”Lagar som ska skydda våra rättigheter bryts varje dag”
Många lagar om arbetstagares rättigheter är tandlösa och bryts regelbundet av arbetsgivare utan konsekvenser, skriver Akademikerförbundet SSR:s distriktsförening Halland och kräver bland annat omvänd bevisbörda i diskrimineringsmål.
Debatten om angiverilagen har engagerat fackförbund, inklusive Akademikerförbundet SSR. Kritiken är befogad. Men samtidigt pågår en annan, tystare kris: lagar som redan gäller, men som i praktiken saknar tänder. De lagar som skulle skydda våra rättigheter på arbetsplatsen bryts varje dag – utan konsekvenser för arbetsgivarna.
Diskrimineringslagen – fina ord, svaga verktyg
Åldersdiskriminering, särbehandling på grund av kön eller funktionsnedsättning, och subtila former av exkludering förekommer dagligen på svensk arbetsmarknad. Ändå är bevisbördan så tung för den enskilda att få vågar eller orkar driva sina fall. När arbetsgivare svarar att ”vi hade många kvalificerade sökande” är det nästan omöjligt att visa att åldern var den verkliga orsaken till att man valdes bort.
Arbetsmiljölagen – utan sanktioner är den tandlös
Arbetsmiljölagen ska säkra en trygg arbetsmiljö, men utan skarpa sanktioner för överträdelser blir det mest ord på papper. Medarbetare vittnar om hög arbetsbelastning, stress och brist på återhämtning – men Arbetsmiljöverket saknar verktyg att agera kraftfullt mot arbetsgivare som inte tar ansvar. När arbetstagare sedan blir sjuka på grund av arbetsrelaterade orsaker så inträder:
Rehabiliteringsansvaret – när arbetsgivaren sviker
Många medlemmar berättar om bristfällig eller obefintlig rehabilitering vid sjukskrivning. Arbetsgivare underlåter att ta fram handlingsplaner, ordna arbetsanpassning eller ens hålla kontakt med sjukskrivna. Trots att detta är lagbrott händer i praktiken inget. Den som redan är sjuk blir därmed dubbelt utsatt.
Förtroendemannalagen – när fackligt arbete motarbetas
Förtroendemannalagen är till för att skydda fackligt aktiva. Men det finns exempel på att fackliga företrädare och skyddsombud får sina uppdrag ifrågasatta, saknar tid att utföra sitt arbete eller till och med utsätts för repressalier. När lagen inte följs, och inga kännbara straff utdöms, blir det fackliga skyddet illusoriskt.
Vi måste kräva mer
Akademikerförbundet SSR har med rätta haft starka invändningar mot angiverilagen. Men kraften i den mobiliseringen borde också riktas mot de lagar som redan idag sviker medlemmarna. Vi behöver:
1. Skärpta sanktioner vid lagbrott.
2. Omvänd bevisbörda vid diskrimineringsmål.
3. Rätt till oberoende granskning av arbetsmiljö och rehabilitering.
Vi pratar gärna om nya hot mot våra rättigheter – men vi får inte blunda för de gamla hoten som vi redan lever med.
LÄS OCKSÅ:
Malin Fröjmark om SJ-vd: Tydlig åldersdiskriminering
