Sis-chefen: ”Jag vägrar bli utköpt och tystad”

600 000 kronor. Så mycket har Michael Himmlegaard blivit erbjuden för att lämna sin tjänst som administrativ chef på Sis-hemmet Rebecka. Men han vägrar låta sig köpas ut, och tror att det är ett sätt för ledningen att försöka tysta honom, berättar han.

­– Men det går jag inte med på. Det som sker på Rebecka-hemmet måste upp i ljuset. Det handlar om flickor som blir fråntagna sina rättigheter och isoleras i månader, larmsystem som inte fungerar och personal som stoppas att göra Lex Sarah-anmälningar när misstänkta brott begåtts, säger han och fortsätter:

– Vi pratar allvarliga missförhållanden som inte åtgärdas, trots att jag och många av mina företrädare återkommande påtalat brister och anmält flera händelser till Ivo.

Enligt Michael Himmlegaard lägger ledningen locket på och de som lyfter missförhållanden blir impopulära och ses som illojala. Men ledningen håller inte med, utan uppger tvärtom att alla medarbetare har en skyldighet att rapportera missförhållanden.

Michael Himmlegaard berättar att han började påtala brister under hösten 2024, och att han efter det blev erbjuden en skrivbordstjänst på huvudkontoret.

– Jag sa nej till det, och då eskalerade allt och jag fick erbjudande om att köpas ut.

Tvist med arbetsgivaren

Michael Himmlegaard är sedan i mars arbetsbefriad, och Akademikerförbundet SSR befinner sig i tvist med arbetsgivaren angående brott mot medbestämmandelagen, MBL, då facket menar att han blev fråntagen sina arbetsuppgifter och arbetsredskap innan tiden för central förhandling löpt ut. Den överenskommelse om arbetsbefrielse som sedan tecknades grundades på felaktig information om samråd, enligt facket.

Akademikerförbundet SSR begärde i mars lokal tvisteförhandling (formaliafel) där också skadeståndsanspråk skulle konkretiseras. Men arbetsgivaren sköt upp det, med motivering att det kan bli andra förhandlingar framöver.

– Jag är arbetsbefriad maj ut, med största sannolikhet kommer det att förlängas. Ledningen kommer förmodligen inte vilja ha mig tillbaka, och när jag gått ut i medierna har jag blivit ännu mindre populär såklart. Men jag vill absolut tillbaka. Jag är en del av Sis och jag vill gärna stå för det som är bra och rätta det som är fel, det är mitt ansvar. Jag är inte intresserad av att upprätthålla en dysfunktionell struktur.

I slutet av mars lämnade institutionschefen in en anmälan där Michael anklagas för upprepad misskötsamhet. Underlaget är bland annat tjänsteanteckningar, som enligt facket är ensidiga och har lös juridisk bäring.

– Inte ens jag har fått ta del av de här anteckningarna. Budskapet är att jag misskött mitt jobb och varit illojal. Det är efterhandskonstruktioner som gjorts för att kunna driva processen mot mig. Det finns inget underlag för misskötsamhet och att jag skulle varit illojal är i sig mycket märkligt. I min värld ska vi som jobbar på Sis vara lojala mot flickorna vi jobbar för, vilket jag alltid varit.

Varför tror du att problemen får fortsätta?

– Ledningen vill ge sken av att allt är bra, och man går så långt som att förhindra att personalen gör Lex Sarah-anmälningar, trots att vi är förpliktade att göra det om vi ser att någon far illa. Man vill kontrollera den offentliga bilden av hemmet.

Kan det handla om resursbrist?

– Man skyller jämt på resursfrågan och att det handlar om ”Sveriges svåraste ungdomar.” Resurser kommer aldrig räcka till, men frågan är hur man väljer att prioritera. Personal köps ut för miljontals kronor varje år, samtidigt som man drar in på utevistelser till flickorna, något som de har rätt till enligt barnkonventionen. Det är sköra och traumatiserade flickor som längtar efter kärlek, och de behöver god vård och behandling. Som det ser ut nu är det endast förvaring.

Vad skulle behöva förändras?

– Jag hoppas att myndigheten görs om från grunden. Det är strukturella brister som inte kommer gå att lappa och laga med punktinsatser. Det är en föråldrad institution och hela systemet behöver göras om för att lyckas med uppdraget: att vårda och hjälpa de flickor som placeras hos oss. I dag är många barn ännu mer traumatiserade efter sin tid på Sis. Det får inte fortsätta.

Vilken hjälp har du fått av facket?

– Jag har fått otroligt bra stöd av mitt fackliga ombud från Akademikerförbundet SSR. Hon hör av sig med jämna mellanrum och frågar hur jag mår och informerar om hur det går i processen. Hon gör ett jättebra jobb.

Hur mår du i allt det här?

– Inte bra, med tanke på hur jag blivit behandlad av min arbetsgivare. Men jag tänker inte på mig själv i första hand, utan på barnen och de unga tjejerna på Rebecka. Det som driver mig att fortsätta kämpa är att inga fler barn ska fara illa. Det känns bra att ha ett syfte, och att media lyfter upp missförhållandena i ljuset. Nu har man också kallat både Sis generaldirektör och socialtjänstministern till socialutskottet för att höra vad de tänker göra åt situationen på Rebecka. Det känns ändå som att det börjar hända saker.

Sis tillbakavisar kritiken

Johan Feldtmann, stabschef på Sis, håller inte med om kritiken om missförhållanden. Han svarar via mejl att de uppfattar att larmsystemet fungerar som det är tänkt och att de tar alla uppgifter om att det skulle krångla på stort allvar. Vidare skriver han att samtliga medarbetare inom Sis har en skyldighet att rapportera missförhållanden i verksamheten.

– Vi kommer aldrig acceptera att någon blir utsatt för repressalier för att man gör en rapport om Lex Sarah. Hade det varit så att chefer hade stoppat medarbetare från att göra en sådan anmälan hade vi sett ytterst allvarligt på det. Däremot blir inte alla Lex Sarah-rapporter bedömda som faktiska missförhållanden vid utredning.

Han bemöter också kritiken om att flickor isoleras under lång tid, och menar att det handlar om ungdomar med stora psykiatriska vårdbehov som har svårt att vistas med andra ungdomar i grupp.

– Man bor då i en avgränsad del av avdelningen och har egen personal avdelad till sig. Vi gör det med ungdomens bästa i fokus och upphäver besluten så fort dessa inte längre är nödvändiga. Besluten går också att överklaga och få prövade i förvaltningsrätten.

Många chefer har lämnat Rebecka-hemmet – varför har ni svårt att behålla chefer?

– Kontinuitet bland chefer är viktigt i vår verksamhet, och för många byten bidrar till att destabilisera verksamheten eftersom vi tappar erfarenhet, personkännedom och kompetens. Sis ungdomshem Rebecka har tappat flera duktiga chefer som gått vidare till huvudkontoret. Några har slutat på egen begäran och gått vidare till andra arbetsgivare och ett fåtal har avlutat sin provanställning hos oss. Vi anser att omsättningen är för hög, men i varje enskilt fall så finns en rimlig förklaring.