av antalet platser, jämfört med i dag.
- Bedömningarna av platsbehoven är mycket osäkra eftersom majoriteten av de föreslagna reformerna, som har bakgrund i Tidöavtalet, inte är beslutade i riksdagen ännu.
- Kriminalvården har redan haft en omfattande ökning av personal. I slutet av 2024 hade myndigheten över 20 000 anställda (siffran är lägre om man räknar på årsarbetskrafter).
- Kriminalvården skulle behöva öka antalet årsarbetskrafter från 16 000 till 40 000 under kommande tio år, men beräknar att det bara är möjligt att öka till 33 000 – i bästa fall.
- Rekryteringsbehoven kommer att fortsätta öka, särskilt när de gäller kriminalvårdare och frivårdsinspektörer.
- Under den kommande tioårsperioden räknar man med att dubblera personalstyrkan samtidigt som det blir nödvändigt att minska bemanningstätheten med 30 procent på anstalter och i häkten.
Källa: Kriminalvårdens kapacitetsrapport 2025–2034.
Medan Kriminalvårdens HR-ledning än så länge signalerar tillförsikt, är bristen på kompetens redan minst sagt kännbar inom välfärden i mer generell mening. Arbetsförmedlingens arbetskraftbarometer visar till exempel att det är brist inom många legitimationsyrken inom hälso- och sjukvården. På nationell nivå råder också brist på fritidspedagoger, grundskollärare, gymnasielärare och speciallärare.
Generellt sett har kommuner och regioner svårt att rekrytera, berättar Bodil Umegård som är sektionschef vid arbetsgivarpolitiska avdelningen på Sveriges kommuner och regioner, SKR. Men det ser också mycket olika ut, dels när man jämför mellan regioner och kommuner, dels kommuner emellan. Vilket slags verksamhet det handlar om spelar också roll.
– Vi har haft minskade födelsetal i ganska många år, vilket gör att man nu har överskott inom förskolan och har behövt säga upp personal. Samtidigt gör den åldrande befolkningen att vi har ökade behov inom vård och äldreomsorg.
Den arbetsföra befolkningen ökar långsamt, men ökningen av sysselsatta räcker inte för välfärdens behov. Samtidigt handlar det inte bara om antalet arbetsföra personer, utan också om att de ska ha rätt kompetens.
– I dag har vi ganska hög arbetslöshet i Sverige, men ganska stor andel av de arbetslösa har inte den kompetens som efterfrågas vare sig i välfärden eller av företag.
Det kommer att krävas många olika slags lösningar för att komma åt problemet, menar hon. En handlar om att kommuner och regioner behöver bli bättre på att ta tillvara och utveckla befintliga anställda. Vissa kommuner kan behöva ta hjälp av arbetskraftsinvandring för att komma på rätt köl, men det är inte huvudlösningen.
– Man måste också hitta nya arbetssätt, och där ingår att titta på ny teknik.
Arbetsgivarna behöver använda både högre löner och bättre arbetsmiljö som dragplåster, menar Bodil Umegård. Att till exempel motverka sjukskrivningar genom förebyggande arbete är avgörande, särskilt som 80 procent av de anställda i kommuner och regioner är kvinnor, vilka generellt sett har högre sjukfrånvaro än män.
Hanna Frummerin, Emma Ekstrand och Bodil Umegård. Foto: Kriminalvården & Hans Alm
Stora rekryteringsproblem
- Trots lågkonjunktur förekommer rekryteringsproblem för många yrken, bland annat inom pedagogiskt arbete, it, installation samt hälso- och sjukvård.
- Bristen på arbetskraft är störst i länen i norra Sverige.
- Utbredda rekryteringsproblem i kombination med en hög arbetslöshet visar på behov av kompetenshöjande insatser.
- Samtidigt konkurrerar många arbetsgivare med arbetsgivare inom andra branscher om samma kompetens. De behöver därför ta fram strategier för att både behålla arbetskraft och locka till sig ny.
Källa: Arbetsförmedlingens rapport ”Var finns jobben? Och var finns arbetskraften?” från 2025.
Liksom Hanna Frummerin på Kriminalvården framhåller Bodil Umegård välfärdsjobbens meningsfullhet som en viktig X-faktor.
– Många jobb inom kommuner och regioner innebär en möjlighet att bidra och göra skillnad. Särskilt bland unga slår många jobb inom välfärden högt.
Hon skriver inte under på tesen om att välfärden skulle vara förlorare i kriget om kompetensen. Visst har både Kriminalvården och Försvarsmakten lyckats särskilt väl med sin synlighet de senaste åren. Och visst är det svårt för en enskild kommun att matcha de arbetsvillkor som man kan erbjuda inom exempelvis gruvnäringen. Men inte heller företag har det så lätt, påpekar hon, och refererar till en undersökning från Svenskt Näringsliv som visade att åtta av tio företag inte kan expandera för att de inte hittar rätt kompetens.
– Det går inte heller riktigt att jämföra rekryteringsbehoven, sett till numerärer. Jag tror att det jobbar ungefär 20 000 i försvaret, medan det i kommuner och regioner jobbar 1,2 miljoner. Bara förra året rekryterades över hundra tusen nya personer till sektorn. Men ja, det är riktigt att vi till stor del kommer att konkurrera om samma arbetskraft och att konkurrensen kommer att vara hård, säger hon.
Fredrik Hjulström som är socialpolitisk chef på Akademikerförbundet SSR framhåller tre faktorer som avgör om en arbetsgivare kommer att kunna locka till sig den hårt eftertraktade kompetensen: Hur stimulerande jobbet är, vad det har för lön och hur arbetsmiljön är. Arbetsgivare inom välfärden styr över åtminstone de två senare och borde kunna locka med högre löner, menar han.
– Det är ju i grunden ett politiskt beslut. Men precis som ett företag kan höja lönerna för att rekrytera så kan ju arbetsgivare inom välfärdssektorn göra detsamma.
Kompetensförsörjningen är särskilt hårt ansatt inom socialtjänsten. I delar av sektorn har man haft alldeles för hög personalomsättning under alldeles för lång tid. Det finns tydliga strömmar mellan olika delar av socialtjänsten, men många lämnar också helt, konstaterar han.
– Jag är övertygad om att en stor del av det handlar om arbetsmiljö. Pressen på personalen har blivit högre och den som har möjlighet att ta ett annat jobb väljer ofta att göra det. Ju färre erfarna du har, desto tuffare blir det i en verksamhet som redan hade det tufft. Det blir en neråtgående spiral.
Fredrik Hjulström ser ingen annan utväg än att man som arbetsgivare måste satsa sig ur situationen. För att kunna rekrytera behöver man visa att verksamheten är prioriterad.
– Men även det är ett politiskt beslut och ingenting som socialnämnden kan göra själva. Pengafördelningen görs i kommunstyrelsen, och min bild är att socialtjänsten och socialnämnden ofta har en för svag ställning där.
Senaste nytt
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.
Senaste nytt
LAGSTIFTNING
Brister i nya förolämpningslagen – grupper...
Nya lagen om förolämpning av tjänsteman trädde i kra...
SEKRETESS
Polisen: ”Riven sekretess är nödvändig”
Den rivna sekretessen mellan myndigheter har väckt k...
Läs även
AVTAL
Tvåårigt avtal klart – 6,4 procent löneökn...
Löneökningar, ökad lönespridning och ett första steg...
POLITIK
Kritik mot förslag om tolkavgifter
Tidöpartierna vill införa avgifter för den som använ...
