Uppdrag: Stoppa bidragsfuskarna

”Jag intygar på heder och samvete att de uppgifter jag lämnar är riktiga och fullständiga”. Den där lilla rutan som ska klickas i när man till exempel ansöker om vab kan få det att suga till i magen på vilken småbarnsförälder som helst. Har jag verkligen gjort rätt?

Jo, de flesta gör trots allt rätt när de ansöker om ersättningar från Försäkringskassan. Men det gäller långt ifrån alla. Förra året upptäcktes felaktiga utbetalningar på över en och en halv miljard kronor, samtidigt som problemet uppskattas vara många gånger större än så. I den stora majoriteten av fallen är det den som söker som gör fel och drygt hälften bedöms vara avsiktligt.

För att motverka bidragsbrott finns Försäkringskassans kontrollverksamhet. Här jobbar 270 personer och i april meddelade regeringen att myndigheten får ytterligare 100 miljoner kronor för att anställa fler utredare och öka kontrollerna.

En av dem som jobbar för att stoppa bidragsbrott är kontrollutredaren Johan (som egentligen heter något annat men behöver vara anonym i artikeln, vi återkommer till varför). Han har de senaste tre åren ägnat varje arbetsdag åt detektivarbete för att upptäcka fel och återkräva ersättningar som aldrig skulle utgått.

– Jag och mina kollegor älskar det vi gör. Drivkraften är hög att ställa saker och ting till rätta, säger han.

Vi träffar Johan och de två enhetscheferna Kerstin Tawaefi Hällström och Bardia Kharazmi på Försäkringskassans huvudkontor vid Telefonplan i Stockholm. Till skillnad från huvudkontorets övriga medarbetare, som jobbar i ett aktivitetsbaserat kontorslandskap och slår upp sin dator där det passar bäst för dagen, har de sina arbetsplatser i ett låst rum som bara kontrollenheternas medarbetare har tillträde till.

När Akademikern är på besök hänvisas vi till anonyma lokaler några våningar ner – tomma mötesrum och föreläsningssalar där inget känsligt skulle kunna fångas på vare sig bild eller band.

Kontrollenheternas arbete ska vara lite skilt från den övriga verksamheten eftersom känslig information hanteras. Däremot är det inte hemligt vad som pågår innanför den låsta dörren. Tvärtom.

– Det är jätteviktigt att förmånsavdelningarna vet vad vi jobbar med. För mycket av det vi utreder kommer ju från dem, säger Kerstin Tawaefi Hällström.

Förra året avslutade Försäkringskassan över 30 000 kontrollutredningar, en siffra som ökat stadigt under de senaste åren. Även antalet anmälningar, underrättelser och tips från Försäkringskassans egna förmånshandläggare, andra myndigheter, kommuner och privatpersoner har ökat.

När ett tips kommer in får Johan eller någon av hans kollegor i uppdrag att utreda det. Ibland visar det sig direkt att ärendet kan läggas ner, som när det står klart att den där grannen, som verkar jobba fastän den är sjukskriven, i själva verket inte alls får någon ersättning från Försäkringskassan.

– Finns ingen ersättning finns det heller ingenting att utreda.

Andra gånger tar det veckor eller månader att komma fram till hur mycket ersättning – om någon – en person skulle fått. Johan värderar informationen i det aktuella tipset och hämtar in underlag från olika myndigheter, kommuner, personers arbetsgivare eller andra källor till information för att kunna bedöma sanningshalten och verifiera eller avfärda det påstådda felet. Vanligtvis ger han sig inte till känna förrän han kommit en bra bit eller är klar med utredningen och har fattat ett beslut.

Om ärendet kräver det kan ett arbetsplatsbesök eller hembesök bli aktuellt. Det kan till exempel handla om fall där två personer är folkbokförda på två olika adresser och båda får någon typ av ersättning för boende, men där Försäkringskassan har uppgifter som visar att de verkar bo tillsammans.

Inför ett sådant besök görs alltid en säkerhetsbedömning i samråd med polisen som kan bedöma om det är lämpligt att gå till den aktuella platsen. Sedan knackar två kontrollutredare på tillsammans, försedda med larm och i tät kontakt med chefen.

– Besöket är oannonserat men det är inte så att vi spanar på något sätt, understryker Kerstin Tawaefi Hällström.

– Det är också en åtgärd som kan kännas integritetskränkande, så vi använder oss bara av den om vi verkligen behöver.

När ett fel väl upptäcks stoppas utbetalningen direkt, sedan återkräver Försäkringskassan pengarna. Om felet bedöms vara avsiktligt polisanmäls saken. Förra året skedde det över 8000 gånger. Antalet polisanmälningar är högst inom fall som rör barnbidrag, föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning, men det betyder inte att småbarnsföräldrar är de värsta fuskarna. Snarare beror det på att väldigt många människor får den typen av bidrag.

Det finns ingen typisk bidragsbrottsling, menar Bardia Kharazmi.

– Det hade ju varit lätt om det fanns en typisk person, någon med slokhatt och trenchcoat. Men så är det inte. Det är vem som helst, från vabbande småbarnsföräldrar till personer med kopplingar till organiserad brottslighet.

Det största återkravet som Försäkringskassan ställt i närtid gällde en assistansanordnare, som i maj 2020 fick veta att över 21 miljoner kronor skulle betalas tillbaka. Pengarna hade gått ut under drygt fem år.

Det händer att Johan nystar upp liknande, stora härvor. Han hittar till exempel företag som har bildats enbart för att ge vänner och anhöriga anställningsbevis. Anställningar som de sedan kan sjukskriva sig ifrån och inkassera sjukpenning, trots att de i själva verket har varken jobb eller lön att missa.

– Det är ett luftslott som kan vara svårt att upptäcka, men när man gör det är det väldigt uppenbart.

Det förekommer att kontrollenheternas medarbetare blir utsatta för hot, trakasserier och otillbörlig påverkan. Ibland är hoten diskreta, ibland framgår budskapet med all önskvärd tydlighet.

Enhetscheferna Kerstin Tawaefi Hällström och Bardia Kharazmi berättar att de jobbar mycket förebyggande när det gäller medarbetarnas säkerhet. Om man är medveten om vilka säkerhetsrisker som föreligger och hur hoten kan låta går det oftast, med rätt samtalsteknik, att stävja en hel del och få till bra avslut på samtalen, menar de.

Johan har mottagit både suicidhot och hot mot honom själv. Utsagor i stil med ”jag vet var du bor” förekommer, men han känner sig inte rädd eller orolig. Däremot har han ett förhöjt säkerhetstänk som följer med honom, även när han är ledig.

– Jag är mer vaksam och uppmärksam generellt. Att jag är anonym i den här artikeln känns bra eftersom finns risker i det vi gör och vi vill inte exponeras mer än nödvändigt. Jag behöver känna mig trygg och säker i mitt arbete.

I höstas gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att överväga och föreslå sekretesslättnader mellan myndigheter, för att man bättre ska kunna förebygga, utreda och bekämpa olika former av fusk och brottslighet. Kerstin Tawaefi Hällström och Bardia Kharazmi välkomnar initiativet och ser inga risker med att lätta på sekretessen.

– Nej, vi ska ju bara utreda det som vi har anledning att utreda, inget annat. Så jag ser det bara som något positivt, säger Kerstin Tawaefi Hällström.

Att samverkan med andra myndigheter fungerar bra är en mycket viktig framgångsfaktor för kontrollverksamheten, enligt de båda enhetscheferna. Ökade resurser till verksamheten skadar inte heller.

– Vi gör ett väldigt bra jobb utifrån de resurser vi har, men om vi blev fler skulle vi kunna göra ett ännu bättre jobb, säger Bardia Kharazmi.

På senare år har arbetet med att minska de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen fått ökad prioritet på flera myndigheter. På Försäkringskassan har man framför allt stärkt arbetet inom just kontrollutredningsverksamheten. Från fackligt håll vill man dock höja ett varningens finger för att omfördela resurser från det förebyggande arbetet till kontrollverksamheten.

– Det finns människor som vill samhället illa och jag säger inte att kontroller är en felaktig prioritering. Men i en ekonomiskt pressad situation är det viktigt att man inte glömmer bort det förebyggande arbetet, säger Daniel Rander, ordförande i Saco-S på Försäkringskassan.

Som exempel nämner han att myndigheten har ändrat sina telefontider så att det blivit svårare att nå handläggarna.

– Det gäller att människor vet vad som förväntas av dem och hur de ska gå till väga. Om du inte kan komma kontakt med myndigheten är det ett problem.

Enhetscheferna Kerstin Tawaefi Hällström och Bardia Kharazmi delar emellertid inte Daniel Randers farhågor.

– Vi jobbar ständigt med våra ansökningsprocesser, för att det ska vara enkelt att göra rätt och svårt att göra fel. Det finns också jättemycket information på vår hemsida. Men det är klart att det kan bli längre väntan i telefon, säger Kerstin Tawaefi Hällström.