Politiskt skifte med stora förändringar

Fredrik Hjulström

Lågkonjunktur, inflation, höga elpriser, Nato-inträdet och framför allt kampen mot den grova brottsligheten. När Ulf Kristersson läste upp sin regeringsförklaring från talarstolen i riksdagen radade han upp svåra utmaningar som Sverige står inför under kommande mandatperiod.

För att sätta stopp för den grova brottsligheten utlovas hårdare tag. Det ska satsas på fler poliser, utdömas dubblerade straff och införas nya påföljder samt göras en kraftig utbyggnad av Kriminalvården.

– Genomförs de här förslagen så kommer Kriminalvården att få väldigt många fler klienter eller intagna, säger Fredrik Hjulström, socialpolitisk chef på Akademikerförbundet SSR.

Han är orolig för att alla resurser kommer att ätas upp av utbyggnaden, så att väldigt lite blir över till det brottsförebyggande arbetet – att Kriminalvårdens verksamhet blir mer förvaring och mindre vård.

– Det skulle innebära att fler som kommer ut från fängelserna återfaller i brott.

Saco-S i Kriminalvården delar oron för vad det kommer att leda till för verksamhetens uppdrag att förebygga återfall i brott.

– Vi har satsat på att ta in evidensbaserade program mot bland annat våld som vi vet fungerar, säger ordförande Lars Jonsson.

– Kommer vi att få lika mycket resurser till den typen av verksamhet? Skulle vi dra ner på den återfallsförebyggande verksamheten så tror jag att samhället skulle förlora på det, för då får vi en ond spiral med fler brottsoffer och fler som återfaller i brott.

Det skulle också påverka de medarbetare som arbetar med den återfallsförebyggande verksamheten, konstaterar han.

– För våra yrkesgrupper skulle det bli en väldig skillnad. De skulle tappa sin yrkesidentitet och professionen skulle urholkas. Om det bara handlar om att låsa in och förvara behöver man ju inga akademiker. Då är det en annan typ av arbete.

I Tidöavtalet har SD, M, KD och L även kommit överens om att straffrabatten för unga över 18 år ska slopas och att en sänkning av straffmyndighetsåldern ska utredas. Det föreslås också att ungdomsfängelser ska ersätta de särskilda ungdomshem som Statens Institutionsstyrelse (Sis), har hand om i dag. I stället för Sis ska alltså Kriminalvården ansvara för de ungdomar som döms till sluten ungdomsvård.

Det är inte rätt väg att gå, menar anställda på Sis.

Lena Henriksson

– Då ger vi upp om unga människors förändringsbenägenhet. Vi tror inte på att hårdare straff är lösningen på problematiken, säger Lena Henriksson, ordförande för Saco-S-föreningen på Sis.

Hon berättar också att många av medlemmarna på Sis är bekymrade över synen på de mest utsatta i samhället i Tidöavtalet.

– Regeringen måste lägga mer fokus på förebyggande arbete och låta Sis ha kvar LSU och LVM-uppdraget, säger Lena Henriksson och syftar på lagen om sluten ungdomsvård och lagen om vård av missbrukare.

Fredrik Hjulström på Akademikerförbundet SSR är också kritisk till förslaget om särskilda ungdomsfängelser.

– För många av de här grupperna är det status att hamna i fängelset. Det står sannolikt högre i kurs i deras värld än vad Sis gör.

Men det finns delar i Tidöavtalet som Akademikerförbundet SSR ser positivt på. Det handlar till exempel om några av de socialpolitiska förslagen. Ett löfte från samarbetspartierna är att förstärka elevhälsan och införa en elevhälsogaranti. Det är bra, säger Fredrik Hjulström.

Däremot ser han problem med de delar som gäller socialtjänstens arbete. Socialtjänstlagen ska reformeras och socialtjänsten få mandat att besluta om fler obligatoriska insatser. Exempelvis ges utökade möjligheter att omhänderta barn för att skydda dem från våld, hedersrelaterat förtryck eller kriminella miljöer.

– Förslagen gäller huvudsakligen dem som jobbar med barn och ungdom och ekonomiskt bistånd. På barn och ungdomsområdet så är det väldigt tydligt att de går mot mer tvång och repression och mindre mot frivillighet.

Omplacering av barn måste användas med omdöme. Det beslutet bör överlåtas till professionen, menar han.

– Varje omplacering är en risk.

Regeringspartierna och SD vill också reformera socionomutbildningen och göra kriminalitet bland ungdomar till obligatoriskt utbildningsmoment. Och de vill satsa mer på forskning om sociala insatser mot unga i kriminalitet. Fredrik Hjulström har inget emot att socionomutbildningen ses över, men tycker det är knepigt att regeringen vill gå in och styra kursinnehållet. Det bryter mot den akademiska friheten och högskolornas rätt till självbestämmande, som bland annat Saco påpekat.