Tema distans: Flyger fritt

Sedd av 271

Akademikern. Jim Enströms närmsta kontor ligger i Visby. Chefen finns i Stockholm. Kollegorna i landets alla län. Arbetet som analytiker på Arbetsförmedlingen sker helt på distans.

Senast ändrad 11:27, 19 Dec 2016
Foto: Anna Simonsson.

Klockan är kvart över sex på måndagsmorgonen. Luften är regntung och vintermörkret kompakt. Stockholms centralstation ligger som en ö av elektriskt ljus och mänsklig aktivitet i en stad där de flesta ännu inte kommit ur sängen.

Med några få minuter till godo lyfter Jim Enström upp sin svarta resväska och kliver in i tågvagnen som strax ska rulla mot Sala i Västmanland. Vanligtvis är det morgonflyget från Visby till Arlanda som gäller när han har fastlandsjobb framför sig. Den här gången krävdes flyg redan på söndagskvällen och övernattning i Stockholm för att hinna till dagens möte i Sala.

På sin vänstra handled har Jim Enström en smart klocka, som en smart-phone i miniformat. Plötsligt piper den.

– Nu skulle flyget ha gått, egentligen, säger han och stänger av ljudet.

Han ser oförskämt pigg ut. Har redan hunnit svara på några mejl i telefonen. Mejlkorgen är ofta både det första och det sista han ser på dagarna, oavsett om nattlogin äger rum i Visby eller på ett hotell någon annanstans. 

Något särskilt avtal för distansarbete har han inte. Standardavtalet hos Arbetsförmedlingen säger att anställda kan arbeta hemma någon dag i veckan när jobbet tillåter. Jim Enströms distansbaserade vardag är helt enkelt ett resultat av de arbetsuppgifter han har.

– Jag tycker det är roligt att jobba. Man måste nog tycka det för att trivas med ett sådant här liv, säger han och ursäktar sig för att svara på ett god morgon-sms från en av döttrarna. Familjelivet sker nämligen också på distans. Han har tre barn utspridda på olika ställen – ett i Los Angeles, ett i Stockholm och ett som fortfarande bor hemma hos honom i Visby varannan vecka.

Två gånger om året gör Arbetsförmedlingen en prognos för arbetsmarknadens utveckling. Prognosarbetet ger bland annat underlag till rapporten "Var finns jobben?" För att få fram underlaget intervjuar lokala arbetsförmedlingar arbetsgivare över hela landet. Arbetet med att sammanställa underlaget för Gotland och Uppsala är Jim Enströms huvuduppgift. Han är också projektledare för datasystemet som yrkesbedömningarna görs i.

Vissa av de lokala kontoren vill ha stöd i att göra bedömningarna och det är därför Jim Enström ska till Sala i dag.

Efter tio minuters väntan i det varma stationshuset dyker kollegan Marcus Löwing upp. Han har varit här förr och får därför ta ledningen mot Arbetsförmedlingens kontor. Tjugo över åtta installerar sig kollegorna i ett fyrkantigt mötesrum tillsammans med fyra arbetsförmedlare. En tv-skärm är fäst vid väggen och på bordet tronar en ensam kaktus.

En av arbetsförmedlarna klickar på det första yrket som ska bedömas på sin dator: revisorer. 

– Hur många sökande får ni när ni lägger ut en annons där arbetsgivaren söker en revisor? frågar han.

Det visar sig behövas få revisorer i Sala. Ekonomiassistenter råder däremot viss brist på, medan överskottet på sekreterare är enormt.

Mötet är färdigt en och en halv timme för tidigt. Lite väl snabbt, tycker Jim Enström och knäcker en Redbull light i väntan på 12.06-tåget. 
 

Telefonen ringer. En kollega i Kungsbacka vill snacka lite skit.

Relationen till arbetskamraterna fungerar bra, trots att de oftast befinner sig på olika håll rent fysiskt. Jim Enström träffar kollegor i Visby, Uppsala och Stockholm regelbundet. Men rollen som analytiker med regionalt uppdrag innebär att hans närmsta kollegor på analysavdelningen, med motsvarande roller, sitter utspridda i hela landet – en person i varje län, som den halländska kollegan på telefon. 

Ibland ringer de varandra, men oftare hör de av sig via Skype.

– Skype är jättebra. Vissa personer träffar jag bara några gånger om året men har videosamtal med regelbundet. Vi är ett litet nätverk som brukar höras av. Men det är ju inte alla kollegor jag fikar med varje månad, säger Jim Enström.

Inte för att tekniken är fulländad ännu. Med jämna mellanrum bryts video-
samtalen och ibland är ljudet dåligt. Det finns också andra, mer subtila problem. Häromdagen satt Jim Enström i Visby och var via videolänk med på ett möte med tio personer som satt tillsammans i Stockholm. De diskuterade intensivt med varandra och använde mycket miner och gester.

– Då kan man bli lite bortglömd om man sitter på distans. Det är svårt att se och höra allt som händer. Sedan blir det fikapaus, och när mötet börjar igen kan de andra vara på ett helt annat ställe i diskussionen än där jag själv är. 

När alla sitter vid varsin dator brukar videomötena dock fungera problemfritt. 

Efter ett byte på Stockholms central till tunnelbanans gröna linje kliver Jim Enström av vid Odenplan. På Arbetsförmedlingens huvudkontor väntar kollegan Marie Thunberg. De behöver stämma av projektplanen för myndighetens nya yrkesbarometer.

Efter en kort stund framför word-dokumentet visar det sig att de saknar viktig respons från en annan kollega. Hon är upptagen, svår att få tag på i den verkliga såväl som den virtuella världen. Men är turligt nog online på chatten för tillfället. 

– Skriv direkt, passa på! Hon är aldrig online annars, uppmanar Marie Thunberg.
 

Hon bor i Täby och har över en timmes restid till huvudkontoret i Stockholm. För att spara tid brukar hon jobba hemifrån en dag i veckan. Arbetsförmedlingen har en tillåtande kultur när det gäller att låta personalen arbeta på annan plats än kontoret, tycker Marie Thunberg. Hennes kollegor är ofta iväg på möten och annat. Därför är det vanligt med tomma stolar kring hennes plats och omöjligt att ha koll på exakt var kollegorna är.

– Folk jobbar ofta hemifrån för att de har sjuka barn eller av andra skäl. En person vet jag till och med jobbade från utlandet.

Det har även Jim Enström haft funderingar på. Han äger ett hus i Thailand tillsammans med en annan familj och hade för några år sedan planer på att kombinera semester med distansjobb. Så långt gick det aldrig. Men vissa arbetsuppgifter är svåra att lägga över på någon annan, tycker han. Som att skriva pressmeddelanden när prognosrapporterna släpps. Det gör han ibland från huset i Koh Lanta.

Det går bra att jobba därifrån, även om internetuppkopplingen är halv-knackig. Det gör att Jim Enström brukar ladda ner filerna han behöver och jobba med dem offline. Tidsomställningen gör att han sällan pratar i telefon eller har videomöten från Thailand. Mejlkorgen kollar han däremot dagligen, även under semestern.

Att ge medarbetarna så vida ramar kräver en trygg chef, tror Jim Enström. Och det tycker han att han har. 

Hon heter Anna Araskog och har sin arbetsplats på huvudkontoret i Stockholm. Under sig har hon 50 medarbetare där drygt hälften sitter på Stockholmskontoret och hälften ute i landet, från Skåne till norra Norrland.

– Hur mycket kontakt vi har varierar i perioder, och är lite upp till medarbetarna själva. Vissa har stora behov av att höras och andra inte. Jag är alltid tillgänglig på Lync, mejl eller telefon, säger Anna Araskog.

Varje vecka mejlar hon ut ett vecko-brev och beskriver vad som är på gång. Då är det enkelt för medarbetarna att ställa frågor tillbaka. Några gånger om året träffar hon sina medarbetare fysiskt, på möten och konferenser.
 

Utmaningen med att leda på distans ligger i att det tar längre tid att upptäcka om något inte fungerar. Extra lyhördhet krävs.

– Distansledarskapet gör att jag tvingas leda på ett modernt sätt. Jag kan inte kontrollera och detaljstyra folk, utan måste lita på dem. Medarbetarna får ta stort eget ansvar och alla trivs inte med det. Men de som trivs och stannar växer enormt som individer.

Hon tycker också det är mycket enklare att hitta duktiga medarbetare som stannar länge när man har möjlighet att rekrytera på andra orter än Stockholm. I huvudstadsområdet är omsättningen och konkurrensen mellan arbetsgivarna mycket större, vilket är en nackdel i specialistverksamheter som tar lång tid att lära sig.

Jim Enström brukar träffa sin chef när han är i Stockholm.

– Men vi ses ju inte varje vecka. Jag tycker hon känns som en trygg chef, hon litar på en. Det måste man nog göra om man har medarbetare över hela landet.

Han och Marie Thunberg avslutar sitt möte på huvudkontoret i Stockholm. Klockan närmar sig fyra och Jim Enström är sliten.

I resväskan ligger yogakläder nerpackade. Arbetsförmedlingen erbjuder yoga som friskvårdsförmån
och den börjar om en dryg timme.

Jim Enström sneglar på väskan. På hotellet vid Medborgarplatsen finns ett gym i källaren. Med löpband.

– Jag orkar inte yogan. Jag behöver endorfinerna från löpningen, säger han.
 

Yogan kräver närvaro och tankekraft. I löpningen kan han släppa allt, tömma huvudet och bara springa. Gärna långt. Han har avverkat både halv- och helmaror. 

Efter löpbandet – eller möjligen innan, eller både och – kommer han sätta sig med datorn och gå igenom de mejl som trillat in under dagen. Förmodligen blir det jobb fram tills det är dags att släcka lampan för natten.

– I mitt fall flyter jobb och privatliv ihop jättemycket. Men för mig är det inget problem. Mitt jobb är en del av mig och min personlighet. När jag har lite tid över kan jag läsa något jag behöver i jobbet lika gärna som att kolla nyheter.

Jim Enström tar hissen ner till huvudkontorets entré och promenerar ut i den mulna eftermiddagen, mot tunnelbanan och hotellet. Snart är det mörkt igen.

Han har svårt att hålla reda på sin totala arbetstid. Mer än heltid blir det. Men det spelar inte så stor roll, så länge han hinner med sina fritidsintressen.

Däremot blir livet på distans ensamt ibland.

– Jag kan tycka att det blir för tyst på hotellrummet på kvällen. Då sätter jag mig i lobbyn.

Text: Emmeli Nilsson, Akademikern

Ur magasinet Akademikern nummer 6/2016. Läs hela tidningen i vår blädder-pdf på Akademikern.se

Läs mer!
Tema distans

up 799
Kommentera inlägget på vår medlemssajt