I gränslandet mellan arbete och privatliv

När appen Clubhouse gjorde entré märktes en bred palett av ämnen i de ”rum” som bildades. Allt från reality-tv till professionsfrågor avhandlas i den ljud­baserade chatten.

I våras skapade frivårdsinspektören och etnologen Lotta Helin rummet ”Vad är frivård? Kriminalvårdens mest okända gren?” tillsammans med en kollega, för att låta allmänheten ställa frågor i realtid.

– Det här med att man pratar ger något annat. Man får en chans att säga: ”Nej jag menar inte så, jag menar så här” – det är svårare i skriven text, och därför blir det en annan typ av samtal, säger Lotta Helin, som även är ordförande för Saco-s i region syd.

Lotta Helin ser ett värde i att som myndighetsanställd berätta om sitt yrkesliv och sin vardag, så att skattebetalarna ser vad som görs av pengarna.

Tillsammans med några kollegor driver hon, på initiativ av chefen, Instagram-kontot ”Frivården Malmö Kriminalvården”. Ibland delas artiklar om Kriminalvården. Ibland får följarna se konstverken på kontoret.

Lotta Helin, etnolog och frivårdsinspektör.

Lotta Helin har även ett Twitter-konto där hon mest skriver om jobb, men också om privata saker. I flödet syns inlägg om tv-serien ”Tunna blå linjen”, kollektivavtal och kritik mot aktivitetsbaserade kontor. Trots att initiativet är Lotta Helins eget skulle hon aldrig skriva ”twittrar privat”.

– Jag är ju inte privat, jag har ju skrivit att jag jobbar på Kriminalvården. Men jag är otroligt trygg i mina värderingar i allt från mänskliga rättigheter till sekretess. Jag kan skriva anekdoter om vad klienter har sagt men skulle inte drömma om att skriva ut det samma dag det skedde, eller namn.

Tryck- och yttrandefrihet gäller i Sverige, till en viss gräns. Till exempel är det straffbart att sprida uttalanden som hotar eller är nedsättande mot en folkgrupp, och att dela något som sagts under tystnadsplikt. Arbetstagare omfattas dessutom av lojalitetsplikt gentemot arbetsgivaren under en anställning, och får inte skriva något i syfte att skada arbetsgivaren.

Även den som gör inläggen riskerar att utsättas för hat och hot. Lotta Helin brukar undvika ämnen som narkotikapolitik och rasism.

– Jag är rädd för rasisttrolls-horderna. Ibland är jag nära att skriva en kommentar, och sedan vågar jag inte. Men jag brukar lajka när någon ger mothugg till rasisterna.

Socionomen och kuratorn Henrik Pallin är expert på barns nätanvändande. Under sina föreläsningar visar han exempel på vuxna som gjort bort sig i sociala medier och förlorat jobbet.

– Vuxna är helt bedrövliga i att lägga upp bilder från fester med alkohol och ta diskussioner i kommentarsfält. Barn är mycket bättre på det här. Går du in på en tonårings Instagram-konto så ser du att de har tagit bort bilder som de tycker är för gamla, säger Henrik Pallin.

I hans Instagram-flöde syns både bilder från skidturer och skolföreläsningar. En av nackdelarna med att ha både privat och jobb på samma konto, enligt Henrik Pallin, är att vännerna ska uppfatta det som skryt.

– Jag måste också tänka på vad jag lägger upp. Det får inte vara för mycket av det ena eller det andra – jag kan inte lägga upp bilder på mina barn och tagga dem utan att de är med på det. Det kanske ingen ska göra, men det blir väldigt tydligt när man har många följare.

2015 kom en doktorsavhandling vid Stockholms universitet om gränsdragning mellan privatliv och jobb i sociala medier. Forskaren Steffi Siegert intervjuade personer inom idédrivna organisationer, där det visade sig att arbetsrelaterad aktivitet i sociala medier var vanligt.

Steffi Siegert har forskat om gränsdragningen mellan privatliv och jobb i sociala medier.

Sex år senare upplever Steffi Siegert, i dag biträdande lektor inom företagsekonomi vid Södertörns högskola, att gränsen mellan privatliv och jobb suddats ut än mer. Bland annat då många arbetsgivare och organisationer i flera branscher tagit klivet ut i sociala medier.

Steffi Siegerts pågående studie handlar om sociala medier i skolan med fokus på styrning och gränsdragning. Föräldragrupper på Facebook gör lärare och rektorer till offentliga personer. Vissa lärare pratar med elever på Snapchat.

–Men vad betyder det för lärare när eleverna kan nå en hela tiden? Det är helt orimligt, givet de resurser som läraren får, säger Steffi Siegert och återkommer gång på gång till två saker: resurser och tid.

– Det är inte okej att förvänta sig att ens arbetstagare använder sin egen tid och andra resurser för jobb utan att få betalt. I den ideella sektorn finns mindre pengar och då kommer man undan med det för att folk brinner för jobbet. Men pratar vi om myndighetsanställda, kommunanställda eller för all del anställda av ett elektronikföretag – där finns det pengar. Då är det bara en prioriteringsfråga.

Lotta Helin får inga extra resurser från jobbet, twittrandet sker under rasten och Clubhouse-snacket på kvällarna. Än så länge går det bra.

För Henrik Pallin är sociala medier en naturlig del av jobbet – och ett personligt tilltal likaså.

– Om man ska lita på mig som kunskapskälla så måste man också se att jag inte har på mig en foliehatt eller är en galenpanna i andra sammanhang. Jag är förälder och socionom, jag ingår i en familj och jag lagar mat. Det är ganska viktigt för att visa var min referensram ligger i livet.