2 maj, 2023

Tro, hopp och matkassar

REPORTAGE Till kyrkan kommer besökare för gemenskap. Men krisen gör att allt fler kommer för ekonomisk hjälp. ”Det felar i välfärdssystemen, det finns inte det stöd som behövs i dag.”

Allt fler vänder sig till kyrkan när pengarna inte räcker. Foto: Kent Eng

Allt fler vänder sig till kyrkan när pengarna inte räcker.

Foto: Kent Eng

Ovädret är snart här. Åtminstone om man ska tro en av kvällstidningarna, som skriver att det drog in över västkusten i morse och nu rör sig ”som X2000” genom landet. Människor har rekommenderats att inte ge sig ut.

Trots det har några valt att komma hit till Åmåls församlingshem på 11-kaffet i dag. En av dem är Anna-Märta. Hennes kontakter med kyrkan knöts genom syföreningen Flitiga fingrar, men det var länge sedan nu. På den tiden var hon en pigg kvinna i 90-årsåldern. Nu är hon 106 år, med lite nedsatt hörsel men klar blick och tanke.

Hennes ansikte snörps ihop när hon talar om klimatförnekelse och utarmningen av haven. Hit kommer hon för att träffa människor.

– Du har en härlig energi, Anna-Märta, säger församlingsassistent Camilla Strand.

– Ja, det är väl det jag har, svarar hon lakoniskt.

Ensamhet är ett stort problem i Åmål, berättar kyrkans medarbetare, och här i församlingshemmet erbjuds många former av sammanhang för alla åldersgrupper: fikastunder, ”orgelsoppor”, ungdomshäng och öppen förskola. Populär är också kören utan några krav på förkunskaper, där alla sjunger melodin och några sånger mest är tonsatta grammatikövningar för de nyanlända.

– Det händer att jag träffar mammorna på 11-kaffet, sedan mormödrarna på orgelsoppan, och så barnen i barngrupperna, berättar församlingsassistenten Camilla Strand.

Dagens fika är gratis, som alltid på 11-kaffet. Man började med det under pandemin, fast då utomhus. Det hände att så många som sjuttio personer deltog.

"Det är inte bara fika och cornflakespaket det handlar om. Människor behöver kärlek, tröst och gemenskap."

Jesper Pålsson

– När det handlar om att ge ut saker till behövande är det inte bara fika och cornflakespaket det handlar om, utan det kan vara så mycket mer än så. Människor behöver kärlek, tröst och gemenskap, förklarar prästen Jesper Pålsson, medan det börjar blåsa upp på andra sidan fönstret.

Kyrkans roll är inte att ersätta socialtjänsten, säger Jesper Pålsson, präst i Åmåls församling.

Det handlar dock också om just cornflakespaket. Människor som söker sig hit har nämligen ibland rent materiella behov. Inflation och elpriser har satt sina spår, och här i kyrkan ser man en tydlig förändring sedan i höstas.

– Det finns inte det stöd i samhället som behövs i dag. Det felar i välfärdssystemen. Du kanske har ett barn som inte klarar skolan, vilket leder till att du inte kan jobba, och så blir det en ond spiral, säger Camilla Strand.

Åmåls församling har en starkt diakonal prägel, och förutom måltider kan man numera erbjuda mat i lite större omfattning. Sedan några månader tillbaka har man nämligen ett samarbete med en stor dagligvarukoncern, som skänker varor som av olika anledningar inte går att sälja. Det kan handla om utgånget datum, eller kantstötta förpackningar.

Dessa varor har kyrkan i sin tur fått i uppgift att fördela. Matpåsarna skräddarsys efter människors specifika livssituationer.

– En del kontaktar oss och berättar om sina behov. I vissa fall knackar man helt enkelt på dörren här bakom. Andra har svårt att be om hjälp, men de kan vi ibland fånga upp genom våra verksamheter, berättar prästen Jesper Pålsson.

Varulagret finns i ett litet rum på övervåningen, mitt emot en väldig målning som chilenska flyktingar skänkt kyrkan. De starka färgerna bländar en nästan i detta vitgrå församlingshem, denna vitgråa dag.

Diakoniassistenten Adam Abrahamsson, som ansvarar för matutdelningen, packar en påse åt en kvinna som nyss kom hit.

– Jag vet litegrann vad hennes son gillar. Flingor är bra.

När han fick höra om dagligvarukoncerns erbjudande nappade han direkt. Matkassarna har gjort hans jobb roligare, säger han.

– Speciellt om man vet lite hur folk har de hemma. Det kan vara någon som har ett barn med diagnoser, som just nu bara äter en specifik sak. Många äldre män som är själva brukar vara dåliga på att laga mat, och då ger jag dem färdiga portioner. Man får känna av det där.

Fingertoppskänslan är viktig också i andra avseenden. En del tycker att det är genant att ta emot matkassar, och en del skulle heller inte göra det på eget initiativ eller ens om de fick en ogenomtänkt formulerad fråga.

– Jag brukar uttrycka det som att ”vi har fått överdrivet mycket av de här varorna, kan inte du tänka dig att ta med dig en påse hem, så att vi inte måste slänga det…”

Bland basvaror som mjöl och havregryn finns en stor uppsättning kaffepaket, där vakuumet har släppt. De är eftertraktade.

Ekonomin, gängvåldet och kriget. Flera faktorer bidrar till den oroliga omvärlden och gör att behovet av kyrkans gemenskap växer.

– När matpriserna började skena under vintern kom många till mig och berättade att de uteslöt allt på listan som inte var nödvändigt, och sparade bara det som de behövde för att överleva. Och då valde de bort kaffet. Därför slänger jag med så mycket kaffe jag kan, och folk blir jätteglada över det.

Det går inte att generalisera kring vilka som har behov av kyrkans hjälp. Det rör sig om alla åldrar och en lång rad etniciteter. Ekonomiska bekymmer hänger ihop med psykiska problem och ensamhet. Prästen Jesper Pålsson talar om ett ”apokalyptiskt år”, om än med citattecknen uttalade. Nyhetsflödet skapar en stress och en oro som kan göra en redan svår livssituation ännu tyngre att hantera.

– Ekonomin, gängvåldet. Och så kriget, förstås.

Kriget, ja. Det senaste året har var omvälvande för kyrkan på flera sätt. När flyktingarna strömmade till öppnade man sina portar. Ett sjuttiotal personer levde i lokalerna här, och någon gång tjugofem stycket samtidigt, berättar Camilla strand.

– Vi var den första anhalten, innan kommunen ordnat bostad åt dem. Så vi fixade rum här och grejade med mat. Hela den här nedervåningen var sovsalar – ut med grejerna, in med sängar. Det var otroligt turbulent.

Och känslosamt. Camilla Strand börjar gråta om hon pratar om det, säger hon, men berättar ändå om en person som hade vuxna barn och som kom hit ensam.

"Hela nedervåningen var sovsalar – ut med grejerna, in med sängar. Det var otroligt turbulent."

Camilla Strand

– Jag har aldrig varit med om någon som kramat mig så hårt som hon gjorde när vi skildes åt. Jag minns att jag räckte över ett presentkort på 600 kronor– för det glömmer man lätt, att det tog ju uppemot två veckor innan pengarna från kommunen kom in – och jag har aldrig sett någon så lycklig över något. Det var bara så sorgligt.

Prästen Jesper Pålsson talar om en surrealistisk känsla när kriget visade sig i form av några vardagliga ansikten i dörröppningen. Den första familjen som kom hit hade rest i över en vecka och knackade en kväll på dörren.

– När de klev in här, och jag fick se ansikten på människor som såg ut exakt som oss, som var exakt som oss, barnfamiljer, som… ja, som kanske hade varit döda om de inte lyckats fly. Att se de här barnen och veta vad som hade kunnat hända med dem – det tog mig väldigt hårt.

Blåsten tilltar och ytterligare några har tagit sig till fikat. Anna–Märta sitter och pratar med en vän, ett litet barn leker med lego på golvet, och med prästen Jesper Pålsson har ett par imamer från en muslimsk reformrörelse slagit sig ned. De åker runt i Sverige, ställer bilen på ett torg i en stad någonstans för att låta vem som vill komma fram och fråga ut dem om tro och samhällssyn. ”Fråga en muslim”, kallar de projektet.

– Vi har en fin relation till Svenska kyrkan. Varje jul anordnar vår församling ett seminarium om Jesus, där vi bjuder in de kristna, berättar den ene av dem, som heter Rizwan Afazal.De två imamerna inledde sin turné efter koranbränningarna och de ökade spänningar som de därefter upplevde mellan det sekulära majoritetssamhället och vissa muslimska grupper. På en global nivå såg vi terrorhot mot Sverige, men själva gör de vad de kan för att på ett mikroplan överbrygga klyftorna.

– Vi diskuterar både med dem som är arga på islam, och de muslimer som är arga på Sverige. Vi försöker förklara hur man kan leva i det här samhället på ett konstruktivt sätt, utan att gå i konflikt. Nittionio procent av det som finns i det svenska samhället är sådant man kan hitta i koranen också.

I går var de i Vänersborg. Efter det oanmälda besöket här – som var ett ”långskott”, som de säger – ska de vidare till Säffle. Innan de går räcker de över en vackert läderinbunden och guldfolierad koran till prästen Jesper Pålsson.

– Hoppas nu bara att bilen startar i ovädret, säger Rizwan Afazal.

"Jag slänger med så mycket kaffe jag kan, och folk blir jätteglada över det."

Adam Abrahamsson

Ja, för nu är det till sist här – och inte bara utanför fönstret den här tisdagen. En storm rasar i hela västvärlden, och ingen vet vad som händer med kriget, den ekonomiska krisen och den allt skarpare polariseringen av världsbilder.

Har kyrkan resurserna för att öppna, om behovet blir större och allt fler knackar på församlingshemmets dörr?

Medarbetarna här svarar inte meddetsamma. Hittills har de inte behövt neka någon hjälp på grund av brist på resurser, berättar prästen Jesper Pålsson. Visst kan skulle det kunna ske, men kyrkans roll är samtidigt inte att ersätta socialtjänsten, poängterar han. Snarare har de ibland rent handgripligen guidat personer vidare dit.

Vad de är bra på, vad de verkligen kan, är att bygga självförtroende, säger församlingsassistenten Camilla Strand.

– Vi har en solskenshistoria med en person som började komma på vårt 11-kaffe. Satt själv, ville inte prata med någon, väldigt svår att komma in på livet. Vi försökte vecka efter vecka, och till slut lyckades vi knäcka den här ensamheten och personen öppnade sig. I dag är hen med i nästan alla grupper och står som kyrkvärd och hälsar folk välkomna.

Tim Andersson

Missa inget!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och håll dig uppdaterad om aktuellt från Akademikern.

Senaste nytt

Skarp kritik mot regeringens LVU-förslag: ”Ful...

SOCIALT ARBETE Akademikerförbundet SSR sågar regeringens ...
30 november, 2023

På väg utför med tilliten bland unga?

SPANING Unga litar mindre på varandra i dag än tid...
28 november, 2023

Avtalsrörelsen är igång – lön och kompetensfrågor i ...

AVTALSRÖRELSE Akademikerförbundet SSR:s avtalsråd för ko...
27 november, 2023

Så undviker du teknikstress på jobbet

ARBETSMILJÖ AI och andra verktyg ska effektivisera job...
23 november, 2023


Läs även

Riskerna större utan superintelligensen

AI Forskaren Robert Johansson är orolig. Extr...
1 november, 2023

Ungerska fackföreningar kämpar i motvind – ”minimilö...

REPORTAGE I Ungern är fackföreningarna kraftigt förs...
26 oktober, 2023

Arbetsförmedlaren: ”Alla behöver få vara med i proce...

AI Införandet av AI på Arbetsförmedlingen är ...
11 oktober, 2023

”Att få ner brotten och öka känslan av trygghet är t...

LAGSTIFTNING En ny lag ger kommunerna mer ansvar att fö...
6 oktober, 2023