Lars Stjernkvist: ”Hisnande siffror – men vi kan klara välfärden”

Välfärdskommissionen räknade ut att det kommer att saknas i storleksordningen 50-80 miljarder kronor 2026 om vi behåller dagens nivåer för skatter och statsbidrag och tar hänsyn till den demografiska utvecklingen. Antalet äldre förväntas öka kraftigt samtidigt som andelen i förvärvsarbetande ålder bara ökar en aning. Det är hisnande siffror och det handlar alltså inte om något orosmoln någonstans i en avlägsen framtid. 2026 är snart, bara en mandatperiod bort, för att uttrycka det på ”politiska”.

Det här är nog ingen nyhet för dig som läser detta. Det har länge pratats om den demografiska utvecklingen, att antalet äldre blir allt fler. Ökade kostnader för vård och omsorg är en effekt, en annan att det blir allt svårare att hitta arbetskraft.

"Det är hisnande siffror och det handlar alltså inte om något orosmoln någonstans i en avlägsen framtid."

Lars Stjernkvist

Det sistnämnda är definitivt inte obekant. I stort sett dagligen påminns vi om att det saknas lastbilschaufförer, barnmorskor och inte minst lärare. Nu senast handlade nyheten om att skolor stängs och ännu fler hotas av stängning på grund av lärarbristen.

Det här är bakgrunden till inrättandet av kansliet för hållbart arbetsliv, som jag leder sedan ungefär ett år tillbaka. Vår uppgift är att driva på arbetet för att öka arbetsutbudet. Vårt mandat är stort och brett, och omfattar allt från åtgärder för att få in ungdomar och nyanlända snabbare i arbete till åtgärder som gör att fler vill och orkar jobba längre. Och förstås, åtgärder för att förbättra villkoren i arbetslivet. Med den demografiska utvecklingen blir det ännu viktigare att minska sjukskrivningstalen.

När detta skrivs vet jag inte vad som händer med kansliet eller vårt uppdrag. En ny regering är på väg in, och det kommer förstås att bli en hel del förändringar. Men på en punkt vågar jag vara säker; på något sätt kommer uppdraget att leva vidare.

Jo, jag vågar vara säker trots att vi lever i en konfliktfylld tid. Det är självklart ett hälsotecken att det finns olika åsikter och en frisk debatt. Det anmärkningsvärda, tycker jag, är att politiker och partier inte bara tycker olika, de har även olika uppfattningar om hur verkligheten ser ut. Invandringen beskrivs å ena sidan som orsaken till många av vår tids samhällsproblem, å andra sidan som något i huvudsak berikande och positivt. För många är det självklart att klimatet hänger ihop med mänsklig påverkan, men inte för alla.

"Med den demografiska utvecklingen blir det ännu viktigare att minska sjukskrivningstalen."

När vi tycker olika i sak, om vad som behöver göras för att lösa ett problem, då är det ofta möjligt att kompromissa. När vi har helt eller delvis olika verklighetsuppfattningar, då är det svårare att mötas. Därför är det på sätt och vis anmärkningsvärt att partierna i vårt land har beslutat om, i bred enighet och utan en allt för uppslitande debatt, att höja pensionsåldern, eller rättare uttryckt, om att höja riktåldern.

Socialdemokrater och moderater är alltså ense om analysen, hur verkligheten ser ut och utvecklas, och dessutom ense om en principiellt viktig slutsats.

Jag skriver inte detta för att till varje pris leda i bevis att vårt kansli ska finnas kvar. Min poäng är en helt annan. De verkligt allvarliga samhällsproblemen kommer ofta smygande. Jag tänker på klimatkrisen och jag tänker på den demografiska utvecklingen. Det finns inga enkla och snabba lösningar. För att vända utvecklingen krävs ett tålmodigt och långsiktigt arbete. Ett arbete som sträcker sig bortom åtskilliga valrörelser och mandatperioder.

Återigen, läget är allvarligt, men om vi vidtar åtgärder nu och angriper problemet brett, då kan vi klara detta. Om vi gör mer för att få långtidsarbetslösa i jobb, om vi målmedvetet stärker arbetsmiljöarbetet och möjliggör för dem som vill och kan arbeta längre, ja, då är min och kansliets uppfattning att vi kan klara finansieringen av välfärden utan ytterligare dramatiska höjningar av pensionsåldern.

En ytterligare förutsättning är förstås att det fortsatt finns en enighet om verklighetsbeskrivningen. Om Sverige får en regering som inte ser att den demografiska utvecklingen har två sidor – den positiva att vi lever allt längre, och den problematiska att vi måste arbeta mer – då kommer vi definitivt bara att skjuta bekymren framför oss.

Lars Stjernkvist, kansliet för hållbart arbetsliv