Kön bryter mot normerna av vad politiskt ledarskap är. Varför är det så? Och varför verkar det som att kvinnors maktutövande sker under andra villkor än mäns? Det är frågeställningar som blev upprinnelsen till boken ”Maktens kvinnor”. På en föreläsning anordnad av Akademikerförbundet SSR delar författaren och statsvetaren Jenny Madestam med sig av sitt intervjumaterial med tretton kvinnor som har varit eller är partiledare i Sverige.
– Varför skriva en bok om kvinnor som utövar politiskt ledarskap? Det enkla svaret är att det finns ingen sådan bok. Däremot finns det hyllmeter av böcker om män som gör det. Jag ville lyfta fram kvinnornas unika villkor och synliggöra hur det är att vara kvinna i politikens absoluta toppskikt, utifrån deras egna ord, erfarenheter, tankar och upplevelser, säger Jenny Madestam.
En händelse som blev ett uppvaknande för Jenny Madestam var ett uttalande från Centerpartiets ledare Annie Lööf. Hon kritiserade en analys som en statsvetare gjort och som enligt henne hade ett orättfärdigt könsperspektiv.
– Den statsvetaren var jag. När jag hörde detta kändes det som att få en spark i magen, men samtidigt gav det en viktig insikt. Jag ser mig som en upplyst, feministisk person men är i allra högsta grad en del av problemet. Det blev en drivkraft till att skriva boken, säger hon.
Frustrationen och maktlösheten över att ständigt befinna sig i ett utsatt läge där ens ledarskap och personlighet ofta ifrågasätts, och förhandlas om, är en röd tråd i alla intervjuer som Jenny Madestam gjort med kvinnliga partiledare.
– Oavsett vilket parti kvinnorna företräder och vilken tid de verkar i är det berättelser som hela tiden återkommer och upprepas. Det är liknande erfarenheter som de hela tiden bär med sig, och kärnan i dessa är att de blir bemötta på ett annat sätt i egenskap av att de är kvinnor. De vill ofta inte själva dra ”könskortet” men det har visat sig att könet är omöjligt att avsäga sig.
"Man tar sig friheten att ifrågasätta allt från moderskap, kläder och utseende till rena politiska beslut."
Jenny Madestam
Villkoren är olika för kvinnliga och manliga makthavare, till exempel tycks det som att tålamodet är kortare när det gäller kvinnliga politiska ledare, säger Jenny Madestam. Som exempel nämner hon Anna Kinberg Batra, partiledare för Moderaterna mellan 2015–2017 och Maria Leissner, Folkpartiets partiledare mellan 1995–1997. Båda satt relativt kort tid som partiledare och fick aldrig pröva sitt ledarskap i ett riksdagsval.
– Kvinnor ges inte i samma utsträckning som män samma utrymme att visa vad man går för i ett val, utan det verkar som att det är lättare att byta ut en kvinna vid minsta tecken på att opinionen sviker. Samma gäller misstag, kvinnor som gör minsta snedsteg åker ut med huvudet före medan män per definition kan vara lite fumliga utan att straffas. Tålamodet för kvinnor och män ser väldigt olika ut, det vittnar alla jag intervjuat i boken om.
Jenny Madestam säger att det finns en dubbeltydighet i titeln Maktens kvinnor. De tillhör den politiska makten men utövar samtidigt sitt ledarskap under en annan makt – det egna partiet, medierna och allmänheten, säger hon.
– Kvinnors politiska ledarskap är under konstant förhandling. Det finns en gränslöshet där man tar sig friheten att ifrågasätta allt från moderskap, kläder och utseende till rena politiska beslut. Till exempel gick Mona Sahlin ut med att Socialdemokraterna skulle driva valrörelse tillsammans med Miljöpartiet i valet 2010. Det blev ramaskri i delar av arbetarrörelsen då inte Vänsterpartiet fick vara med. Hon fick smäll på fingrarna från partiet och fick lov att ”göra om och göra rätt”. Skulle samma sak hänt Göran Persson eller Stefan Löfven?
Vad krävs för att kvinnor inom politiken ska kunna verka på samma villkor som män?
– Det krävs att vi hela tiden synliggör och medvetandegör hur kvinnors ledarskap ifrågasätts på grund av sådant som en man aldrig skulle kritiseras lika hårt för. Min önskan är att boken ska fungera som en tankeställare till oss alla i hur vi påverkas av normer och fördomar, för det är bara då en förändring kan ske. Olikheterna finns ju, och lösningen är inte att kvinnor ska bli som män. Det är både orimligt och omöjligt.
Senaste nytt
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.