Krönika: ”Angiveri riskerar splittring”

För ett antal år sen när jag arbetade med våld i nära relationer kom det en våldsutsatt, papperslös kvinna med två små barn till den förvaltning jag jobbade på och sökte skyddat boende. Det hör inte till vanligheten i den stadsdel jag arbetade i. Tanken att i stället ringa till polis i ett sådant skede ger mig ärligt talat kalla kårar. Denna familj levde under radarn, men barnen fick utbildning av skolan, kyrkan stöttade med läger för barnen. Socialtjänsten stod för skydd och ekonomisk nödprövning. De levde trots detta under en ständig stress, som osäkerhet medför. I dag har de faktiskt uppehållstillstånd.

Som socialarbetare behöver du känna att ditt arbete följer vissa nödvändiga grundvärderingar, du behöver känna meningsfullhet i din arbetsvardag. Akademikerförbundets SSR:s etiska kod talar om en etisk medvetenhet. Angiverilagen riskerar att allvarligt skada arbetsglädjen och yrkesstoltheten, för att inte tala om den etiska medvetenheten. Något som redan idag är ett känslomässigt tungt belastat arbete, riskerar bli ännu tyngre. Men det är även en fråga om vad man mer kan komma att kräva av oss socialarbetare om detta släpps igenom.

Därför var det väldigt fint att se så många ställa upp för solidaritet och en anständig politik i manifestationen mot angiveri i Fatbursparken i Stockholm i helgen. Om man räknade ihop hur många människor som representerades av alla organisationer så handlade det om 2,5 miljoner människor, sade den entusiastiska och engagerade arrangören Leo Rudberg.

Så kan det vara. Men när väl glädjen över engagemanget lagt sig, så bör man påminna sig om att vi som demonstrerade i huvudsak var där utifrån ett idealistiskt engagemang eller ett professionellt. Med det menar jag att risken finns att många människor där ute inte delar vår världssyn och människosyn. Man kan nämligen även säga att de partier som står bakom Tidöavtalet representerar ännu fler. De tolkar angiverilagen annorlunda.

Det finns tendenser i samhället som inte går ihop med Akademikerförbundet SSR:s grundvärderingar. Vi får därför inte överskatta våra arguments lockelse, våra professioners oantastlighet och etiska värderingar. Det finns starka motkrafter som vill vinna tolkningsföreträdet. Man kan kalla det ”negativ solidaritet”, missunnsamhet som slår nedåt, något som främst riktar sig mot människor med svaga resurser i ekonomi och makt.

Författaren och statsvetaren Niklas Altermark skriver om Tidöavtalet, och hur den ”talar till vår vilja att straffa” snarare än att utforma visioner och hopp. Det påminner en aning om Jan Stenmarks teckning med en liten pojke som sparkar på en annan som ligger: om man inte får sparka på de svaga, när ska man då få vinna?

I en studie om varför Donald Trump vann 2016 i områden på landsbygden och i mindre städer i Wisconsin så fanns det enligt författaren en sorts avundsjuka, missunnsamhet, mot att storstadsborna fick fler fördelar än landsortsborna. Trump hade spelat på deras fördomar.  Grundarbetet för att Trump skulle vinna dessa landsortsområden i Wisconsin gjordes av andra republikaner. ”The Republican Party has been great at selling this notion that the problem isn’t that we all deserve better, but that some people don’t deserve what they’re getting”.

Akademikerförbundet SSR deltog i en manifestation mot lagen om anmälningsplikt söndagen den 10 september. Foto: Cecilia Sandahl

Det är dessa känsloyttringar vi hamnar i om och om igen även här. Som när flyktingar som bor i lägenheter som kommunen köpt, ses som parasiter som får en lägenhet gratis. Trots att kommunen dels tvingats köpa lägenheten eftersom de tidigare sålt ut kommunens lägenheter, plus att kommunen fortfarande äger den och kan sälja den med vinst och flyktingarna dessutom har en begränsad tid de får bo där.

Eller när föräldrar är rädda att deras egna barn riskerar skadas av blotta närvaron av ’fel barn’. En oro som förstärks i ett segregerat klassamhälle där skolan marknadsanpassats, där vi alltmer ses som konsumenter än som något annat.

Att vi ska visa vår makt i form av konsumenter riskerar bli en fälla även för oss fackliga. Det kommer visa sig vid strejker, klimataktioner, med mera, att dessa ses som störningsmoment för mig som konsument och individ snarare än som en aktion för en gemenskap, för samhället och för vår planet. Det är en konsumerande individualism som till viss del även drivs av facken.

Därför är den här striden också viktig för oss som kollektiv, för att vi inte ska hamna i en position där det är upp till rättrådiga individer att inte ange. Angiveri riskerar splittring på flera sätt. Individer som kanske anger sin kollega för att hen inte anger. Chefer som hamnar i en besvärlig position mellan olika former av lojaliteter.

Vi behöver stå enade för att vi vill ha ett samhälle med medmänskliga värderingar. Som fack har vi en grund med värderingar vi inte bara ska försvara utan även sprida, därför att vi tror att det är av godo för alla. Därför var också söndagens manifestation vacker. Motståndet var en solidarisk handling med hoppfulla visioner, där våra medmänniskor är värda att kämpa för och en manifestation i vår etiska kods anda.