Blasé på Ica-jobbet i hemstaden Oxelösund. Examen från folkhögskola men framtiden oviss. Vad skulle hon göra nu? I lunchrummet fanns en Sverige-karta på väggen. En korg med vindruvor på bordet. Nadia Svanborg bestämde sig: där vindruvan träffar, dit skulle hon flytta. Slumpen valde Umeå.
– Perfekt, där finns ju en fin konstskola, tänkte jag. Så jag sökte dit, och kom till min stora förvåning in! Men min vana trogen läste jag inte detaljerna så noga. Jag flyttade till Umeå, cyklade på morgonen till konsthögskolan som ligger så vackert vid älven, men det visade att jag inte alls kommit in där. Utan på ABF konstskola i en förort till Umeå.
– Det är otroligt talande, en perfekt beskrivning av min personlighet.
Hon blev i alla fall kvar i Umeå, träffade barnens pappa på ABF, började bilda familj och kämpade med att försörja sig på konsten.
– Jag tyckte först jag lyckades svinbra, fick en tavla såld för 20 000 kronor. Det var liksom en massiv summa pengar för mig. Men när jag tänkte efter hade jag också lagt kanske ett halvår på den där tavlan. Så när jag räknade på det hade jag i princip gått back.
Att leva på konsten var svårt, särskilt när familjen växte med tre barn i tät följd – och med en sladdis på efterkälken. Efter jobb på Volvo, restaurang och hemtjänsten bestämde hon att det var dags att plugga vidare, som en riktig vuxen. Valet föll på socionom.
– Jag lever för mötet. Som med pensionärerna i hemtjänsten, jag älskade dem! Vi hade ju ett supertight schema, fick inte sitta med de gamla för länge, men det sket jag i. Cyklade hellre explosivt till nästa brukare för att få lite mer tid med varje individ. Att få kontakt, förstå, hjälpa. Det är det som drev mig till att bli socionom.
Den feministiska konstnären och socialsekreteraren Nadia Svanborg drömmer om möten där kreativiteten hjälper unga att blomstra. Foto: Samuel Pettersson
För tillfället är Nadia Svanborg sjukskriven, men jobbar annars som socialsekreterare på utredningsenheten för barn och unga i Umeå. Hon brinner för det förebyggande arbetet i sociala frågor och försöker att tänka utanför boxen i en ofta mallad verksamhet.
– Jag använder kreativiteten för att bygga relationer, både med barn och föräldrar. Det kan handla om allt från att sitta och rita med en ungdom för att få hen att öppna upp lite mer i ett annars stelt rum, till att hitta kreativa lösningar på ett problem eller någons behov. Jag försöker komma bort från fyrkantigheten i socialtjänsten och gör det jag kan för att föra fram barnens perspektiv.
På fritiden ställer Nadia Svanborg ut sin konst under namnet Mensstyrelsen i en popup-butik i källaren till en galleria i Umeå. Det är brokigt och färgglatt, i första anblick gulligt; sagodjur och disneyfigurer – men tittar man närmare har många bilder något skevt över sig. Det politiska budskapet är tydligt. Det handlar om orättvisor, skeva normer och ideal och orubblig kvinnokamp.
– Min konst kretsar kring ett och samma tema: om hur det är att som tjej och kvinna leva i ett patriarkat. Alla bilder är tagna ur min egen vardag, det är berättelser om situationer där jag ibland agerat, ibland reagerat i efterhand i brist på reflektionstid. Även om det finns mycket humor i bildspråket är det på blodigt allvar för mig.
CV Nadia Svanborg
Utbildning: Socionomprogrammet vid Umeå universitet och konstutbildningar i Eskilstuna och Umeå.
Arbetar: Socialsekreterare på utredningsenheten.
Arbetsmiljö: ”Varför mensanpassar vi inte våra arbetsplatser? Som kvinna får man stå ut med mens, klimakteriet, pms och annat jobbigt. Men det är ingen som pratar om hur det påverkar oss i arbetslivet. Fram för mer kvinnoanpassade arbetsmiljöer!”
Lön: ”Ett konstverk kan ta månader att färdigställa, men att sätta en prislapp på sin tid är otroligt svårt, särskilt som lokal konstnär. Jag är inte bra på det själv, men försöker peppa unga kreativa själar att ta sitt skapande seriöst – och det innefattar att ta rimligt betalt.”
I våras tilldelades hon Umeå kommuns stipendium för kulturutövare, med motiveringen: ”Med sitt satiriska bildspråk avslöjar hon maktstrukturer och orättvisor och avväpnar i stället för att angripa.”
– Superkul att få det erkännandet! Men bilderna i sig är inte det viktiga, liksom att folk ska tycka att de är fina. Det är mycket mer intressant vad bilderna gör med någon, hur folk pratar om dem, hur de tolkas. Det är otroligt mäktigt att lyssna på. Det som gör mig gladast är mötena och samtalen som konsten öppnar upp.
I en tid där livsstilsinfluencers dyrkas, smalast vinner och dyra skönhetsprodukter är samtidens guld går Nadia Svanborg sin egen väg. Hon är motvalls, det har hon alltid varit. På högstadiet började hon bära häng på byxorna och skejta för att bevisa att det inte bara var till för killarna. På gymnasiet skrev hon sitt första feministiska manifest.
– Min drivkraft då som nu är att krossa patriarkatet.
Tidigare jobbade Nadia Svanborg som socialpedagog och fältassistent på skola, och var bland annat med och startade upp tjejgympa och bildlunch för tjejer.
– Jag såg verkligen vilken kraft det fanns i när socialtjänsten och skola jobbade förebyggande tillsammans. Det gav faktiska resultat i form av ökad skolnärvaro, höjda betyg och ökad trygghet. Jag lärde mig oerhört mycket av den tiden, framför allt om vikten av att bygga relationer.
Det finns en stor skepsis mot socialtjänsten, LVU-kampanjen har lämnat avtryck även i Umeå. För att återfå tilliten krävs att man bygger upp ett förtroende – och det är inget hafsgöra, säger Nadia Svanborg.
– Att skapa relationer tar tid, men det lönar sig i längden. När föräldrarna ser att barnen har förtroende för oss förstår de att vi vill deras bästa.
Nadia har tilldelats Umeå kommuns stipendium för kulturutövare. Foto: Samuel Pettersson
Finns det tid för relationsskapande som utredare på barn och ungdom?
– Nja, vi träffar barnen en eller max två gånger under utredningstiden. Så det krockar ju lite med min syn på relationsskapande. Men jag försöker knöka in några fler möten med barnen just för att få med deras röst. Samtidigt är utredning ett ansträngande arbete där du har jättemycket du ska hinna med, allt ska dokumenteras utförligt och det får inte bli rättsliga fel. Så tiden är absolut en faktor.
I höstas började kroppen säga ifrån. Hon hade över hundra timmars flex och bad om att få gå ner i tid för att ducka en sjukskrivning. Men det var för sent. Diagnosen blev akut stressreaktion och utmattningssymptom.
– Jag var riktigt dålig. Kroppen strejkade och hjärnan stängde ner. Ett tag kunde jag knappt prata.
Det var på läkarens inrådan hon aktivt började prioritera skapandet. Med utmattning och fyra barn hemmavid behövde hon något som bara var hennes, som kunde få stressnivåerna att sjunka. Doctors order, så hon lydde.
– De sa att jag var tvungen att släppa kontrollen och bara fokusera på min återhämtning. Liksom ”du får inte rodda mer hemma”. Det var lite av en vändpunkt. Jag har kommit till många insikter kring familjeliv och föräldraskap, hur jag under så lång tid trippeldelat mig själv för att vara alla till lags. På bekostnad av mig själv och mina behov. Jag hade inte tagit hand om mitt kreativa rum, och till slut brast det.
– Nu säger jag det till alla kvinnor jag känner: ta hand om ditt inre, värna ditt uttryck och ha kvar en ventil till det även under småbarnsåren eller när du är mitt uppe i karriären. Det är livsviktigt!
Nadia Svanborg är fortfarande sjukskriven men har tillsammans med sin arbetsgivare en plan för återgång till arbetet.
– Det ska bli jättespännande att komma tillbaka och jobba med den nya socialtjänstlagen. Jag upplever att min arbetsgivare lyssnar in mina behov och tror att jag kommer få goda förutsättningar att jobba. Men i framtiden drömmer jag om något annat.
Berätta!
– Jag skulle vilja utveckla det som växt fram här, i min lilla hörna i källaren. Unga tjejer som kommit förbi och suttit och skapat tillsammans med mig, lyssnat på musik, pratat om livet och skolan. Det händer något i de där mötena. Jag vill gärna stötta kämpande ungdomar kreativt, via bild och form. Stärka deras självkänsla, låta dem ta den plats de förtjänar, skapa ett sammanhang där de får blomstra utanför skolans fasta ramar. Det är mitt drömjobb!
Senaste nytt
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.
Senaste nytt
KLIMAT
Forskaren: ”Vi kan inte vänta på världens ...
Att ta ansvar för klimatet i det lilla – både på job...
PRIS
Prisas för C-uppsats om terroristlagar
När terrorhotet ökar skärps lagarna – men vad händer...
