• 12 februari, 2026
    REPORTAGE

    Gruvan och staden: Så lockas arbetskraften till Kiruna

    Gruvan i Kiruna påverkar hela staden. Både genom att stora delar av staden måste flytta, men också genom att LKAB konkurrerar med välfärden om kompetensförsörjningen. ”Klart att det är ett dilemma.”

    AnnChristine Lindgren och Åse Juhlin med LKAB:s gruvdrift i bakgrunden.

    AnnChristine Lindgren och Åse Juhlin rekryterar personal till världens största underjordiska järnmalmsgruva.

    Foto: Rebecca Lundh

    Kiruna befinner sig i en av de mest radikala samhällsomvandlingar i modern tid. Staden flyttas för att ge plats åt gruvan. Totalt kommer 12 000 människor att behöva lämna sina hem för att börja om på nytt, rota sig i den nya stadskärnan.

    Under två intensiva dagar i augusti flyttades anrika Kiruna kyrka – en älskad symbol för staden. En livesänd världshändelse som väckte stort intresse både nationellt och internationellt. Notan för kyrkflytten? Över en halv miljard kronor. Både den och kostnaden för bostadsbyggandet i nya centrum står statliga LKAB för.

    Det finns onekligen muskler i bolaget, men frågan är hur man jobbar med rekrytering i turbulenta tider när hela samhället är i förändring?

    – Kiruna är litet och vi rekryterar både nationellt och internationellt. För att man ska vilja komma hit och arbeta måste det finnas goda förutsättningar att leva. Vi har en samhällsomvandlingsfunktion och jobbar hårt med att omställningen ska bli så bra som möjligt, men vi kan inte ta ansvar för allt. Det krävs också insatser från stat och kommun för att allt från infrastruktur till service och samhällstjänster ska fungera, säger Åse Juhlin, HR- och kommunikationsdirektör på LKAB.

    Vad behövs konkret för att locka folk norrut?

    – Vi behöver påverka staten ännu mer kring vilka initiativ som görs i Norrbotten. När jag var ung fick man flyttbidrag om man flyttade till Stockholm – kan man få det när man flyttar norrut? Det har vi inte sett. Det finns inga sådana initiativ. Det jag menar är att det finns saker som behöver göras även på regeringsnivå för att det ska vara attraktivt.

    Rekrytering sker även lokalt, och facken i Kiruna varnar för att industrin suger upp personal från offentlig sektor då man konkurrerar med betydligt högre löner. Hur ska det gå för välfärden om det sker en personalflykt, till exempel till LKAB som satsar stenhårt på kompetensutveckling?

    – Det är klart att det är ett dilemma. Men vi kan inte sticka under stol med att även vi kämpar med kompetensförsörjningen. I och med den industriella expansionen uppe i norr är det ett hårt tryck på specialiserad kompetens. Det har till exempel förekommit att vi har erbjudit utbildning med lön när vi kompetensutvecklar medarbetare till nya befattningar som vi har svårt att rekrytera till, säger AnnChristine Lindgren, HR-strateg på LKAB.

    Åse Juhlin är HR- och kommunikationsdirektör. Foto: Rebecca Lundh

    Hur ser ni på kritiken att ni ”stjäl” kompetens från välfärden?

    – Självklart måste vi ha lärare, personal inom vård- och omsorg, socialtjänst och alla andra delar intakta. Vi behöver en stark välfärd för att det ska vara ett fungerande och attraktivt samhälle. Samtidigt kan vi inte förbjuda folk att söka sig till oss. LKAB kan inte ansvara för hela Kirunas personalförsörjning. Det behövs också stöd, satsningar och resurser från det omgivande samhället. Det kan inte bara falla på oss.

    Mörkt, rått, kallt och slitigt. Att locka folk upp till Kiruna för att jobba nere i gruvan, en ogästvänlig miljö hundratals meter under jord, känns lite som en utmaning. Eller?

    – Det är en förlegad bild. Det här är en av världens modernaste underjordsgruvor. Väldigt mycket är automatiserat och processtyrt. Inte så att arbetarna står med hackor och hamrar i berget, svettiga och smutsiga. Vi är väldigt högteknologiska. Det är generellt inte svårt att locka folk – jag skulle säga att det är väldigt attraktivt att jobba i gruvan, inte minst bland människor här uppe i norr, säger Åse Juhlin.

    När det gäller specifika specialistkompetenser kan det dock vara en utmaning att rekrytera. Det dräller inte av seniora gruvingenjörer i Norrbotten, eller ens i landet i stort. För att lyckas få upp de sällsynta guldkornen till Kiruna behöver LKAB jobba mer aktivt med tandemrekryteringar, berättar hon.

    – Det är mycket som ska stämma för att man ska överväga att flytta för ett jobb. Ett beslut som i högsta grad berör hela familjen. Det måste finnas bra skolor och en meningsfull fritid för barnen, och det behöver finnas arbete för ens partner. Vi behöver bli bättre på att matcha även anhöriga till jobb genom samarbete med kommunen, regionen och privata arbetsgivare.

    – Sedan har vi ju också något helt unikt att locka med här uppe: den storslagna fjällvärlden runt hörnet. Få städer kan matcha vår natur och möjligheten till mäktiga naturupplevelser, fyller AnnChristine Lindgren i.

    AnnChristine Lindgren är HR-strateg. Foto: Rebecca Lundh

    Culture eats strategy for breakfast. Bevingade management-ord som känns ”on-brand” för en HR-direktör, men vad menar egentligen Åse Juhlin när hon säger det?

    – Vi jobbar strategiskt och målmedvetet med digital rekrytering och vårt arbetsgivarvarumärke för att nå ut med de fantastiska utvecklingsmöjligheter LKAB erbjuder. Men mitt ”corporate bullshit” betyder ingenting om vi inte kan backa upp det med en kultur där människor trivs och känner sig trygga.

    Lyckas ni?

    – I dag kontaktar folk våra medarbetare och frågar hur det är att jobba hos oss. Då behöver man känna att det är äkta. Att det är en kultur där vi trivs, där vi har ett bra teamarbete, där vi samarbetar och vill ta ansvar. Att man får vara med och bidra och där man kan växa och utvecklas. Jag tror att vi som jobbar här känner det.

    Kiruna förändras i grunden. Det gamla centrumet ligger kusligt öde, splitternya bostäder byggs upp några kilometer därifrån. Gruvan behöver nya marker för att kunna finnas kvar. Men ändå – är det inte lite vemodigt? Både Åse Juhlin och AnnChristine Lindgren är uppvuxna i Kiruna, minns barndomens platser som jämnats med marken.

    – Vi sålde vårt första hus redan 2013 i och med att vi låg inom avvecklingsområdet. Det är klart att det är skolor som man själv och barnen gått på och andra platser som betytt mycket som försvinner, och det är ju en sorg naturligtvis. Men på samma gång en nyfikenhet kring att lära känna det nya, att upptäcka sin stad på nytt, säger AnnChristine Lindgren.

    Åse Juhlin är inte heller hon immun mot nostalgi och uttrycker till viss del vemod över en svunnen tid. Men hon bor inte längre kvar i Kiruna, utan i Luleå. Även om staden fortfarande ligger henne varmt om hjärtat ser hon ganska krasst på situationen: utvecklas inte gruvan dör staden. Och tvärt om, utan ett välmående samhälle har inte LKAB någon fungerande verksamhet.

    – Gruvan och Kiruna måste utvecklas, sida vid sida. Gruvbrytningen är djupt integrerad i Kirunas existens, och för att staden ska fortsätta att frodas behöver gruvan utvecklas. Annars får vi lägga ned. Och vad händer med samhället då?

    Therese Johansson Reporter

    Senaste nytt

    Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.

    Senaste nytt

    KRÖNIKA

    ”Att satsa på barn talar om hopp”

    Vissa förslag borde aldrig formuleras. Att sätta bar...

    11 februari, 2026

    SJUKPENNING

    Många långtidssjukskrivna går miste om ers...

    Trots att de flesta anställda i Sverige omfattas av ...

    10 februari, 2026

    KLIMAT

    ”Genom att ha mycket kunskap själv k...

    Kan man som enskild anställd bidra till grön omställ...

    9 februari, 2026

    LAGSTIFTNING

    Brister i nya förolämpningslagen – grupper...

    Nya lagen om förolämpning av tjänsteman trädde i kra...

    6 februari, 2026

    Läs även

    REPORTAGE

    Världsläget: ”Aldrig varit så illa s...

    Klimatkris, fallande demokratier, cyberhot, handelsk...

    28 november, 2025

    PORTRÄTT

    Utredaren som har konsten som helande kraft

    Mycket går på känsla och engagemanget har ett pris, ...

    13 november, 2025

    FACKLIGT

    Ensam i facket på arbetsplatsen

    Michaela Wissing vill gärna engagera sig fackligt, m...

    10 oktober, 2025

    FOLKHÄLSA

    Ofrivillig ensamhet – ett lågintensivt död...

    Alltför många, unga som gamla, vet hur ensamhet känn...

    26 september, 2025