Ser du färg?

”Här var det negrer!”

Den kommentaren fick Fatima Jobe och en kollega, när de tillsammans arbetade i receptionen på ett hotell.

Ibland är diskrimineringen och rasismen på arbetsplatsen tydlig. Ofta är den mer subtil. Statistiken visar att svenska akademiker födda i Afrika söder om Sahara, eller med minst en förälder därifrån, har lägre inkomst och mer sällan chefspositioner än andra svenskar med samma utbildningsnivå. Skillnaderna är så stora att afrosvenskarna måste ha forskarutbildning för att komma upp i samma inkomst som den som övriga svenskar med bara en kort högskoleutbildning har.

Trots att lagen tydligt slår fast att diskriminering på grund av etnisk tillhörighet är förbjuden i arbetslivet.

Hur ändrar vi på det här?

En sak är säker, diskrimineringen kommer inte försvinna av sig själv.

En som försöker göra något åt de ojämlika förutsättningarna är Marie Cham. I projektet Vidga normen, som drivs genom Länsstyrelsen i Stockholm, utbildar hon arbetsplatser i att se diskrimineringen och göra något åt den. Hon är övertygad om att vi måste börja uppmärksamma nyanserna på vår hud för att kunna inkludera fler. Att skapa ett språk för hur vi pratar om hudfärg är därför en av de övningar hon gör på arbetsplatser runt om i Stockholm.

Inom forskarkåren finns olika åsikter om hur vi bäst möter diskriminering på grund av hudfärg. Att den finns, och att det behövs mer forskning om den, rådet det dock enighet om.

I det här numret går vi till botten med hur diskriminering av personer med annan hudfärg än vit ser ut och varför. Och kanske viktigast, vad vi kan göra åt den. Hela numret kan du läsa här.

Johanna Kvarnsell